PROJEKTET FÖR UTVÄRDERING OCH UTVECKLING AV MOTTAGNINGSVERKSAMHETEN

 

Projekttid:                            2002-11-15 – 2003-09-30

 

Projektledare:                      Anneli Westerling

 

Styrgrupp:                            Christina Hedengrahn Ahlvin, region Mitt

Börje Carlsson, region Syd

Marina Bengtsson, region Väst

Marianne Cedervall Lundström, region Nord

Ewa Lidström, HK

 

INNEHÅLL

 

Bakgrund …………………………………………………………………2

 

Arbetet i projektet    ……………………………………………………..3

 

Mottagningsverksamhetens uppdrag ………………………………… . 4

 

Myndighetsutövningen …………………………………………………..7

 

Boendet ………………………………………………………………… .10

 

Organiserad verksamhet ………………………………………………..12

 

Återvändande ……………………………………………………………16

 

Bosättning ………………………………………………………………..19

 

Utbildning ………………………………………………………………..21

 

Kostnader ………………………………………………………………..23

 

Styrgruppens kommentar   ……………………………………………..24

 

Arbetsgruppens                 ..…………………………………………….. 25

 

Bilagor ……………………………………………………………………25

 

BAKGRUND

 

Mottagningsverksamheten har förändrats under de senaste åren. Det har tillkommit nya arbetsuppgifter, en större andel av de sökande får avslagsbeslut samtidigt som verksamheten har expanderat kraftigt. Återvändandearbetet har blivit mer tidskrävande. Vi har också infört det s k spridda boendet i större utsträckning. En översyn av mottagnings- verksamheten är därför nödvändig.

 

Den 15 augusti 2000 påbörjades arbetet med en översyn av vår mottagningsverksamhet. Översynen görs utifrån ett processtänkande och ett individbaserat synsätt. Målsättningen är att alla asylsökande, oberoende av boendeform och vistelseort, skall få samma  bemötande, service, information och förutsättningar för aktiviteter i sin vardag.

 

Arbetet startade med regionala diskussioner. En arbetsgrupp tillsattes för att fortsätta arbetet med att utveckla OV. Gruppen fick i uppgift att förbereda en gemensam grund för Migrationsverkets organiserade verksamhet. Arbetsgruppen har avslutat sitt arbete och föreslog bland annat att en anpassad form av SFI (svenska för invandrare) enligt de nya kursplanerna skall läsas av de asylsökande. Upphandling av SFI enligt de nya kursplanerna är avslutad i några regioner. Arbetsgruppens förslag och rekommendationer slutbehandlas inom ramen för detta projekt.

 

Antalet inskrivna på verkets mottagningsenheter har minskat med 584 personer under årets första halvår. Detta beror främst på färre asylsökande och ökad takt i beslutsfattandet av verket såväl som av Utlänningsnämnden. Detta i kombination med fler återvändande och fler personer som avviker. Sedan den 1 juli i år har dock antalet inskrivna i mottagningssystemet ökat med drygt 1100 personer.

 

ARBETET I PROJEKTET

 

En enkät utformades och skickades ut till all mottagningspersonal. Projektledaren och styrgruppen utarbetade de frågeställningar som skulle ingå i enkäten. Projektet anlitade Skill Studentkompetens AB för utformandet och sammanställningen av enkätsvaren. En inbunden enkätrapport skickades ut till varje mottagningsenhet. Dessutom finns enkäten på verksnätet.

 

Projektledaren sammankallade en arbetsgrupp med fyra handläggare från varje region för att utifrån enkätsvaren arbeta fram förslag till hur verksamheten kan förbättras. Arbetsgruppen träffades vid ett flertal tillfällen i Solna och de förslag till förändringar som föreslogs lades in direkt i denna rapport.

 

Projektledaren har besökt två mottagningsenheter i varje region för en kartläggning av hur mottagningsverksamheten ser ut. Rapporter från dessa besök finns bifogade som bilaga till denna rapport.

 

Projektledaren har besökt några kommuner samt skickat ut en enkät till ett antal kommuner. Syftet har varit att få en bild av hur kommunerna ser på Migrationsverkets mottagande av asylsökande och i vilken utsträckning kommunerna har vårt uppdrag klart för sig.

 

Projektledaren har träffat representanter från Skolverket, AMS, Folkbildningsrådet, Kommunförbundet, Lärarhögskolan, Kista Open Academy.

 

Ett förslag till hur den organiserade verksamheten för asylsökande skall se ut har tagits fram. Detta förslag presenterades för direktionen i mars 2003. Förslaget antogs och det beslutades att en ny GDI skall utfärdas som reglerar den organiserade verksamheten.

 

Projektledaren har vid två tillfällen informerat om projektet i MASSIV.

 

Projektledaren har ingått i SFI-utredningens  (direktiv 2002:105) expertgrupp.

 

Projektledaren har även ingått i planeringskommittén för en konferens i Venedig i slutet av oktober 2003. Konferensen anordnades av Röda Korsets EU-kontor i Bryssel och syftet va att hjälpa EU-ländernas institutioner att implementera EG-direktivet om en minimistandard i mottagandet av asylsökande samt att utarbeta förslag till riktlinjer för direktivets tillämpning. Projektledaren deltog i konferensen.

 

Projektledaren har ingått i referensgruppen för en utvärdering av förvarsverksamheten.

 

MOTTAGNINGSENHETERNAS UPPDRAG

 

Nuläge

Det har visat sig att det förekommer oklarheter om exakt hur vårt uppdrag är avgränsat. För att vi skall kunna informera andra myndigheter om vad som är vårt uppdrag är det viktigt att vi själva har det klart för oss inom Migrationsverket. Uppdraget finns beskrivet i de lagar och förordningar som styr vår verksamhet samt i regleringsbrevet. Migrationsverket har i årsredovisningen 2002, i det kapitel som rör asylprocessen, beskrivit uppdraget.

 

Att ge socialt stöd är en oerhört viktig arbetsuppgift inom ramen för mottagningsverksamheten. I propositionen om LMA 1993/94 understryker regeringen att de asylsökande som bor på förläggning har och ska ha tillgång till ett omfattande socialt stöd och att det ska finnas särskild kompetens för arbete med den problematik som själva asylsituationen innebär. Samtidigt säger man att de asylsökande som väljer att bo utanför förläggningssystemet inte regelmässigt kommer att kunna erbjudas motsvarande stöd. Om det däremot finns en enhet/förläggning i närheten bör de emellertid vid behov kunna vända sig dit för att få stöd.

 

Att arbeta med sökande i centrum innebär att se hela människan. Att ge någon socialt stöd kan innebära olika saker i olika situationer. Det kan vara allt från att finnas till hands för att lyssna till att hjälpa någon att planera sitt återvändande eller sin bosättning. Det kan vara att medverka till att personer får information om hur det är att leva i Sverige. Om hur det är att vara förälder. Det är en del av ett förhållningssätt.

 

Det är viktigt att komma ihåg att Migrationsverket inte är huvudman för alla åtaganden som samhället har gentemot asylsökande. 1997 övergick ansvaret för hälso-, sjuk- och tandvård till landstingen genom ett avtal mellan regeringen och landstingen. Migrationsverkets ansvar består i att hantera ansökningar och ombesörja utbetalning av de statliga ersättningar som landstingen är berättigade till.

 

Kommunerna är, efter beslut i riksdagen om en ny skollag, sedan den 1 januari 2002 huvudman för asylsökande barns skolgång. Asylsökande barn och ungdomar har genom den nya lagen samma rätt till skolgång som bosatta barn. Även här är Migrationsverkets uppgift att utbetala den statliga ersättningen. Kommunerna har också enligt socialtjänstlagen ett övergripande ansvar för att alla barn som vistas inom kommunen får det stöd och den omsorg de behöver.

 

Asylsökande är inte folkbokförda. Landsting, kommuner och andra huvudmän är därför beroende av att från verket få personuppgifter som gör att de kan fullfölja sitt ansvar. Detta finns reglerat i GDM 11/2002.

 

Projektledaren har besökt två kommuner där Migrationsverket har stora anläggningsboenden. Dessutom har en enkät skickats ut till sju kommuner.

Genomgående är kommunerna missnöjda med att de inte får någon statlig ersättning för utredningar som rör asylsökande. De har också reagerat mot att Migrationsverket inte ersätter kostnader för barn som placeras tillsammans med föräldrar i utredningshem. Kommunernas missnöje med att inte få ersättning för sitt arbete kan vi inte göra något åt inom ramen för detta projekt. Samverkan är av stor vikt samt att kommunen får den information de behöver vid en kommunplacering.

 

Alla asylsökande får information om sina rättigheter och om möjligheten att få en kostnadsfri hälsoundersökning. Migrationsverket har däremot inget uppföljnings- eller tillsynsansvar i frågor om sjukvård och kommunala åtaganden. Dessa uppgifter ligger på Socialstyrelsen och Skolverket. Att följa upp om asylsökande får erbjudande om hälsoundersökning och hur många som sedan tackar ja till detta erbjudande är alltså en uppgift för Socialstyrelsen.

 

Vid besök på enheterna och i enkätundersökningen framkommer att landstinget ofta inte har sitt uppdrag klart för sig. De hänvisar ofta asylsökande tillbaka till Migrationsverket för att få en skriftlig bekräftelse om att Migrationsverket kommer att ersätta viss behandling. Problemet tycks vara störst inom de större landstingen, där information om vad som gäller för asylsökandes rätt till sjukvård inte når ut till all personal. Att hjälpmedel ingår i den schablonersättning Migrationsverket lämnar till landstingen, är i de flesta fall okänt för landstingets personal.

 

Det förekommer också att socialtjänsten inte gör utredningar i den omfattning man skulle ha gjort om det rört sig om bosatta barn. Anledningen till detta uppger kommunerna vara att de inte får ersättning från staten för sina utredningar och att det blir komplicerat om den asylsökande får ett avvisningsbeslut under pågående utredning eller placering. Det händer även att kommuner beslutar om dyra placeringar i stället för att själva ta sig an en asylsökande med problem. Detta tros bero på att kommunerna inte får ersättning för sina egna utredningar och i stället lägger ut detta på entreprenörer för att på så vis få kostnaden ersatt. Migrationsverket ersätter kostnaderna för ensamkommande barn som placeras i utredningshem. För barn som har sina föräldrar med sig till Sverige ersätts inte kostnaden för barn som placeras i utredningshem tillsammans med sina föräldrar eller en av dem. Vi kan inte begära in tids- och behandlingsplaner i förväg, det vill säga innan vi fått en ansökan om ersättning för kostnader som redan uppstått. Däremot bör vi agera för en samverkan med kommunerna, så att vi finns med i bilden från början vid beslut om placering av ett barn.

 

Förslag

Mottagningsenheternas uppdrag skall vara tydligt beskrivet i verksamhetsplanen och handboken.

 

Skapande av nätverk med regionalt ansvariga som skall rapportera vad som görs i regionen.

 

Internt måste vi sprida kunskap om de externa överenskommelser som Migrationsverket har. All personal skall känna till dessa överenskommelser och arbeta i enlighet med dessa.

 

Mottagningsenheterna skall vara centrala mötesplatser för samverkan i arbetet med den centrala överenskommelsen.

 

Helst skall vi ha bemanning på de anläggningar där asylsökande bor. I andra hand skall vi ha handläggare med särskilt ansvar för ett område, så att allmänhet, myndigheter och organisationer har en bestämd kontaktperson att vända sig till. Man kan även tänka sig att man har ett team med ansvar för ett visst område. Ett sådant team kan bestå av handläggare, byråassistent och vaktmästare. I telefonkatalogen på vårt verksnät skall framgå vem/vilka som har ansvar för ett visst område.

 

Regionansvariga i sakfrågor, som rapporterar till huvudkontoret och som huvudkontoret kan sprida information genom. De kan kopplas till de arbetsgrupper som redan finns. På alla områden finns dock inga samordningsgrupper, t e x OV. Dessa regionansvariga kan bevaka att personal vet vad som reglerar verksamheten och vara den man inom regionen kan vända sig till med frågor inom sakområdet.

 

MYNDIGHETSUTÖVNINGEN

 

Nuläge

Enligt Regleringsbrevet för år 2002 skall den asylsökande normalt vara berättigad till ersättning enligt LMA under högst tolv månader. Detta förutsätter att vi har slutliga beslut i asylärendena inom denna tid eller att den asylsökande fått arbete. 2002-12-31 var knappt 40 000 asylsökande inskrivna i mottagningssystemet och den genomsnittliga vistelsetiden för dessa var 347 dagar.

 

Förslag

 

Handläggare med särskilda ansvarsområden

Det kan vara bra att på enheterna ha en handläggare med särskilt ansvar för barnfrågor. En sådan handläggare kan fungera som kontaktperson för förskolan, grundskolan, socialtjänsten och bvc. Det vore också önskvärt att ha en särskild handläggare för 18-20-åringar som inte har föräldrar med sig. Dessa ungdomar är en utsatt grupp och det är bra om vi har en person på enheten som kan ha ett samarbete med skola, socialtjänst och polis. I Göteborg har en särskild handläggare hand om 18-20-åringar och man har nu färre asylsökande i denna åldersgrupp som avviker efter avvisningsbeslut än man hade tidigare.

 

Handläggningstider i mottagningsärenden

Enligt enkätundersökningen har varje mottagningshandläggare i genomsnitt 140 ärenden. Handläggarna anser det rimligt att antalet ärende per handläggare ligger kring 100. Det är svårt att ange en siffra för hur många ärenden en handläggare skall ha. Det beror på många olika faktorer hur stor arbetsbelastningen blir i ett ärende,  t ex om det finns byråassistenter på enheten, om det är aktiva återvändanden eller andra mer tidskrävande ärenden.

 

När handläggarna har allt för många ärenden innebär det att arbetet blir mindre effektivt, eftersom de inte hinner göra lika mycket i varje ärende. Detta leder bl a till att det tar längre tid att verkställa ett avvisningsbeslut och personerna blir kvar i mottagningssystemet längre än nödvändigt. Motivationsarbetet blir också lidande när handläggarna har för många ärenden. De sociala samtalen hinns inte heller med, vilket kan leda till att asylsökande i stället vänder sig till landstinget eller att kommunens socialtjänst kopplas in.

 

Handläggningstiderna i LMA-ärenden förkortas förhoppningsvis efter att samtliga mottagningshandläggare genomgått förvaltningsutbildningen och därmed får en ökad förståelse för vikten av skyndsam handläggning. Det är av stor vikt att varje nyanställd snarast får förvaltningsutbildning.

 

Det finns behov av en tillgänglig person med kompetens och delegation att hjälpa till vid beslutsfattande. Det behöver inte nödvändigtvis handla om inrättandet av en särskild befattning som beslutsfattare. Personen i fråga skall dock ha delegation att fatta t ex förvarsbeslut och överlämna överklagade ärenden till länsrätt och överlämna återvändandeärenden till polis. Denna person skall handläggarna kunna vända sig till för råd och stöd i olika frågor. Det leder till en ökad kvalitetssäkring i vårt arbete att ha denna kompetens tillgänglig. Det är inte tillräckligt att enhetscheferna har denna delegation, eftersom de inte alltid har de specialkunskaper som krävs i ärendehandläggningen.

 

Ett förslag är att, på överklaganden som inte leder till en ändring hos verket, stämpla att överklagandet inkommit i rätt tid och att det inte föranleder någon ändring hos Migrationsverket. Handbok och enhetsrutiner skall informera om hur ett överklagande handläggs.

Ansökan om dagersättning skall registreras omgående. Journalanteckning skall göras i mi39 med uppgift om vilka egna medel sökanden har samt att sökanden fått information om hur länge dessa pengar skall räcka. Om en asylsökande har egna medel skall beslut inte fattas om att bevilja ersättning från och med ett framtida datum. Har sökanden egna medel skall ansökan avslås med hänvisning till att sökanden har egna medel för att klara sitt behov under en viss bestämd tid framåt. En ny ansökan får göras senare.

Ge kontanta utbetalningar till asylsökande som vid asylansökan uppger att de helt saknar egna medel.

 

När en asylsökande flyttar från anläggningsboende till eget boende föreslås att ansökan och beslut om bostadsersättning i första hand skall handläggas av den enhet den asylsökande flyttar från. Har beslut inte fattats skall åtminstone information om möjligheten att söka bostadsersättning ges från den enhet sökanden flyttar från. Det händer att asylsökande efter att ha bott i eget boende en tid kommer till handläggaren och vill ansöka om bostadsersättning. Eftersom ersättning normalt inte beviljas retroaktivt, är det viktigt att sökanden får denna information tidigt.

 

Målet skall vara att en asylsökande som vill boka en tid hos en handläggare, senast följande dag får information om tidpunkt för när han/hon kan träffa handläggaren. Beskedet kan skickas till sökanden med post när det är lämpligast. Det bör finnas någon form av jourverksamhet för att kunna ta emot brådskande ärenden. Kostnader för resan till Migrationsverket skall alltid ersättas. Ersättning ges som särskilt bidrag i form av kontanta pengar eller färdbiljetter.

 

Avregistrering från enheten

Personal måste informeras om vad konsekvenserna blir om inte avregistrering av asylsökande från enheten sker omgående vid utresa, avvikande eller PUT. Rutiner för avregistrering finns i utlänningshandboken. Vi kan inte avvakta att få utresebesked i retur, eftersom det kan ta lång tid och ibland får vi dem inte i retur alls.

 

Beslut om utreseform kan läsas i ma31 i STAMM. Kan man i STAMM eller individplanen lägga in en påminnelsefunktion som signalerar en viss tid efter att utreseform registrerats om utresa ännu inte registrerats? Frågan har förts vidare till individplansprojektet.

 

På vissa enheter är det endast ekonomipersonal som har behörighet att avsluta en asylsökandes konto. Mottagningshandläggaren kan inte avregistrera en asylsökande från enheten om kontot inte är avslutat. Mottagningshandläggarna eller byråassistenterna behöver också ha denna behörighet, för att ingen skall förbli registrerad på enheten i onödan. Det går inte att avsluta ett konto om pengar finns kvar på kontot. När en utbetalningslista annulerats kan beslut om ersättning avslås, vilket leder till att pengar som finns kvar på kontot försvinner från utbetalningslista. Detta förfaringssätt gäller naturligtvis endast när en sökande har lämnat landet eller av andra skäl skall avregistreras från enheten.

Det går inte heller att avregistrera en asylsökande från mottagningsenhet om sökande finns på en utbetalningslista. Här behövs en förändring i STAMM, så att personer inte förblir registrerade på en mottagningsenhet pga tekniska problem att avregistrera. Även här gäller naturligtvis att inga pengar får finnas kvar på det konto som avslutas.

 

Överföring mellan enheter

Transitenheterna skall skyndsamt faxa/e-posta till förläggningarna uppgift om nya boende som är på väg. Personal från transit- och mottagningsenheter skall göra upp klara och tydliga rutiner. Det skall tilläggas att detta är något som redan fungerar väl på många håll.

 

Kompetensutveckling

Nyanställda skall ges den utbildning som behövs för att lära sig de regelverk som styr vår verksamhet samt var de kan söka dessa. Mycket bra information finns i utlänningshandbokens kapitel om mottagningsverksamheten. Varje enhet skall ha ett introduktionsprogram för nyanställda på enheten. Det är också en fördel om man utser en anställd att vara mentor för den nyanställda.

 

Förvaltningsrättsutbildning bör ordnas centralt om det inte är tillräckligt många anställda i en region som för tillfället behöver utbildningen.

 

Utbytespraktik mellan prövnings- och mottagningsenheter, för att öka kunskapen om hela processen.

Gemensamma praxismöten med asylenheterna.

 

Nätverket för LMA-praxis behöver träffas oftare och deras beslut skall snabbt föras in i handboken.

 

Distribution av domar

På alla enheter känner man inte till GDI 16/1998 om att alla domar (utom förvarsdomar) från förvaltningsdomstolar skall distribueras till praxisenheten, HK. Praxisenheten distribuerar sedan ut de intressanta domarna till regionerna för spridning.

 

BOENDET

 

Nuläge

Sedan 1999 har andelen asylsökande som valt eget boende stadigt minskat. 2000-12-31 var det 56 % av de sökande som ordnade eget boende, 2001-12-31 var det 49 % och 2002-12-31 var det 47 %. De asylsökande är utspridda över hela landet. 2002-12-31 fanns det asylsökande i 260 av landets 290 kommuner. 19 % av de asylsökande som vid årsskiftet 2002/2003  var registrerade i mottagningssystemet bodde i Stockholm, Göteborg och Malmö.

 

Förslag

Vi måste informera de asylsökande om vad boendet i mottagningssystemet är till för, dvs att det är ett tillfälligt boende, att det inte är säkert att de kommer att få bo kvar i samma lägenhet eller på samma anläggning under hela tiden de finns i mottagningssystemet.

 

En asylsökande som erbjuds anställning skall, i den mån det går, ha företräde till anläggningsboende i närheten av arbetsplatsen.

 

Norm om vad boendet skall innehålla

Standarden i boendet skiljer sig åt mellan mottagningsenheterna. Det finns även olika uppfattningar om vilken standard boendet skall ha. Det finns önskemål bland mottagningspersonalen om att det skall finnas verksgemensamma normer om vad boendet skall innehålla, en s k minimistandard. Av denna norm skall framgå vilket möblemang och vilken övrig utrustning som skall finnas i lägenheterna. Det finns en norm  om att två personer per rum skall bo i Migrationsverkets lägenheter. Projektet föreslår att man inte har ensamstående personer boende i större lägenheter än trerummare, om möjligt inte större än tvårummare. När för många ensamstående delar boende leder det allt för ofta till konflikter och problem. De asylsökande vänder sig till personalen med problemen och det tar mycket av personalresurserna i anspråk att lösa/medla i dessa konflikter.

 

Utrustning

Vi förser varje lägenhet med en uppsättning köksutrustning. Blir något förstört får den asylsökande själv komplettera med nytt. Migrationsverket kompletterar när någon flyttar ut ur ett boende. På så sätt för det med sig något positivt när en ny sökande flyttar in i delat boende. Vid utflytt ur en lägenhet skall Migrationsverket tillhandahålla lämpliga rengöringsmedel och eventuell annan behövlig utrustning för flyttstädningen.  Dagersätt-ningen är inte avsedd för utrustning av boendet. Projektet har tagit fram en utrustningslista som skall vara minimistandard i boendet. Denna lista finns bifogad till rapporten som bilaga nummer 3.

 

Spritt anläggningsboende

Under senare år har det blivit vanligt med s k spritt anläggningsboende. Detta boende blir ofta dyrare och mer resurskrävande än samlat anläggningsboende vid start av ny anläggning och vid utflytt, eftersom personalen måste resa längre sträckor för att utrusta boendet. Personalen hinner inte kontrollera att standarden upprätthålls i boendet på grund av avståndet. Dessutom behövs busskort för att de asylsökande skall kunna ta sig till Migrationsverket och OV. Vid omflytt kan barnen behöva byta skola. Vi har inte heller någon möjlighet till självförvaltning i det spridda anläggningsboendet.

 

Fördelarna är att de asylsökande bor mer integrerat och att inte så många asylsökande samlas på samma ställe. Bland de asylsökande är det spridda anläggningsboendet oftast mest populärt, vilket kan bero på att det är lägenheter som inte använts som anläggningsboende tidigare och därför är mindre slitna.

 

Postutdelningen till de som bor i spritt anläggningsboende sker antingen genom att posten delas ut direkt till lägenheterna eller att de asylsökande får hämta sin post hos Migrationsverket.

 

Hur långt avståndet från ett anläggningsboende till handläggare får vara beror på vilka kommunikationer som finns. Det är rimligt att man skall kunna resa till och från handläggarens kontor under en dag. De spridda anläggningsboendena har boendeansvariga som ansvarar för tillsynen av boendet. Hur ofta de besöker boendena skiljer sig mellan enheterna. På vissa enheter reser handläggare regelbundet ut till dessa boenden men i många fall besöks boendena aldrig av handläggare.

 

Specialiserade mottagningsenheter

Projektet föreslår att asylsökande i normalprocess går till vissa enheter, medan de som bedöms som snabba ärenden går till andra. Detta gäller de som väljer anläggningsboende. De blir lättare att bedöma vilka resurser som krävs om man gör denna åtskillnad. Det blir säkerligen mindre problem med att OV är olika för dessa grupper om de inte bor på samma enhet. Om ett ärende klassas om från snabb process till normalprocess är det lämpligast att den asylsökande flyttar till en anläggning för sökande i normalprocess.

 

ORGANISERAD VERKSAMHET

 

Nuläge

Utlänningar som ansökt om asyl har rätt att arbeta på den öppna arbetsmarknaden, om förutsättningarna i 4 kap. 3 a § utlänningsförordningen är uppfyllda. I oktober 2002 arbetade 2,1 % av de asylsökande i åldersgruppen 16-65 år. Under 2002 kostade den organiserade verksamheten 15 kr per individ och dygn. Sysselsättningsnivån uppgick under 2002 till 27-28 timmar/vecka

 

Vid uppföljningen i oktober 2002 fanns 27 214 personer i åldern 16-65 år inskrivna i mottagningssystemet. Av dessa beräknades 81 % kunna delta i någon form av sysselsättning. Dessa deltog i verksamheten 27 timmar per person och vecka. 2,1 % i åldersgruppen förvärvsarbetade.

 

I februari 2003 var antalet personer som Migrationsverket skall erbjuda OV 29 725. Det kan jämföras med de 39 000 öppet arbetslösa i Sverige bosatta personer med utländsk bakgrund, som vid samma tillfälle var inskriva hos arbetsförmedlingen. Av dessa hade 10 400 eftergymnasial utbildning. Totalt finns, enligt AMS, 128 000 i Sverige bosatt personer med utländsk bakgrund inskrivna hos arbetsförmedlingen. Det är i konkurrens med dessa och med hänsyn taget till asylärendets gång som Migrationsverket skall göra sina avvägningar. Det bör också noteras att många lägenheter som verket hyr för anläggningsboende, finns på orter med dålig arbetsmarknad och hög arbetslöshet.

 

Migrationsverket har skrivit under den centrala överenskommelsen om samverkan med bl a AMS men det är först i och med 2003 års regleringsbrev som AMS har fått medel i sin budget och därmed ett uppdrag att arbeta med asylsökande som målgrupp. Arbetet är under utveckling och samverkan med AMS är inledd.

 

Förslag

 

Målen med OV

OV skall ge kompetenshöjande och vägledande insatser som främjar individens framtid, oavsett om han får stanna i Sverige eller inte (se den centrala överenskommelsen).

 

OV skall efterlikna den svenska arbetsmarknaden så långt det går.

 

OV skall vara ett led för individen att nå självförsörjning.

 

Hälsoaspekten är en viktig del av målen, för att sökanden inte skall passiviseras.

 

Utlänningen skall erhålla betyg och dokumentation om vad han gjort i OV. Utlåtande från praktikplatser är viktiga.

 

Samarbete med andra aktörer

AMS deltar inom ramen för SFI-undervisningen lokalt med information om svensk arbetsmarknad och om hur man söker arbete i Sverige. Myndigheterna skall också aktivt samverka med siktet inställt på att alla lokala enheter skall ingå överenskommelser på lokal nivå. AMS skall ta fram ett informationsblad om den svenska arbetsmarknaden. Informationen skall översättas till olika språk och är tänkt att användas i SFI-undervisningen.

 

Varje enhet skall etablera kontakt med AF och helst ha en kontaktperson där. I Malmö har Migrationsverket och AF beslutat om att ha gemensamma utbildningar för personalen. Det är AF som ansvarar för utbildningarna. Alla enheter bör tillsammans med AF försöka få tillstånd gemensamma utbildningar i kartläggning.

 

Migrationsverket förmedlar kontakt mellan de asylsökande och arbetsförmedlingarna i de fall som verket bedömer att det finns möjlighet att komma ut i arbete. I de fall asylsökande kommer direkt till arbetsförmedlingen och vill skriva in sig som arbetssökande gör arbetsförmedlingen en bedömning om personen är förmedlingsbar till arbete eller inte. I de fall man bedömer att så inte är fallet går man igenom med den arbetssökande vilka förutsättningar han/hon måste uppfylla. Arbetsförmedlingen återkopplar också detta till personens handläggare på Migrationsverket, som tillsammans med personen kompletterar handlingsplanen om det ligger inom möjligheternas ramar.

 

För att underlätta samverkan skall kunskapsutbyte uppmuntras lokalt. Migrationsverket skall få hjälp med information om och uppdatering av hur arbetsmarknaden ser ut lokalt och i riket. AMS skall av Migrationsverket få hjälp med prognoser och statistikunderlag samt vid behov utbildning om de förutsättningar som gäller för asylsökande i Sverige.

 

När det gäller praktikplatser för asylsökande måste ett aktivt samarbete etableras lokalt mellan samverkande parter. De lokala förutsättningarna får avgöra vad som kan vara lämpligt eller inte.

 

Vi behöver nätverk på central, regional och lokal nivå, där berörda parter regelbundet träffas för att diskutera och dokumentera förhållanden och mål för nätverkets arbete. I nätverken skall man göra klart uppdraget och vilket ansvar parterna skall ha. Det är av stor vikt att även ha med arbetsgivare och fackföreningar i dessa nätverk.

 

Vid asylansökan skall uppgifter inhämtas om utlänningens utbildning och arbetslivserfarenhet.

 

Introduktion med informationstillfällen

Alla asylsökande börjar sin OV med att genomgå en introduktionsperiod med ett antal informationstillfällen. Informationen skall helst ges i den ordning som dokumentet anger men kan givetvis när så är lämpligare ges i annan ordning. Om informationstillfället om vikten av att styrka sin identitet inte kan ges först, skall denna information förstärkas vid den asylsökandes första besök hos handläggare på mottagningsenheten.

 

Underlag att använda vid informationstillfällena kan läggas ut samlade på verksnätet för att vara lätt tillgängliga och för att alla enheter skall använda samma informationsunderlag. Dokumentet om vad som skall ingå i introduktionen först lämpligast in i handboken. En GDI är inte nödvändig, utan gör det bara omständligare om vi behöver ändra i informationen.

 

Vilken information som skall ges vid de olika informationstillfällena framgår av bilaga 2.

 

OV för asylsökande i normalprocessen

 

Ett särskilt dokument har tagits fram som visar hur den organiserade verksamheten med individuell inriktning skall de ut för dessa asylsökande. Dokumentet finns som bilaga 1 till denna rapport. Detta dokument har godkänts av direktionen och en GDI skall utfärdas. Denna GDI planeras träda i kraft 2004-01-01.

 

OV för asylsökande som inte omfattas av normalprocessen

Projektet har tagit fram ett förslag till vilken OV som skall erbjudas asylsökande i normalprocessen. Detta förslag har antagits av GD och en GDI som reglerar detta kommer att utfärdas under hösten 2003. Detta dokument skall träda i kraft i januari 2004.

 

Vilken OV som erbjuds asylsökande i snabb process kommer inte att regleras i något centralt styrdokument. Varje enhet utformar själv den OV som man skall erbjuda till denna grupp.

 

Vi måste ge en bra information från början om varför en asylsökande inte ingår i normalprocessen och därmed inte erbjuds SFI eller annan OV som erbjuds sökande i normalprocessen.

 

Dessa asylsökande skall också delta i den introduktion som inleder OV för sökande i normalprocessen.

 

Exempel på OV som kan erbjudas denna grupp är undervisning i engelska och IT samt deltagande i självförvaltning.

 

OV-personalen

Det skall göras en kartläggning av utlänningar i normalprocess. För asylsökande i snabb process gäller att vi skall arbeta mot ett återvändande. OV-handläggare och OV-handledare behöver få utbildning i återvändande. Återvändandeperspektivet skall genomsyra all OV för asylsökande i snabb process. Det är därför viktigt att all personal har kunskap och ger samma budskap.

 

OV-handläggarnas/mottagningshandläggarnas arbetsbelastning kommer att öka genom de förändringar som sker inom OV fr o m den 1 januari 2004. Man bör därför göra en beräkning av hur många handläggare man behöver för OV-uppgifter på enheterna. Det kommer att krävas ett aktivt handläggarskap, där handläggaren måste planera sin tid på ett effektivt sätt. I dagsläget läggs det mesta av resurserna i det initiala skedet och inför återvändandet. Mer tid kommer att behöva läggas på tiden däremellan.

 

ÅTERVÄNDANDE

 

Nuläge

Migrationsverket har huvudansvaret för att avvisnings- och utvisningsbeslut verkställs, det vill säga att de som fått avslag på sina ansökningar återvänder till de länder de kommit från. Under 2002 har 16 938 verkställbara avlägsnandebeslut registrerats som återvändandeärenden. Om den som skall avvisas håller sig undan, eller om det krävs tvång för att verkställa avvisningen, får vi lämna över verkställigheten till polisen. Under år 2002 har 8 328 personer med verkställbara avvisningsbeslut återvänt självmant med hjälp av Migrationsverket, medan 921 personer avvisades med hjälp av polisen. Totalt har 9 249 personer återvänt med myndigheternas hjälp. Vi har under år 2002 lämnat över 5 538 ärenden till polisen. Av dessa lämnades 4 148 över för att de berörda personerna avvikit och 1 390 för att vi bedömt att det fanns en risk för att tvång skulle behöva användas. Vid slutet av år 2002 var 5 091 personer med verkställbara beslut inskrivna i mottagningssystemet, varav 2 290 personer varit inskrivna mindre än 60 dagar efter verkställbart beslut. Ca 1 100 personer, de flesta från Bosnien, Jugoslavien samt statslösa palestinier, har varit inskrivna mer än sex månader efter verkställbart beslut. Under år 2002 har det skett en kraftig ökning av antalet verkställbara beslut. Vidare har antalet s k omedelbara verkställigheter, där självmant återvändande skett, ökat från 1 657 återvändanden år 2001 till 3 208 år 2002.

 

Sedan januari finns också fingeravtrycksbanken Eurodac, som får allt fler asylsökande registrerade i sin databas. Enligt Dublinförordningen skall den asylsökande skickas tillbaka till det första land som denne sökte asyl i. 

 

Återvändandeärenden – ärendeutveckling

 

                                            2000              2001                2002

upplagda                              6446              9190             16938

avskrivna                               307                600                1282

självmant utresta                   3601              4562                8328

överlämnade till polis            1764              3331                5538

öppna 2002-12-31              1479              2206                5091

 

I ett läge där de flesta asylsökande får avslag på sina asylansökningar, är det oundvikligt att återvändandearbetet tar en stor del av resurserna i anspråk. Motivationsarbete och införskaffande av ID-handlingar är tidskrävande arbetsuppgifter. Mottagningshandläggarna hävdar också att de från ledningshåll fått direktiv om att prioritera återvändandearbetet.

 

Förslag

Vi behöver kompetenta och  tillgängliga personer som har expertkunskap på området. Alla mottagningshandläggare måste ha tillgång till ett sådant beslutsfattarstöd. Om behov inte finns av en egen beslutsfattare på varje enhet, kan man ha en beslutsfattare som ansvarar för ett antal enheter. Man kan även tänka sig att en handläggare på en enhet tjänstgör på halvtid som beslutsfattare. Beslutsfattarna måste ha ett nätverk för att både lära av varandra och skapa en enhetlig syn i olika frågeställningar. Man kan också ha beslutsfattare/handläggare med särskild delegation för olika ansvarsområden, t ex återvändande och LMA. Det är inte bra att enhetschefer fungerar som beslutsfattare. De har oftast inte den sakkunskap som krävs och har inte heller tid att hålla sig uppdaterade i den mån som krävs.

 

Det skiljer sig åt mellan enheterna när det gäller nedsättning av dag- och bostadsersättning för asylsökande som inte medverkar till återvändandet. Alla asylsökande måste behandlas lika, oavsett vilken enhet de tillhör. Därför måste vi alla tillämpa 10 § i lagen om mottagande av asylsökande lika och göra nedsättningar i ersättningarna när en person inte medverkar fullt ut.

Vi har olika rutiner när det gäller att ta beslut om förvar och hur ett förvarsärende handläggs. På många enheter är man obenägen att fatta förvarsbeslut. Det behövs en central utbildning på området och genomgång av vilka rutiner vi skall ha. Förvarstagande måste ske på samma villkor oavsett vilken enhet man är registrerad vid.

 

Ett förslag för kompetensutveckling är att mottagningshandläggarna får landansvar, för att på så sätt öka deras kunskaper inom ett geografiskt område. Det är inte möjligt att ha all den kunskap som krävs för att arbeta med återvändande till hela världen. Handläggarna skall ha ansvar för vissa länder och t ex delta i praxismöten. Detta landansvar betyder inte att en handläggare med visst landansvar enbart handlägger ärenden från dessa länder. Ärenden behöver alltså inte sorteras efter landansvar.

 

Majoriteten av handläggare förespråkar att vi har samordnare för återvändanderesorna. Fördelarna är bl a billigare resor, spetskompetens, uppdatering om vilka villkor som råder, avlastning för handläggarna som kan lägga dessa resurser på annat arbete än reseplanering, en rådgivande funktion för handläggarna. En nackdel kan vara att det blir mer komplicerat att göra ändringar i en resplan i ett sent skede.

 

De regionala samordnarna har ett ansvar för utbildningsfrågor. Utbildningsbehoven tillgodoses dock i olika grad i regionerna. Det är därför viktigt att de regionala samordnarna kommer överens om utbildningsplaner, så att personalen får den utbildning de behöver, oavsett regiontillhörighet.

 

Att skjutsa asylsökande som skall avvisas till flygplats är mycket resurskrävande. Ibland finns inga kommunikationer när ett flyg avgår tidigt på morgonen. Det vore i sådana fall bra om asylsökande som skall lämna landet tidigt på morgonen kan få komma till en transitenhet nära flygplatsen dagen innan och övernatta där.

 

Det efterfrågas tydligare instruktioner i STAMM-handboken om hur registreringar i återvändandeärenden skall göras i STAMM. I dag har man på regional eller lokal nivå utarbetat egna lathundar.

 

STAMM- och Utlänningshandböckerna måste synkroniseras. Allt som står är inte i överensstämmelse i båda handböckerna.

 

På verksnätet bör finnas samlad information om flygplatser och vad man behöver känna till inför resor till respektive flygplats.

 

Mottagningshandläggarna behöver full behörighet i LIFOS. De skall också delta i de landinformationsutbildningar som ges.

 

Det finns ett stort missnöje över den ersättning som utgår till personal vid eskortresor. Detta är något som för närvarande ses över under den pågående översynen av ATA (arbetstidsavtalet).

 

Det finns både ett centralt och regionala nätverk för återvändandefrågor. Det vore bra om man här utökade arbetet med metodfrågor inom återvändandearbetet. För närvarande är det senaste, på verksnätet publicerade, protokollet från samordningsgruppen för återvändande från januari 2003. Protokoll från sådana möten måste publiceras omgående, så att all personal får del av vad man diskuterat och eventuellt beslutat vid dessa möten.

 

Rapporten ”Återvändande – analys, slutsatser och förslag” har bra förslag som detta projekt anser att man skall ta fasta på.

 

BOSÄTTNING

 

Nuläge

Under 2002 bosattes ur mottagningssystemet totalt 7 188 personer, varav 2 090 av dem hade begärt och fått hjälp med sin bosättning av Integrationsverket. Resten hade ordnar bosättningen själva. Den 30 maj 2001 fattade generaldirektörerna för Migrationsverket och Integrationsverket beslut om en ny inriktning för bosättningsarbetet. Möjligheten till egenförsörjning skulle bl a beaktas tydligare. I samverkan med Integrationsverket har nya bosättningsunderlag på individnivå, också för barn, utvecklats. Underlagen innehåller dokumentation om utbildningsbakgrund och tidigare erfarenheter från arbetsmarknaden. I Migrationsverkets handbok för utlänningsärenden finns stöd i arbetet för mottagningspersonalen.

 

Som motvikt till antalet bosatt under 2002, 7 188 personer, och för att påvisa komplexiteten i att arbeta med rent introduktionsfrämjande åtgärder under asyltiden, kan nämnas att Migrationsverkets mottagningsenheter under samma år samtidigt har registrerat och arbetat med 16 938 verkställbara avlägsnandebeslut. Övriga asylsökande hade aktiva ärenden i olika delar av processen.

 

I slutet av juni hade vi drygt 1400 personer med uppehållstillstånd inskrivna i mottagningssystemet. Det är ca 200 personer fler än vid utgången av juni 2002. Ett problem är bristen på kommunplatser. Det pågår därför en utveckling av ar betet med bosättning i kommuner då asylsökande beviljas uppehållstillstånd. Verket deltar i samarbetet ”Den centrala överenskommelsen om introduktion för flyktingar och andra invandrare”. Inom ramen för detta samarbete har verket tillsammans med AMS påbörjat utvecklingen av en strategi. Denna syftar bl a till att hjälpa personer som fått uppehållstillstånd att välja sin bosättning där det finns bästa möjlighet till egenförsörjning.

 

Den genomsnittliga tiden för kommunplacering, räknat från det datum en person fick uppehållstillstånd till dess att en begäran om introduktionsplats överlämnades till Integrationsverket, var 31 dagar under 2002. Beräkningen bygger på dem som flyttat från anläggningsboende till kommun.

 

Migrationsverket ersätter resekostnaden samt transport av tre kolli vid flytt från anläggningen till en kommun.

 

Asylsökande som beviljats uppehållstillstånd men ännu inte blivit bosatta folkbokför sig ofta på mottagningsenheten. När de senare får en bosättningskommun får de ändra folkbokföringsadress. Det finns inte begränsningar som omöjliggör detta och det innebär inte heller att de blir bosatta på sin folkbokföringsadress. De har ingen besittningsrätt. Det logi vi tillhandahåller kan man jämföra med lokal. Folkbokföringen medför ingen komplikation i biståndshänseende, eftersom utlänningen enligt de väsentligaste trygghetslagarna i Sverige inte anses vara bosatt i Sverige förrän han/hon blivit mottagen i en kommun. Det innebär att lagen om mottagande av asylsökande fortfarande gäller fram till bosättningen. När de fått sitt personnummer kan de få ID-handling och sitt CSN-lån utbetalt snabbare när de får en anvisad bostad.

 

Förslag

När en asylsökande beviljats uppehållstillstånd skall Migrationsverket inom en vecka kalla till ett bosättningssamtal. I samband med att verket kallar till ett samtal bör underhandskontakt tas med arbetsförmedlingen för att boka tid för ett personligt besök av den som skall bosättas. Utlänningen skall då ta med sitt CV och handlingsplan till arbetsförmedlingen, som hjälper till med att titta på alternativa vägar ut på arbetsmarknaden. Efter ett sådant samtal skall utlänningen, utifrån ett riksperspektiv, veta vilka möjligheter som står till buds, vad han/hon behöver komplettera av utbildningar och ha en uppfattning om hur lång tid det kan ta att nå uppsatta mål. Detta skall dokumenteras och användas som stöd för utlänningen vid val/önskemål av bosättningsregion.

 

Mottagningshandläggarna anser att de svåraste besöken de har av asylsökande är just de s k PUT-samtalen. De leder ofta till konflikter på grund av att utlänningarna inte vill flytta till de kommuner de anvisas. Vi måste från början och genom hela asylprocessen informera de asylsökande om vad som gäller vid PUT.

 

Kan man i STAMM/individplanen lägga in en funktion så att en person i eget boende som fått PUT blir bosatt med automatik efter 30 dagar? Skall utlänningen inte bosättas då skall en aktiv åtgärd krävas. Frågan har vidarebefordrats till projektet för IT-stöd i asylprocessen.

 

UTBILDNING

 

I varje kapitel i rapporten finns förslag till utbildningsinsatser på respektive område. Projektet vill framhålla vikten av att de utbildningsprogram som påbörjats skall fullföljas.

 

Enheterna behöver ha enhetsinformatörer eller någon annan ansvarig för uppdatering och information till personalen om nyheter och ändringar i regelverk och praxis.

 

Handledning.

 

Ge anpassad utbildning även till dem som arbetat en längre tid. I dagsläget har dessa främst använts till att utbilda ny personal men saknar fördjupningsutbildning själva. Det är viktigt med utbildning på andra områden än de man själv arbetar med, för att få en bred kunskap om vår verksamhet.

 

Den utbildning som ges till ny personal skiljer sig åt mellan enheterna. Vissa får en gedigen utbildning, medan andra knappt får någon utbildning alls. Det behövs styrdokument om vilken utbildning en nyanställd på respektive befattning skall erhålla. Särskilt viktigt är det att få lära sig var man hittar de regelverk som styr verksamheten.

 

All personal skall ha utbildning i hur man skriver journalanteckningar. Alla (inte bara handläggare) skall ha behörighet att skriva journalanteckningar i mi39. En förutsättning för detta skall vara genomförd utbildning i journalskrivande.

 

Utbildning i kartläggning tillsammans med AF.

 

All personal skall ha grundläggande utbildning i återvändandearbete.

 

Det är en fördel om handläggare får möjlighet att resa till något av de länder de arbetar med i återvändandet.

 

Handläggarna behöver utbildning i motiveringssamtal i återvändandearbetet. Utbildningen skall vara anpassad för vårt arbetsområde. Man kan t ex behöva lära sig hur man håller fokus på det som är möjligt, så man inte fastnar i det som är omöjligt. Vissa regioner har haft utbildning med Tomas Danielsson i samtalsmetodik. Personalen har då fått bestämma innehållet i utbildningen. Tomas Danielsson finns i Norrköping.

 

Oerfarna eskortörer skall alltid resa tillsammans med erfarna. Vi bör titta på innehållet i RPS:s eskortörsutbildning, för att kunna använda de delar som passar för vårt uppdrag.

 

Handläggarna saknar mer utbildning i ID-frågor.

 

Utbildning i förvarstagande och processföring i länsrätt efterfrågas.

 

Det finns en högskoleutbildning om fem poäng på distans vid Stockholms universitet. Utbildningen vänder sig till personer som arbetar i en mångkulturell miljö.

 

KOSTNADER

 

Under 2002 har kostnaderna för verkets mottagningsverksamhet ökat till följd av att:

 

- antalet asylsökande i Sverige ökat,

- asylsökande barn och ungdomar har fått ökad rätt till utbildning inom det offentliga skolväsendet,

- schablonbeloppen för sjukvård åt asylsökande har höjts genom den nya överenskommelsen mellan staten och Landstingsförbundet,

- allt fler asylsökande begär bistånd i form av logi.

 

Den totala kostnaden för mottagningsverksamheten har fördubblats sedan år 2000. 2002 var kostnaden knappt tre miljarder. År 2001 var antalet asylsökande 16 303 och drygt 33 000 år 2002. Tidigare år har fler valt att bo i eget boende men de senaste åren har allt fler valt att bo i anläggningsboende, vilket påverkat kostnaderna. Antalet inskrivna i mottagningssystemet 2002 var 39 636 medan det under år 2001 var 28 824 inskrivna. Problemen med att ordna boendeplatser har i vissa fall inneburit dyrare lösningar. Kostnaderna per boendedygn har ökat till 232 kr. Utgiften per inskriven per dygn är 211 kr., vilket skall jämföras med den beräknade boendedygnsutgiften på 215 kr som angavs i budgetpropositionen för år 2002.

 

I vissa fall kan svenskundervisningen enligt den nya kursplanen för SFI bli dyrare än den undervisning man haft tidigare. Å andra sidan kommer inte alla asylsökande att erbjudas denna undervisning. Vi kommer också att följa upp hur det går för de asylsökande och kan vid behov avbryta undervisningen för asylsökande som inte kan tillgodogöra sig densamma.

 

Att följa upp de asylsökandes OV kommer naturligtvis att ta en hel del tid i anspråk. Vi tror dock att vi kan spara in mycket tid i början av processen genom att ha informationstillfällen för många samtidigt och förkorta den tid asylsökande träffar mottagningshandläggare med tolk för nybesök på enheten. De informationstillfällen asylsökande deltar i kommer att ge dem en djupare information på många områden, vilket i sin tur bör leda till att de inte har ett lika stort behov av att vända sig till personalen med olika frågor.

 

STYRGRUPPENS KOMMENTAR

 

Styrgruppen har efter att ha tagit del av resultaten från referensgruppens diskussioner velat gör några egna kommentarer som tillägg till rapporten.

 

Det är tydligt att självförtroendet inom mottagningsorganisationen måste stärkas.

Ett stort ansvar vilar på de olika ledningsnivåerna i organisationen när det gäller;

q       att ge utrymme för ordentlig introduktion av nya mottagningshandläggare

q       medverka till kompetensutveckling av personalen när nya regler eller rutiner som rör mottagnings kompetensområde genomförs

q       ge möjlighet för personalen att söka svar på frågor genom att använda det stöd som finns på vårt intranät

q       Utveckla internutbildningen inom ramen för Migrationsprogrammet

 

Det framkommer av diskussionerna som har förts i referensgruppen att det finns ett stort behov av ”beslutsfattarstöd”. Styrgruppen anser att det är viktigt att understryka att vi inte uppfattar detta som ett behov av fler tjänster som kan tituleras ”beslutsfattare”.  Sociala mottagningshandläggare är alla anställda för att vara beslutsfattare och ska också ha en formell kompetens som stämmer överens med de krav som deras arbetsuppgifter ställer på dem. Det vore därför olyckligt om verket byggde upp dubbla beslutsnivåer där det inte borde finnas några sådana behov.

 

Det styrgruppen vill understryka och ge sitt fulla stöd för är däremot det faktum att trots att utvecklingen av arbetet på mottagningssidan har gått mycket snabbt så har inte alltid utbildningsstödet till den personalen följt samma mönster. Det utvecklar sig då olika kulturer som är mer eller mindre bra och som i sig leder till en stor osäkerhet. Vi har därför uppfattat att de som arbetar inom ramen för mottagningsverksamheten behöver stöd för att klara sitt beslutsfattande och att man måste hitta olika former för detta inom verket som helhet. Men framförallt måste verket se till att personalen inom mottagningen får möjlighet att fördjupa sig i den lagstiftning som gäller deras arbetsområde och ta del av det stöd som redan finns att tillgå.

 

ARBETSGRUPPEN

 

Följande personer har ingått i den arbetsgrupp som tillsammans med projektledaren har utarbetat förslag till hur verksamheten kan utvecklas.

 

Britt-Inger Andersson           Sundsvall

Charlotta Kvist                     Gimo

Marie Carlberg Rosén          Uppsala

Anette Ylitalo Kiruna

Anna-Karin Åhrman             Falkenberg

Annusjka Hellsten                Trollhättan

Anders Häljeskog                Skövde

Pernilla Wallin                      Göteborg

Maria Pettersson                  Laxå

Kristina Jonsson                   Norrköping

Rodney Bennett                   Flen

Thomas Henningsson            Karlskoga

Kristina Rönnberg                Jönköping

Ingrid Johansson                  Alvesta

Eva Kaudern-Skarstam        Malmö

Zahra Behsaz Solna

Viktor Gralberg                    Solna

Viktoria Sjöberg                  Gotland

Patrick Gill                           Solna

 

BILAGOR

1. OV för asylsökande i normalprocessen

2. OV – introduktionen

3. Utrustningslista för boendet

4.  Projektledarens besök vid åtta mottagningsenheter

5.  Enkätutvärdering av mottagningsverksamheten