På Europarådets tredje toppmöte, i Warszawa 2005, fastställdes att en s k  inter- kulturell dialog, tillsammans med en politisk och interreligiös dialog, utgör viktiga åtgärder för att säkerställa tillvaratagandet av Europas mångfald. Toppmötet förband sig därmed att utöka dialogen såväl mellan de europeiska länderna som mellan Europa och dess grannregioner: södra Medelhavet, Mellanöstern och Centralasien. I syfte att utarbeta en enhetlig och långsiktig policy för detta ändamål ska Europarådet utarbeta en vitbok.

Till Sverige beräknas i år komma omkring 40 000 asylsökande, cirka hälften av dessa från Irak. I Syrien och Jordanien finns närmare två miljoner flyktingar från Irak, varav allt fler söker sig vidare till Europa. UNHCR har rubricerat flykting-situationen i Mellersta östern som den största folkomflyttningen sedan kriget i samband med skapandet av staten Israel 1948. 50 000 flyktingar beräknas lämna Irak varje månad.

Vilket mottagande kan Europeiska unionen och dess medlems- stater erbjuda dessa flyktingar? Hur fungerar det gemensamma europeiska asyl- system som Unionen är i färd med att bygga upp? Finns den solidaritet och ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna som den svenska migrationsministern, Tobias Billström, efterlyst? Svaren på dessa och andra centrala frågor om europeisk asylpolitik ges under den andra europeiska konferensen om asylmottagande och integration i Malmö. Konferensen är anordnad inom ramen för Europeiska socialfondens program Equal.

Regeringens utredare av flyktingmottagandet är nu tillsatt, samtidigt som man i utredningsdirektiven aviserar en kommande utredning av asylmottagandet. Som Tema asyl & integration tidigare rapporterat på notisplats skall utredningen om flyktingmottagandet se över ansvarsfördelningen mellan berörda aktörer, det statliga ersättningssystemet och hur individens försörjning under introduktionsperioden skall ordnas.

I direktiven för utredningsarbetet pekar man något överraskande tillbaka i tiden, bland annat skall utredaren ”…överväga hur Arbetsmarknadsverket kan ta över huvudansvaret för nyanländas bosättning…” och i sammanhanget också pröva frågan om ”…ett statligt ansvar för försörjningen.” Utredare är Monica Werenfels-Röttorp (tidigare på Svensk Näringsliv/SAF) som för femton år sedan hade den dåtida regeringens uppdrag att utreda mottagandet av asylsökande och flyktingar (SOU 1992:133).

Inför utvidgningen av EU år 2004 höjdes en rad oroliga röster om att asylsystemen i länder som Slovakien, Polen, Ungern inte höll samma standard som resten av EU-länderna. Medlemskapet förväntades resultera i ett betydligt större antal asylsökande till de nya länderna – men var de verkligen rustade? Kunde de leva upp till de krav som EU och flyktingorganisationer ställde?

I en ny avhandling skriver Olga Sidorenko Ferguson, knuten till Erasmus University Rotterdam i Nederländerna, om svårigheterna för ett av dessa nya medlems- länder, Slovakien, att implementera de gemensamma europeiska asylreglerna. Slovakiens erfarenheter är inte bara viktiga för utvecklingen av ett gemensamt europeiskt system, utan kan även ge lärdomar inför framtida utvidgningar och möjliga nya medlemsstater – exempelvis Turkiet.

Drygt ett år efter att FN:s särskilde rapportör om rätten till hälsa, Paul Hunt, besökte Sverige är hans rapport klar. Och det är skarp kritik som riktas mot hur bland annat asylsökandes och andra marginaliserade gruppers rätt till hälsa kränks i Sverige. Enligt nuvarande svensk lagstiftning begränsas asylsökandes rätt till hälsovård till ”vård som inte kan anstå”. FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och en rad andra folkrättsliga instrument som Sverige är bunden av anger dock att envar har rätt till att såväl i fysiskt som psykiskt avseende åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa. FN:s kommitté för sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter, det organ som granskar efterlevnaden av ESK-konventionen, har även gett ut särskilda kommentarer om hur konventionen ska tolkas. Kommittén har då särskilt betonat vikten av icke-diskriminering och lika behandling i samband med tillgänglighet till hälsovård, och explicit nämnt att även asylsökande ska ha rätt till förebyggande vård.