EU:s integrationsministrar möttes för tredje gången i november 2008 i syfte att diskutera ramarna för en gemensam europeisk integrationspolitik, denna gång i franska Vichy. Mötet innebar en uppföljning och konsolidering av beslut från tidigare sammankomster, i holländska Groningen 2004 och tyska Potsdam 2007. Frågor om den europeiska värdegrunden och om den interkulturella dialogen som ett viktigt verktyg för integration stod i fokus, och i ministerkonferensens slutdeklaration slår man bl a fast att information om de grundläggande europeiska – och nationella värdena – skall ges till alla nyanlända invandrare. De nationella kontaktpunkterna för integration skall ha en viktig roll i arbetet med att utveckla ett för medlemsstaterna gemensamt material på området.

Vad gäller den interkulturella dialogen skall medlemsstaterna arbeta vidare med ett intensifierat utbyte av goda exempel och en utveckling av metoder för en sådan dialog, bl a med utgångspunkt från erfarenheterna från det nu pågående Europeiska året för en interkulturell dialog. På ministermötet deltog från Sveriges sida integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni, som också gjorde ett uttalande under konferensen där hon redogjorde för svenska erfarenheter på området och underströk att integrationspolitiken också har en nationell dimension.

Europeiska unionens strävan att harmonisera integrationspolitiken är problematisk så länge det inte finns en gemensam utgångspunkt för politiken eller en entydig definition om vad integration innebär. Erfarenhetsutbyte och jämförelser mellan länder är några av unionens viktigaste åtgärder inom området, men så länge medlemsstaterna har vitt skilda sätt att se på syftet med integration och integrationspolitiska åtgärder haltar jämförelserna. På EU-nivå borde mindre fokus riktas exempel och erfarenheter från enskilda länder, med hänsyn till att dessa kanske snarare handlar om ”worst”, än ”best practice”. Det anser Sergio Carrera, forskare vid Centre for European Policy Studies (CEPS). Han har på uppdrag av den tyska Bertelsmann-stiftelsen sammanställt en översikt av det arbete som nu pågår för att jämföra integrationspolitiken på EU-nivå, och där benchmarking är ett av de viktigaste verktygen.

Arbetet med att etablera de s k lärandeplattformarna för det transnationella samarbetet inom den nya Europeiska socialfonden pågår som bäst. En av de tematiska plattformarna behandlar mottagande av asylsökande och skall inkludera projekterfarenheter från både socialfonden och den Europeiska flyktingfonden. Sverige har uppmanats medverka i kraft av sitt tidigare framgångsrika ordförandeskap i den Europeiska temagruppen asyl i Equal under programperioden 2002 - 2007.

Det svenska programmet för socialfonden innefattar för närvarande ej asylsökande som målgrupp för projektverksamheten; det är därför särskilt angeläget att kunna inkludera projekt från den Europeiska flyktingfonden, en fond som i Sverige administreras av Migrationsverket. Vid en förfrågan om att medverka i den nya europeiska plattformen för tema asyl har dock verket givit ett avböjande svar.

Tyskland – som denna gång var värd för den internationella Metropoliskonferensen som ägde rum i början av november – kom under konferensen att framstå som ett gott exempel på nytänkande vad gäller integrationspolitik på delstats- och förbundsstatsnivå.  Mycket har också hänt sedan förbundskansler Angela Merkel deklarerade att Tyskland är ett invandrarland – efter att detta så uppenbara faktum förnekats av tyska politiker i decennier. Till och med Tysklands mycket strikta medborgarskapslagar har förändrats; tidigare har möjligheterna för invandrare att bli tyska medborgare varit ytterst begränsade.

Nu behandlade Metropoliskonferensen inte enbart tyska förhållande, även om värdlandet med stor framgång kunde sätta sin prägel på både konferensen och de generösa kringarrangemangen. De stora, övergripande temana handlade om migration och integration ur ett nationellt, transnationellt och globalt perspektiv, om cirkulär migration och om tre viktiga framtidsfrågor: nödvändigheten av att i forskning och politik ha ett könsperspektiv på migration/integration, kopplingen mellan migration och utveckling samt mellan miljöförstöring/katastrofer och migration. Under de drygt ett hundra seminarierna behandlas de mest skilda frågor, däribland interkulturell och inter-religiös dialog, medborgarkunskap och villkoren för medborgarskap.

Ett gemensamt europeiskt asylkontor ska etableras, ett nytt femårsprogram för migrations- och asylpolitiken ska fastställas och Sverige kan räkna med att ha en avgörande roll. Vid årsskiftet återstår endast ett år tills det gemensamma europeiska asylsystemet ska finnas på plats. Mycket finns dock kvar att göra och EU-kommissionen lägger nu fram en handlingsplan för år 2009.

Impact of Religion – Religionen som samhällsfaktor – är ett tioårigt forskningsprojekt som bedrivs vid Uppsala universitet och finansieras av Vetenskapsrådet med en budget på 50 miljoner kronor. Projektet skall undersöka religionens betydelse i samhället i relation till lagstiftning, demokrati, hälsa och välfärd. Flera delprojekt berör också frågor om migration, religion och integration.

Projektet syftar till att etablera ett s k Centre of Excellence vid Uppsala universitet,
inriktat på ett tvärvetenskapligt studium av religionens roll i samhället. Centret bygger på samverkan mellan framför allt teologisk och juridisk fakultet, men också med bidrag från samhällsvetenskap och socialmedicin.