Strax innan det franska ordförandeskapet presenterade sitt förslag på en Europeiska asyl- och invandringspakt lade kommissionen fram meddelandet ”En gemensam invandringspolitik för Europa: principer åtgärder och verktyg”. Meddelandet innehåller tio gemensamma principer som syftar till att utifrån vad som tidigare åstadkommits på området skapa en mer sammanhängande och integrerad ram för medlemsstaternas och EU:s framtida åtgärder. Principerna innebär inte en ny politik på området, utan fungerar snarare som en sammanfattning av den rådande policyn. Principerna härleds ur tidigare nyckelåtgärder inom området: de elva europeiska grundprinciperna för integration från 2004, den övergripande strategin för migration från 2005 och meddelandet om migration och utveckling från 2006 för att nämna några. Däremot är de konkreta åtgärder som föreslås under respektive princip till viss del nya.

Frågor som rör asyl undantas i meddelandet – de behandlas separat i meddelandet ”Strategisk plan för asylpolitiken: ett integrerat grepp på skyddsfrågor inom hela EU” som presenterades vid samma tillfälle. Kommissionen betonar att de två meddelandena kompletterar varandra och ska läsas och förverkligas tillsammans. Härigenom kan också de återstående punkterna genomföras som rör invandring och asylfrågor i Haagprogrammet från 2004.

När Frankrike tog över EU:s ordförandeskap den 1 juni 2008 var det i ett läge där EU:s migrationspolitik stod inför stora förändringar. Drygt ett år tidigare hade kommissionen presenterat sin grönbok om EU:s framtida asylpolitik, och på så sätt inlett diskussionen om den framtida vägen för den gemensamma invandrings- och asylpolitiken. Migrationsfrågor är följaktligen en av ordförandeskapets fyra huvudprioriteringar, vid sidan av energi- och klimat-, jordbruks-, samt säkerhets- och försvarsfrågor.

I december 2007 uttryckte Europeiska rådet i ett meddelande att utvecklandet av en gemenskapsomfattande migrationspolitik är en grundläggande prioritet för unionen, och underströk behovet av en förnyad politisk utfästelse på området. Att åtgärda detta står således högt på det franska ordförandeskapets agenda inom området för asyl och invandring. I början av juli presenterade ordförandeskapet ett förslag till en Europeisk invandrings- och asylpakt på ett informellt möte mellan EU:s justitie- och inrikesministrar. Förslaget är formulerat mot bakgrund av de två meddelanden som kommissionen presenterade i början av juni: En strategisk plan för asylpolitiken och ”En gemensam invandringspolitik för Europa: principer, åtgärder och verktyg” där tio gemensamma principer för unionens invandringspolitik föreslås.

Till innehållet är pakten snarlik kommissionens meddelanden, men mindre detaljerad. Tanken är att pakten - en paketlösning på ordförandeskapets samtliga prioriteringar inom området - ska antas slutgiltigt på ett rådsmöte i mitten av oktober. Pakten kandärmed fungera som uttryck för medlemsstaternas gemensamma stöd för samma politik som kommissionen efterlyser i sina meddelanden.

Frågan om en gemensam svensk – eller europeisk – värdegrund tål att diskuteras. Vad menar man med en gemensam värdegrund?  Vad avser regeringen med sitt projekt om ”en förstärkt gemensam värdegrund i Sverige”?  Vilka är och vad vet vi om de gemensamma europeiska värdena? Vad händer när människor från skilda kulturer och religioner med olika värdeskalor möts, när kollektivism möte individualism?

NTG-asyl & integration har via bl a sin hemsida haft ambitionen att bevaka den svenska och europiska debatten och utvecklingen kring dessa frågor. Temagruppens skrift, Europeisk medborgarkunskap – för alla? är också en av de första kartläggningarna av hur frågorna behandlas och utvecklas – i Sverige och i andra medlemsstater.

Tillsammans med projektet flyktingfondsprojektet Kom In i Uppsala har temagruppen tagit initiativet till anordnandet av en större nationell konferens med rubriken Sverige i Europa, Europa i världen. Interkulturell dialog med fokus på värdegemenskaper och förändringsprocesser.

Konferensen äger rum i den 1 -2 december 2008 i Uppsala nya konserthus och med stöd av Europeiska flyktingfonden, Europeiska Socialfonden och Uppsala kommun.

Varför kommer den svenska regeringen att prioritera arbetet med att utveckla ett gemensamt europeiskt asylsystem under sitt halvår som ordförande i EU 2009? Och varför accepterar man nu överstatlighet – dvs att EU:s gemensamma organ får beslutsrätt – på ett politikområde där man tidigare slog vakt om den nationella suveräniteten?

Statsvetaren Hans E. Anderson vid Södertörns högskola har skrivit en intresseväckande och kunskapsrik bok om utvecklingen av den överstatliga, europeiska asyl- och flyktingpolitiken och dess förhållande till den nationella politiken på området. Andersson tar oss med på en spännande resa genom ett föränderligt politiskt landskap, där de partipolitiska preferenserna på ett överraskande sätt skiftat över tid. Sverige slog under tidigare regeringar vakt om den nationella suveräniteten när det gällde invandrings- och asylpolitiken, men dagens alliansregering vädjar till EU-kommissionen och andra medlemsstater om förstärkt s k bördefördelning och om en effektivare gemensam – överstatlig – asylpolitik. Anderssons bok – Överstatlig flyktingpolitik – kan också läsas som en initierad kommentar till den av Tema asyl & integration tidigare anmälda boken av statsvetaren Peo Hansen, EU:s migrationspolitik under 50 år.

I sin senaste prognos räknar Migrationsverket med att något färre asylsökande kommer till Sverige under 2008 än beräknat och att antalet ytterligare minskar under de kommande åren. Samtidigt stannar allt fler asylsökande som fått avslag kvar i Sverige och verkets s k återvändandearbete förefaller ha gått i stå. Det av regeringen beslutade nya återetableringsstödet har haft ringa effekt; endast en tredjedel av medlen har kunnat utbetalas, i vissa fall till asylsökande som själva återtagit sin asylansökan.

Andelen asylsökande som fått bifall i första instans har minskat kraftigt, från 64 procent under 2007 till endast 33 procent under 2008. Av de irakiska ärendena fick hela 93 procent bifall förra året; i år är andelen 42 procent. Migrationsverket utgår från att en motsvarande fördelning mellan avslag och bifall som under 2008 kommer att gälla under prognosperioden: 65 procent avslag och 35 procent bifall.

Ett av delprojekten inom NTG-asyl & integration, Medborgarkunskap, genomfört av Uppsala kommun, 
har nu färdigställt en handledning för lärare och elever i medborgarkunskap. I den pedagogiska och väl genomarbetade handledningen presenteras begreppet medborgarkunskap och syftet med skriften på följande sätt:

Medborgarkunskap är i arbetsgruppens mening en ömsesidig process som skall ge färdigheter och ett teoretiskt innehåll som gör att man kan och vill delta i svenskt och europeiskt samhällsliv. Utanförskap och bristande känsla för tillhörighet i Sverige och Europa återfinns hos såväl svenska som invandrade ungdomar och vuxna. Medborgarkunskapsmålet är därmed ett gemensamt mål - att utgöra en del av ett gemensamt Sverige och Europa. Hur kan man arbeta med medborgarkunskap med de utgångspunkterna?

År 2008 har av EU-kommissionen lanserats som året för interkulturell dialog (European Year of Intercultural Dialogue, EYID), med en rad verksamheter som syftar till att skapa en bättre kommunikation och förståelse mellan medborgarna i Europa. Inom ramen för sju transnationella projekt och 27 nationella projekt i samtliga medlemsstater skall både den kulturella mångfalden och den gemensamma europeiska värdegrunden utvecklas, diskuteras och exponeras.

Alla medlemsstater genomför ett nationellt projekt inom ramen för året. I Sverige handlar projektet bl a om en teateruppsättning, en installation och en rad seminarier. En del av aktiviteterna skall också äga rum i Turkiet och därmed lägga grunden för en modell för samarbete och dialog mellan den ”gamla” medlemsstaten Sverige och – den blivande? – medlemsstaten Turkiet.