Den välrenommerade europeiska tankesmedjan Migration Policy Group har presenterat en reviderad och utvidgad version av sitt s k integrationsindex, ett index som mäter och jämför de formella integrationssystemen i 28 länder, inklusive EU-25.

Indexet bygger på redovisningar av hur integrationspolitik och -system är uppbyggda i förhållande till en rad viktiga samhällsområden: arbetsmarknad, utbildning, hälso- och sjukvård, boende, regler för uppehållstillstånd, familjeåterförening och medborgarskap,  politiskt deltagande samt anti-diskriminering.

Sverige placeras tillsammans med Portugal på topplats. Länder som hamnar långt ner på listan är bland andra de baltiska staterna, nya medlemsstater i Öst- och sydeuropa och – Danmark.

EU har brist på kvalificerad arbetskraft och problemen växer med en åldrande befolkning. Som svar på detta har kommissionen i veckan lagt fram två förslag till direktiv. Det första dirketivet föreslår att ett så kallat ”Blue Card” införs, för att locka högutbildad arbetskraft till unionen. Det andra direktivet är ett ramverk med rättigheter för personer som inom ramen för en reglerad arbetskraftsinvandring kommer till unionen. Syftet är att ge medlemsstaterna och företag baserade i unionen bättre redskap för att rekrytera och värna om den arbetskraft de behöver.

NTG- asyl & integration gav 2006 de två norska forskarna Jan-Paul Brekke och Tordis Borchgrevink vid Institutt for samfunnsforskning i Oslo i uppdrag att göra en analys av den svenska integrationspolitiken. Resultatet av deras granskning föreligger nu i form av en rapport: Talking about integration. Discourses, alliances and theories on labour market integration in Sweden.

Forskarna har genomfört en analys av de svenska integrationspolitiska diskurserna, dvs av den bild av integrationspolitiken som framkommer i utredningar, forskningsrapporter och i den retorik och det ”samtal” som pågått med oförminskad styrka inom politikområdet de senaste tio åren. De båda forskarna är med rätta förvånade över den stora mängden utredningar och rapporter som producerats om integrationspolitik i Sverige, men också överraskade av den hätskhet med vilken diskussionen/samtalet ibland förs i bl a forskarvärlden.

Den tyska regeringen har på kort tid genomfört en rad reformer inom integrationspolitiken. I något som närmast kan betecknas som ett paradigmskifte har man i både ord och handling accepterat att man är ett invandrarland, med en invandrad befolkning som har både rättigheter och skyldigheter, och som kommit till Tyskland för att stanna.

De omfattande reformerna har genomförts inom ramen för en nationell integrationsplan (NIP), lanserad av förbundskansler Merkel i juli i år. Planen och reformera har genomförts i dialog med olika religiösa grupper och invandrarorganisationer, genom beredningar i arbetsgrupper med målgruppsrepresentation och, inte minst, med en tydligt deklarerad utgångspunkt i de elva gemensamma grundprinciperna för integration, antagna vid EU:s ministerrådsmöte i Haag,  2004.

Migration Policy Institute, en välrenommerad tankesmedja i USA, har gjort en intressant genomgång och bedömning av nya tyska integrationspolitiken i förhållande till de elva grundprinciperna.

Utbildningssystemet är det främsta redskapet för att vända en misslyckad arbetsmarknadsintegration för invandrare till en framgångsrik karriär för deras barn. I OECD:s senaste stora genomgång av utbildningssystemens resultat i OECD-länderna, Education at a Glance (2007), utmärker sig Sverige på flera sätt när det gäller resultatet för invandrare och deras barn. Frågan är hur utbildningspolitiken bör se ut för att främja goda resultat för elever med utländsk bakgrund. Den Transatlantiska arbetsgruppen för invandring och integration har nyligen gett ut tre artiklar i ämnet. Kanske kan de förklara skillnaderna mellan länderna som framkommer i OECD:s rapport.

Tema asyl har tidigare rapporterat om det transnationella projektet ASSET, finansierat inom ramen för s k Joint Actions i EU-programmen Socrates, Leonardo och Youth. Oravais flyktingcenter i finska Österbotten var en av aktörerna och initiativtagarna till projektet som avslutades 2005.

Flyktingscentret har nu genomfört ytterligare ett intressant projekt i EU-programmet Grundtvig, denna gång med målgrupp handläggare och funktionärer inom asyl- och flyktingmottagandet. Förutom Finland deltog organisationer/myndigheter från Finland, Sverige, Norge, Island, Spanien, Nederländerna, Italien, Belgien, Tyskland och Turkiet.