Den 1 januari 2007 blev Bulgarien och Rumänien nya medlemmar av den europeiska unionen och EU:s gränser förflyttades därmed österut. EU-kommissionen, som övervakat utvidgningsprocessen gav i slutet av 2006 efter år av förhandlingar klartecken – Bulgarien och Rumänien lever upp till de krav som krävs för att bli accepterade som medlemmar. Från flera håll höjs emellertid oroliga röster för att de två ländernas asylsystem ännu inte lever upp till internationell/ europeisk standard samt över det faktum att asylsökande fortsätter att komma från de båda länderna.

De Nationella kontaktpunkterna i det Europeiska migrationsnätverket (EMN) träffades på en konferens i december 2006 i Bryssel för att diskutera nätverkets framtid. Nätverket skulle enligt planerna övergå från projektverksamhet till ordinarie verksamhet under år 2007, men på grund av tekniska och juridiska problem har detta ej varit möjligt. Kommissionen har nu tagit fram ett förslag till både budget och s k legal grund, ett förslag som skall behandlas under våren 2007. Evolution snarare än revolution, enligt Jean-Louis de Brouwer, direktör på Generaldirektoratet för Rättvisa, frihet och säkerhet och inledningstalare på konferensen.

Regeringen beslutade i höstas att Integrationsverkets skall läggas ned och tillsatte samtidigt en utredare för att se över hur vissa av verkets funktioner skulle hanteras.  I december 2006 presenterades utredningens förslag, där det bland annat framgår att ansvaret för nyanländas etablering/introduktion förs över till Migrationsverket och Arbetsmarknadsverket, uppföljning, utvärdering och samordning till regeringskansliet samt, genom uppdrag, till högskolor och universitet. Länsstyrelserna föreslås också få en betydligt större roll i introduktions- och uppföljningsarbetet. De under kommande åren aktuella EU-programmen Integrationsfonden, Återvändandefonden och Europeiska flyktingfonden skall inledningsvis administreras av Migrationsverket för att därefter kunna föras över till förslagsvis Svenska ESF-rådet. Den närmaste månaden ska verksamhetsanalysen beredas på regeringskansliet. Regeringen beräknas fatta beslut tidigast i slutet av januari.

Principen om icke-diskriminering är en av unionens grundläggande principer och finns fastslagen såväl i EU-fördraget som i annan gemenskapslagstiftning. För att unionens redan antagna lagstiftning mot diskriminering skall få genomslagskraft krävs dock ett folkligt stöd och uppriktig politisk vilja. Därför har den europeiska kommissionen utsett år 2007 till ”Året för lika möjligheter för alla” som en del av en ramstrategi för att motverka diskriminering och för att främja mångfald och lika möjligheter.

Utvecklingspartnerskapet AROS asyl omfattar ett stort antal aktörer inom Uppsala och Västmanlands län, från landstingen och kommunerna till utbildningsföretag och frivilligorganisationer.  Partnerskapets mål är att finna metoder och samarbetsformer som ökar kunskaperna om och förståelsen för hälsans betydelse under asylprocessen. Man avser vidare att nå hela populationen (barn, vuxna, sjuka, friska,) asylsökande i s k eget boende i Uppsala och Västmanlands län samt utveckla verksamheter för dessa samt knyta ihop de olika delarna till en fungerande helhet för såväl asylsökande som aktörer.  Verksamheterna fokuserar på asylsökandes livskvalité och på variablerna hälsa, boende, föräldraskap, utbildning, sysselsättning och fritid. Partnerskapet har därför låtit genomföra en uppmärksammad kartläggning av hela populationen asylsökande i Uppsala och Västmanlands län.

Regeringens nationella samordnare för barn i asylprocessen med uppgivenhetssymptom har avlämnat sin slutrapport i december 2006. Samordnaren konstaterar i rapporten att antalet barn med uppgivenhetssymptom minskat betydligt, att det inte finns någon egentlig – ”tydlig” – kunskap om vad som ligger bakom fenomenet, att det kan betraktas som ett svenskt problem och att en samverkan mellan (vård-)aktörerna i ett tidigt skede kan ha betydelse för att kunna utveckla förebyggande strategier och metoder för tidig upptäckt av barn med uppgivenhets- symptom. Samordnarens arbete har rönt mycket stor uppmärksamhet och även kritik, i media, bland allmänheten och inom professionen, något som också kommenteras på flera ställen rapporten. Om detta också är orsaken till att inga nya slutsatser eller förslag presenteras förblir oklart. Samordnaren konstaterar emellertid att ”…externa omständigheter har förorsakat hinder i genomförandet av arbetet…” och framförde också till regeringen önskemål om en förlängning av uppdraget under 2007.

Den 1 januari 2007 lämnade Finland över rollen som ordförande för EU till Tyskland. Som ordförande skall ett land leda diskussionerna inom EU och har även möjlighet att påverka vilka frågor som hamnar på dagordningen. Under de sex månader som Tyskland  leder samarbetet inom EU tillkommer två nya medlemsstater, arbetet med konstitutionen skall återupptas och 50-årsdagen av EU:s grundande (25 mars 1957) kommer att uppmärksammas. Tyskland vill också att lägga stor vikt vid att vidareutveckla ett så kallat helhetsperspektiv på migrationsfrågor, där hanteringen av irreguljär invandring och integrationen av tredjelandsmedborgare kommer att vara väsentliga delar.

Är Sverige på väg mot att bygga upp ett återvändandesystem – istället för ett mottagandesystem? Är det motiverat? Är det i enlighet med EU:s direktiv om miniminormer för mottagande av asylsökande? Kan Migrationsverket med bibehållen trovärdighet arbeta med prövning, integration och återvändande? Hur fungerar Migrationsverkets återvändandeprogram? Vad får de asylsökande med sig till hemlandet/motsvarande? Vilka yrkeskunskaper kan användas både i mottagar- och hemlandet? Vad i Migrationsverkets organiserade verksamhet/sysselsättning kan omsättas till försörjningsmöjligheter vid återvändande?

Frågorna är betydligt fler än svaren inom området. En uppenbar svårighet finns också för Migrationsverket att samtidigt kunna arbeta med både prövning/kontroll och ”frivilligt” återvändande; utifrån aktuella projekterfarenheter är det inte heller rimligt att i ett tidigt skede av mottagandet introducera verksamheter med återvändandeinriktning. I enstaka projekt inom Equal och Europeiska flyktingfonden har man med viss framgång kunnat erbjuda yrkesutbildning/ fortbildning till asylsökande med ett dubbelt perspektiv, dvs med inriktning både på integration och re-integration (vid återvändande).

Två nya rapporter belyser frågorna – och svårigheterna i återvändande/ återvandringsarbetet. Europeiska migrationsnätverket (EMN) och dess Nationella kontaktpunkt SCB har inom ramen för nätverkets Research Studies redovisat svensk lagstiftning, system och policies rörande återvändade och återvandring; NTG-asyl & integration har från delvis andra utgångspunkter beskrivit centrala frågeställningar och erfarenheter på samma område.

Läs SCB:s rapport - Research Study III: Return The Swedish Approach 

NTG-asyl & integrations rapport om återvändande - Återvändande i Sverige och Europa – policy, praxis och projekterfarenheter”