Bakom stängda dörrar

De sex största medlemsstaterna i EU, de så kallade G6-länderna, ska fortsätta att utveckla sitt samarbete inom integrationsfrågor, bland annat när det gäller upprättandet av så kallade integrationskontrakt. Det bestämde G6-länderna när de möttes i Stratford-upon-Avon, Storbritannien, den 25-26 oktober 2006. Samtidigt riktar organisationen Statewatch och det brittiska överhuset House of Lords stark kritik mot G6-gruppen och menar att de informella mötena saknar demokratisk förankring och insyn - och att de trots detta går längre i samarbetet inom vissa områden än vad man gör inom det reguljära EU-samarbetet. I december, i samband med att både rådet för rättsliga och inrikes frågor, samt det europeiska rådet, sammanträder, ska G6 presentera sina förslag.

G6-gruppen, som består av Frankrike, Tyskland, Italien, Polen, Spanien och Storbritannien, träffas sedan 2003 regelbundet för att under informella former utbyta information och erfarenheter. I mars 2006, i Heiligendamm i Tyskland, beslöt länderna att man skulle utveckla informationsutbytet om integrationsåtgärder på nationell nivå, bl a när det gäller hur man utformat så kallade ”integrationskontrakt”, det vill säga kontrakt genom vilka en invandrare förbinder sig att lära sig värdlandets språk och acceptera dess värderingar. På mötet i oktober 2006 slog länderna fast att detta utbyte ska fortsätta. Länderna beslöt också att dialog med den muslimska delen av befolkningen ska prioriteras, bland annat  genom att en konferens mellan myndigheter, media och det muslimska samhället anordnas och att en politisk radikalisering motverkas genom information till muslimska ungdomar. Länderna var även överens om att intensifiera kampen mot terrorismen och att EU:s gränsmyndighet FRONTEX borde få en större roll i hanteringen av den ”illegala immigrationen”.

En (odemokratisk) genväg till beslut
G6-gruppens arbete sker helt utanför EU-samarbetets ordinarie ramar. Gruppen har inga formella beslutsbefogenheter och överenskomna slutsatser är inte bindande för de deltagande länderna. Trots detta har slutsatser och åtgärdsförslag från G6-gruppen, som motsvarar två tredjedelar av Europas befolkning, oundvikligen en stark inverkan på politiken inom EU-samarbetet. Det menar organisationen Statewatch som i samband med mötet i Heiligendamm protesterade mot vad de upplevde som hemlighetsmakeri och en total avsaknad av demokratisk insyn. Protesterna uppmärksammades av det brittiska överhuset som satte igång en utredning kring G6-gruppens möte i Heiligendamm. Resultatet publicerades i juli 2006 i form av rapporten Behind Closed Doors: The Meeting of the G6 Interior Ministers at Heiligendamm.

I rapporten slår House of Lords fast att G6-länderna är olika till sin karakaktär och att de inte har något annat gemensamt utom just sin storlek, och därmed, den kraft med vilken de kan verka/påverka. House of Lords konstaterar att även om det får betraktas som positivt att länder för en dialog med varandra så ligger det en fara i att informella fora blir viktigare än de möten som äger rum inom ramarna för formella samarbeten, såsom inom EU. När grupper som G6 dessutom går längre än vad man för närvarande gör inom EU (”integrationskontrakt” är ett exempel på detta) riskerar de att utmanövrera de övriga medlemsstaterna. Med tanke på hur omstridda frågor kring integration, illegal immigration och kampen mot terrorism är, kan man dessutom tänka sig att G6-gruppens möten även borde intressera nationella parlament och EU-parlamentet, människorättsorganisationer, media och delar av allmänheten, menar House of Lords och Statewatch. Trots det offentliggörs inga agendor för kommande G6-möten och varken de nationella parlamenten eller EU-parlamentet ges tillfälle att komma med synpunkter. Först efter att mötet har ägt rum publiceras slutsatserna, och då ofta endast på det språk som talas i det land mötet hölls.

Ur slutsatserna från Heiligendamm: De 19 andra medlemsstaterna ”will be fully informed about proposals made by the G6 countries and can participate in their implementation”. - Ett ovanligt nedlåtande sätt att tala om tre fjärdedelar av medlemsstaterna i EU, menar det brittiska överhuset House of Lords.

Informella överenskommelser blir EU-lag
Beslutsfattandet inom EU är komplext, förhandlingar och konsultationer är ofta långdragna och upplevs som ineffektiva. Genom samarbete i mindre grupper som arbetar under mer informella omständigheter kan beslut tas snabbare och mer effektivt. Erfarenheter visar att informella samarbetsformer, som G6-gruppen, gett upphov till flera av de regler som idag är EU-lag. Ett exempel är Schengenkonventionen. 1985 enades fem EU-länder kring en överenskommelse om att gradvis ta bort alla gränskontroller inom unionen. 1990 blev överenskommelsen en konvention och innan 1996 hade alla de resterande medlemsstaterna (utom Irland och Storbritannien) skrivit under speciella avtal för att ansluta sig till konventionen. 1999 antogs Schengenkonventionen och alla de separata avtalen med de enskilda medlemsstaterna i Amsterdamfördraget och blev därmed till EU-lag.

Prüm-gruppen
G6-gruppen och de ursprungliga Schengen-länderna är inte de enda informella fora som etablerat samarbete utanför EU:s ramar. Ytterligare ett utgörs av gruppen av länder som skrivit under den så kallade Prümkonventionen (också kallad Schengen III). Konventionen, döpt efter den tyska staden Prüm, går längre än det redan existerande samarbetet inom EU vad gäller samarbetsmetoder i kampen mot terrorism och hantering av illegal invandring. Länderna som förhandlat fram Prümkonventionen är Belgien, Nederländerna, Luxemburg, Tyskland, Österrike, Frankrike och Spanien. Italien har också uttryckt ett intresse för att anslutas. I konventionen anges uttryckligen att målsättningen är att den upptas i EU-lagstiftning. Skulle så ske har sju medlemsstater, under bristande demokratiska former, lagt grunden för unionens framtida politik, även för de 18 andra.


Emma Cars, emma.cars@temaasyl.se