Migrationsdagen sätter migranters rättigheter i fokus

Den 18 december firas den internationella migrationsdagen. Dagen anknyter till den 18 december 1990, den dag då FN:s generalförsamling antog den internationella konventionen för skydd av rättigheter för alla gästarbetare och deras familjemedlemmar. Konventionen har, trots att det var 26 år sedan den antogs, endast ratificerats av 34 länder och kunde på grund av det låga antalet ratificeringar inte träda ikraft förrän 2003. Inget EU-land har ännu ratificerat konventionen.

Den 17 december vädjade Kofi Annan till FN:s medlemsstater att ratificera konventionen. Han poängterade att bevis på migrationens fördelar, (såväl för ursprungs- som destinationsländerna) har börjat erkännas men att detta inte avspeglats i behandlingen av migranter runt om i världen. Tvärtom har migranters utsatthet ökat, och de utnyttjas allt oftare av människohandlare och smugglare. Migranter utsätts för diskriminering och rasism och framställs som en börda för destinationslandet, trots att objektiva bedömningar tyder på motsatsen.

Även irreguljära migranter har mänskliga rättigheter
Migrantarbetarkonventionen är tillämplig på såväl legala som irreguljära migranter, och ska tillämpas under hela migrationsprocessen, innefattande resan till, transit, och vistelsetiden i destinationslandet och återvändandet till ursprungslandet. Konventionen erbjuder bland annat skydd mot slaveri, rätt till skydd av egendom, skydd mot våld och övergrepp, rätt till identitetshandlingar och skydd mot kollektiv avvisning. Sverige har avstått från att ratificera konventionen bl.a. med hänvisning till att den inte tillför något nytt – de rättigheter konventionen erkänner finns redan erkända i svensk lag. Men trots att det finns flera generella konventioner om mänskliga rättigheter som är tillämpbara även på migrantarbetare, är denna konvention speciellt viktig eftersom den utgör ett sammanhängande ramverk som utgår ifrån migranters särskilda situation.

Ökat fokus på de yttre gränserna - fortsatt efterfrågan på migranters arbetskraft 
Migrantarbetarkonventionen innehåller således flera rättighetsaspekter som aktualiseras för det stora antal migranter som anländer till EU:s södra gränser. Av dessa är de flesta irreguljära, eftersom de saknar inresetillstånd och ofta även ID-handlingar. Hur många irreguljära migranter som redan lever i EU, enligt dagens system rättslösa, är omöjligt att fastställa, men enligt uppskattningar rör det sig om allt mellan hundratusentals och flera miljoner. Trots en allt hårdare fokus på att stänga EU:s yttre gränser finns det alltjämt en efterfråga på migranters arbetskraft inom unionen, något som även bevisas av de aktuella diskussionerna om att på gemenskapsnivå främja arbetskraftsinvandring. FN:s särskilda rapportör för migranters rättigheter, Jorge Butastante, betonade i sin årsrapport från 2005 att förnekande av efterfrågan på migranters arbetskraft, är en av huvudorsakerna till att irreguljär migration uppstår. Det är därför välkommet att EU under det senaste året börjat se på migration i ett helhetsperspektiv, där principer om solidaritet mellan medlemsstaterna, partnerskap med tredjeland och skyddet av migranter ska ligga till grund. Enligt människorättsorganisationer är risken dock stor att allt kommer att ske med unionens bästa som utgångspunkt, där rättighetsperspektivet faller i skymundan. Att ratificera migrantarbetarkonventionen vore ett viktigt sätt att markera allvaret i viljan att skydda en av de mest sårbara grupperna i EU.

Lisa Tönnes, lisa.tonnes@temaasyl.se