I välfärdsstatens gränsland - ny norsk rapport om asylsökande utanför mottagningssystemet

Den tidigare aviserade studien av asylsökande i Norge, som tvingas leva utanför det statliga mottagningssystemet , har nu publicerats. De båda ansvariga forskarna Jan-Paul Brekke och Susanne Søholt, konstaterar att effekterna av den lag som infördes 2004, och som innebär att den asylsökande som inte vill samarbeta inför ett återvändande inte längre får ha kvar sin plats i mottagningssystemet, haft mycket liten effekt.
 
Forskarna påpekar också att den uppkomna situationen i Norge, med alltfler asylsökande som inte kan eller vill återvända, trots ett avvisningsbeslut, alltmer liknar den i övriga europeiska länder. Även i Sverige finns numera en växande grupp asylsökande "utanför" systemet. Migrationsverket konstaterar i sin senaste Verksamhets- och utgiftsprognos: "Stora grupper finns i systemet med slutligt avslag, ofta med lång vistelsetid, som förväntas resa hem frivilligt. Detta sker i mycket begränsad omfattning." Minskad eller indragen dagersättning är ett av de medel som svenska staten använder för att komma tillrätta med problemet.

I Tyskland finns drygt 200 000 asylsökande som erhållit avslagsbeslut, men som ej kan skickas tillbaka till sina hemländer/motsvarande (de "tolererade", s k Duldung-status). En ny grupp har uppstått av "hemlösa", som de offentliga systemen har stora svårigheter att handskas med. 
 
Informella stödsystemet och försörjningsmekanismer har vuxit fram i såväl Norge som andra europeiska länder och i rapporten framhålls också ett ökat engagemang för de asylsökande från det norska civila samhällets sida. Konsekvenserna kan bli en ökande klyftor mellan olika befolkningsgrupper och mellan faktisk politik och välfärdsretorik.