Läger eller mottagningspunkter?

På ministermötet i slutet av september kom EU:s medlemsstater överens om att upprätta uppsamlingsläger i Nordafrika för flyktingar och asylsökande. Det är emellertid felvisande att kalla det för läger, menar man från EU-håll. Det handlar snarare om hjälpcentraler eller mottagningspunkter, enligt ministrarna.

Omstritt förslag
Det var Storbritannien som framförde det ursprungliga förslaget om flyktingläger under våren 2003. Då blev förslaget utsatt för stark kritik och det verkade som att idén skulle falla i glömska. Allt sedan dess har emellertid tonen långsamt förändrats och allt fler politiker och länder har slutit upp bakom förslaget, däribland Tysklands och Italiens inrikesministrar. Även den tillträdande flyktingkommissionären Rocco Buttiglione skapade rubriker med sitt stöd för förslaget, men hade dagarna innan ministermötet anammat en lägre profil. Det är fem nordafrikanska länder som är akytuella för upprättandet av så kallade mottagningspunkter. Dessa är Algeriet, Libyen, Mauretanien, Tunisien och Marocko. Vissa medlemsstater som tar emot många asylsökande från Tjetjenien, däribland Litauen och Österrike, har tidigare också föreslagit mottagningspunkter i Ukraina. Ukraina har emellertid sagt blankt nej och kallat idén för "absurd". Mottagningspunkterna i Nordafrika ska upprättas som pilotprojekt. Innan någonting kan hända måste länderna emellertid först av allt skriva under konventionen om flyktingars rättsliga ställning. Tidigare uppgifter om att projektet skulle genomföras i samarbete med UNHCR har visat sig vara felaktiga.

Risk för nya "Sangatte"
Även om Europa inte kan blunda för att det finns problem, särskilt i södra Europa, så verkar det som att restriktivitet återigen står i förgrunden när EU ska bekämpa sk illegal immigration. Amnesty International och andra människorättsorganisationer anser att innehållet i det förslag som Tony Blair lade fram våren 2003 var oacceptabelt. Amnesty fruktar även nu att förslaget om mottagningspunkter används som ett "humanitärt alibi" för att ytterligare begränsa tillträde till EU-länderna samt rättssäkerheten för asylsökande. Många människorättsorganisationer är också rädda för att de så kallade mottagningsspunkterna skapar fler problem än vad de löser. De riskerar att dra till sig kriminella verksamheter så som droghandel, trafficking och prostitution. Faktorer som till stor del var anledningen till att ett annat flyktingläger, Sangatte, på gränsen mellan Frankrike och England till slut fick läggas ned under 2002. Sveriges migrationsminister Barbro Holmberg delar oron att hjälpcentralerna kan komma att föra med sig mer ont än gott. Holmberg säger sig efter ministermötet vara fortsatt kritisk mot förslaget, men "tycker sig ha fått en försäkran" av Italiens nominerade kommissionär Rocco Buttiglione om att kommissionen inte kommer att driva ett sådant förslag. Hon är nöjd med att det inte längre är tal om att skicka flyktingar som redan nått europeiskt territorium till mottagningspunkterna. De som lyckats ta sig till EU skall således även i framtiden få sina asylansökningar behandlade på plats, vilket inte var avsikten i Storbritanniens ursprungliga förslag.

Oklart ansvar
Det är mycket som fortfarande är oklart efter ministermötet. Vem skall ha det rättsliga ansvaret för mottagningspunkterna? Skall EU:s asyllagar, som ännu inte är klara, vara gällande? Ministermötet slår fast att det måste till en grundlig utredning för att undersöka huruvida asylansökan kan behandlas på plats i dessa mottagningspunkter. På ministermötet menade medlemsstaterna att mottagningspunkterna inte skulle ses som ett alternativ till EU:s asylsystem, utan snarare som ett komplement. EU-parlamentets ordförande i dessa frågor, Jean-Louis Bourlanges, ställde sig dock tveksam till om EU skulle ha någon reell möjlighet att utöva kontroll över mottagningspunkterna. Är det bortom EU:s kontroll kan det dessutom inte heller anses vara förenligt med de fundamentala mänskliga rättigheterna menade han vidare.

Vad händer nu?
Flyktingläger, hjälpcentraler eller mottagningspunkter, oavsett namn så är frågetecknen många kring hur de senaste månadernas diskussioner samt resultatet av ministermötet kommer att utvecklas. Det är i vilket fall viktigt att påpeka att allt sedan den 1 maj är det bara kommissionen som har rätt att lägga fram förslag till rådet som sedan tar beslut. Således är länder som Italien och Tyskland beroende av kommissionens agerande för att driva igenom de initiativ de stöder. Hur kommissionen, vars ståndpunkter ofta skiljer sig från medlemsstaternas, behandlar denna nya roll återstår att se. Den 5 november väntas det europeiska rådet presentera den andra fasen av det gemensamma asylsystemet. Åtminstone två av de punkter som kommer att redovisas är nya på agendan. Den ena handlar om att utveckla ett gemensamt kvotflyktingsystem. I dagsläget tar bara fem europeiska länder, Sverige, Storbritannien, Nederländerna, Danmark och Finland emot kvotflyktingar. Den andra nya punkten som väntas stå på agendan inför de kommande fem åren, är utvecklingen av bättre skydd till flyktingar i närområdet. Exempelvis innebär detta att EU kommer att spela en större roll i uppbyggandet av andra länders asylsystem och förutsättningar att ta emot flyktingar.

Emma Cars, NTG-asyl

Läs också:

Den avgående kommissionären Antonio Vitorinos synpunkter på bl a frågan om särskilda mottagningscenter i hans tal på en konferens i Bryssel den 4 oktober