Europaparlamentet har kartlagt mottagandet av ”personer med särskilda behov”

I slutet av december publicerade Europaparlamentet resultatet av en undersökning av förhållanden på olika center för mottagande av migranter och asylsökande. Såväl slutna förvar som olika typer av öppna anläggningar, t.ex. mottagningsförläggningar och transitcenter för asylsökande undersöktes i 25 EU-länder (samtliga medlemsstater förutom Bulgarien och Rumänien), med fokus på situationen för personer med särskilda behov. Studien utgår ifrån EU:s direktiv om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna och tar särskilt fasta på artiklarna om ”personer med särskilda behov”. Syftet är att undersöka om och hur den speciella situationen för utsatta personer tas i beaktande.

Studien har utförts på uppdrag av EU-parlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter (LIBE-utskottet) och har gjorts i samarbete med lokala frivilligorganisationer. Personal på de besökta anläggningarna, migranter och asylsökande, hälsovårdspersonal och representanter för frivilligorganisationer har intervjuats för att ge en bild av hur mottagandet fungerar i praktiken.

Snäva bestämmelser om personer med särskilda behov

Direktivet anger att medlemsstaterna ska beakta den speciella situationen för utsatta personer, till exempel minderåriga, funktionshindrade, äldre, gravida, ensamstående föräldrar med minderåriga barn, och personer som utsatts för tortyr, våldtäkt eller andra allvarliga former av psykologiskt, fysiskt eller sexuellt våld.

Detta innebär bland annat att medlemsstaterna, ”om nödvändigt”, ska se till att personer som utsatts för tortyr, våldtäkt eller andra grova våldshandlingar får nödvändig behandling för skador som förorsakats av ovannämnda gärningar. I övrigt innehåller direktivets kapitel om personer med särskilda behov främst bestämmelser om att minderåriga personer ska omhändertas på ett lämpligt sätt.

I studien framhålls att direktivet ger en snäv definition av personer med särskilda behov, och istället föreslås en bredare ansats utgående från begreppet ”utsatthet” – någonting som migrationen i sig kan resultera i.

Alltjämt undermåliga förhållanden i förvar

Flera rapporter från olika organisationer har under de senaste åren vittnat om dåliga förhållanden i förvar i EU:s medlemsstater. Då Europeiska kommissionen i december publicerade sin rapport om hur EU:s mottagandedirektiv har tillämpats, var en av de största bristerna att direktivet inte har haft något genomslag på förvarsenheter. Denna rapport bekräftar situationen; förhållanden i slutna förvar i Cypern, Malta, Spanien, Italien och Grekland beskrivs som oacceptabla och i flera fall till och med som omänskliga och förnedrande. Detta framförallt till följd av trångboddhet, brist på skydd för privatliv och avsaknad av elementära hygienartiklar.

Isolering, brist på sysselsättning, långa förvarstider, brist på information om rättigheter, liksom bristfällig hälso- och sjukvård förekommer enligt rapporten i flera länder. Ovannämnda förhållanden är i strid med flera av artiklarna i direktivet, och riskerar dessutom att ytterligare förvärra situationen för särskilt utsatta. Stark kritik riktas dessutom mot att de flesta medlemsstater tillåter förvarstagning av minderåriga personer, i vissa fall även ensamkommande barn.

Mottagning med begränsad kapacitet

I öppna inrättningar som mottagningscenter och förläggningsboende för asylsökande är situationen överlag bättre, även om förhållanden rörande materiella mottagningsvillkor och hygien enligt rapporten är skiftande. De flesta center finns dessutom på geografiskt isolerade platser, vilket enligt rapporten leder till social exkludering och omöjliggör – eller åtminstone försvårar - integration. Begränsat tillträde till arbetsmarknaden eller annan meningsfull sysselsättning och långa väntetider är andra faktorer som negativt påverkar välbefinnandet hos asylsökande. Dålig tillgång till hälso- och sjukvård, ofta till följd av rent praktiska hinder som brist på tolkar eller stora geografiska avstånd, och otillräckliga insatser för att bemöta psykisk ohälsa, bidrar till problemen.

I rapporten framgår dessutom att de flesta länder har brist på mottagningsplatser för asylsökande. Detta innebär att många aldrig kommer in i det formella mottagningssystemet, utan lever som hemlösa, med eller utan stöd från frivilligsektorn.

Tydligare reglering föreslås

Förutom rekommendationen att bredda definitionen av ”personer med särskilda behov” till att baseras på en analys av såväl personliga faktorer som miljö- och andra riskfaktorer, innehåller rapporten rekommendationer till övriga europeiska institutioner. Bland annat föreslås att mottagandeförhållanden för asylsökande och andra migranter tydligare ska regleras och att skyddet av berörda personers grundläggande rättigheter förbättras genom mera entydiga definitioner. Vidare rekommenderas en gemensam standard angående förhållanden för personer som tas i förvar i samband med ett beslut om återvändande.

Sverige i framkanten trots brister

Rapporten innehåller även landspecifika avsnitt med rekommendationer för varje medlemsstat. Det allmänna asylmottagande i Sverige beskrivs som ”exemplariskt” på flera punkter. Likväl rapporteras om en oro från svenska frivilligorganisationer om ökad likgiltighet över frågor rörande mottagandet av nyanlända i det svenska samhället, och en trend mot en mer restriktiv invandringspolitik. Sverige rekommenderas dessutom att säkerställa tillgång till specialistvård för asylsökande som fallit offer för tortyr, och att medicinska utlåtanden gällande dessa personer bättre tas i beaktande i behandlingen av ansökan om asyl. I rapporten efterlyses dessutom en gräns för hur länge en person kan hållas i förvar i Sverige, och att personer med mentala eller övriga hälsoproblem inte tas i förvar. Avsnittet om Sverige har utarbetats i samarbete med Sveriges Kristna Råd.

Rapporten ger en god överblick över de faktiska förhållandena i mottagandet av asylsökande och andra tredjelandsmedborgare i EU:s medlemsstater. Än en gång blir det tydligt att harmoniseringen av mottagandeförhållanden för asylsökande i EU är långt ifrån genomförd. Förhoppningsvis kan studien dock utgöra ett viktigt underlag för en fortsatta utveckling av det gemensamma europeiska asylsystemet.

Lisa Tönnes, lisa.tonnes@temaasyl.se