Nya europeiska initiativ för en stärkt interkulturell dialog

Efter en omfattande konsultationsprocess som pågått i drygt ett år och innefattat ett stort antal aktörer från både inom och utom Europa, presenterade Europarådet i början av maj sin vitbok om interkulturell dialog under titeln Living together as equals in dignity. Interkulturell dialog är inte lösningen på alla problem eller botemedlet mot all ondska, konstateras det i vitboken, men kan ändå spela en betydande roll genom att undanröja fördomsfulla uppfattningar om den andre, och/eller motverka uppkomsten av ett samhällsklimat präglat av ömsesidig misstänksamhet, spänningar och diskriminering.

Vitboken kommer att ligga till grund för Europarådets framtida arbete med interkulturell dialog, ett arbete som i förlängningen syftar till att bygga ett mer humant och socialt inkluderande Europa där mångfalden tas tillvara. Förutom Europarådet ska även beslutsfattare och praktiker på nationell, regional och lokal nivå, som arbetar med interkulturell dialog, få hjälp av vitboken i sitt arbete.

En tydlig definition

Interkulturell dialog definieras av Europarådet som ett öppet och respektfullt åsiktsutbyte, baserat på ömsesidig förståelse och respekt, mellan individer och grupper med olika etiska, kulturella, religiösa och språkliga bakgrunder. Interkulturell dialog kan ske på alla nivåer: såväl inom som mellan olika samhällen i Europa, liksom mellan Europa och den övriga världen. Konceptet bygger enligt vitboken dels på multikulturalismens erkännande av kulturell mångfald, dels på assimilationens individfokus, och lägger till ett nytt element i form av dialog, baserad på jämlikhet och delade värden.

Mänskliga rättigheter som gemensam värdegrund

För att uppnå interkulturell dialog måste vissa förutsättningar finnas, konstaterar Europarådet i sin vitbok. Bland dessa nämns ett demokratiskt medborgarskap, och ett stark deltagande, interkulturell kompetens liksom att naturliga rum för interkulturell dialog skapas. Utgångspunkten är i enlighet med organisationens mandat de mänskliga rättigheterna; Europarådets otaliga konventioner, rekommendationer, deklarationer och andra instrument lyfts i vitboken fram som tecken på en stark konsensus om vad som utgör europeiska värden. I fall där två värden eller rättigheter kan komma i konflikt, utgör praxis från Europadomstolen och Europarådets övriga övervakningsorgan vägledning för hur dessa ska balanseras.

Fem dimensioner för att främja interkulturell dialog…

I vitboken definieras fem olika dimensioner, omfattande olika aktörer, som var och en kan utvecklas för att främja interkulturell dialog. Hit hör demokratisk styrning av kulturell mångfald, ett inkluderande och demokratiskt medborgarskap, förvärvande av interkulturell kompetens, rum för dialog och en internationell nivå. Samtliga dimensioner analyseras i vitboken med referenser till konkreta relaterade frågor. På Europarådets hemsida kommer även efterhand goda exempel på initiativ inom samtliga dimensioner att presenteras.

… med konkreta rekommendationer

I slutet av vitboken formuleras rekommendationer inom samtliga dimensioner – riktade till såväl lagstiftare som regeringar, frivilligorganisationer, media och religiösa samfund. Bland rekommendationerna kan nämnas allt ifrån tydliga lagar om diskriminering och hatbrott, viseringsregler som underlättar utbildnings- eller kulturellt utbyte, utbildning i interkulturell kompetens och mänskliga rättigheter, upprättandet av etiska koder för journalister om att bl.a. gynna underrepresenterade grupper och lokala ”integrationsråd” för att främja deltagande på gräsrotsnivå. 

I samband med rekommendationerna anger Europarådet även sina egna intentioner vad gäller främjandet av interkulturell dialog. Hit hör fortsatt samarbete med andra berörda organisationer, så som EU, OSSE, FN-initiativet ”Alliance of Civilizations” och League of Arab States. Dessutom aviseras olika kampanjer och program, en sammanställning av Europadomstolens rättspraxis i fall som knyter an till interkulturell dialog och upprättandet av ett ”European Resource Centre on education for democratic citizenship and intercultural education” i Oslo.

Sammanfattningsvis är Europarådets vitbok ett välkommet inslag av praktiska referenser till den pågående diskussionen om interkulturell dialog. Som det konstateras i vitbokens avslutande meningar ger vitboken vägledning för fortsatt arbete med interkulturell dialog, men är ingen detaljerad vägkarta. Olika aktörer inbjuds att även fortsättningsvis upprätthålla kommunikationen med Europarådet under resans gång, genom att t.ex. föreslå program och projekt och vara uppmärksam på händelser som kan försvaga den interkulturella dialogen.

Konkreta initiativ även från frivilligsektorn

Kort efter att Europarådet publicerat sin vitbok togs ett annat initiativ för att omsätta interkulturell dialog i praktiken, denna gång av "The Rainbow Platform", ett forum av över 200 frivilligorganisationer med olika inriktning. Syftet med plattformen är att koppla samman kulturell mångfald inom konst och kultur med organisationer som arbetar med relaterade frågor på ett socialt plan, t.ex. livslångt lärande, antirasism, minoriteters rättigheter och interreligiös dialog. Plattformen, som är starkt förankrad i det pågående Europeiska året för interkulturell dialog, arbetar för att bidra till konkretisering och praktisk omsättning av interkulturell dialog, och på så vis öka legitimiteten för det Europeiska året för interkulturell dialog.

I mitten av juni avslutades en konsultationsprocess angående en rapport med ett gemensamt ställningstagande, ”Encouragement to action”. Utkastet till rapporten är betydligt mer kortfattat och enkelt än Europarådets vitbok, men innehåller även det  rekommendationer till konkreta åtgärder. Dels formuleras åtaganden för hur frivilligorganisationerna själva kan arbeta med frågan, dels rekommendationer riktade gentemot myndigheter/regeringar och framförallt EU:s institutioner. Bland annat uppmanar man medlemsstaterna att avsluta året för interkulturell dialog med att anta politiska rekommendationer på nationell och europeisk nivå, och att mekanismer ska etableras för att övervaka och följa upp den interkulturella dialogen inom de närmsate åren. De åtaganden som frivilligorganisationerna själva gör är mindre specifika, och handlar bl.a. om behovet av samarbete mellan olika organisationer och sektorer, liksom vikten av självrannsakan – att leva som man lär.

Lisa Tönnes, lisa.tonnes@temaasyl.se