Mera pengar till kommunerna ger bättre introduktion?

Sveriges kommuner och landsting (SKL) har nyligen presenterat resultatet av ett omfattande utrednings- och politiskt beredningsarbete om introduktionen av nyanlända och flyktingar. I rapporten Yrkesidentitet före etnicitet — Att synliggöra nyanländ kompetens redovisas en rad förslag till en förbättrad introduktion med fokus på de s k strukturella hinder som finns för invandrares etablering på arbetsmarknaden. I den omfattande förslagskatalogen förs också resonemang om gränsdragningen mellan säråtgärder och generella åtgärder, ansvarsfördelningen mellan statliga och kommunala aktörer, underfinansieringen av det nuvarande ersättningssystemet och hur ett differentierat ersättningssystem, kopplat till den nyanländes bakgrund, skulle kunna vara en lösning.

Två års arbete…

Den programberedning som efter två års arbete nu lagt fram sin rapport har bestått av en tvärpolitisk grupp från kommuner och landsting i olika delar av Sverige. Tre målområden har identifierats: introduktion av nyanlända, diskriminering i arbetslivet och synliggörande av kompetens. Förslagen bygger på ett antal underlagsrapporter med probleminventeringar och goda exempel. Genom den breda representationen från kommuner, landsting och regioner bör förslagen vara väl förankrade också politiskt.

…och en omfattande förslagskatalog

Bland de – från ett kommunalt perspektiv – viktigaste förslagen märks önskemål om en förändring av ersättningssystemet till kommunernas flyktingmottagande. Det nuvarande systemet är, enligt utredarna, kraftigt underfinansierat, illa anpassat till de nyanländas varierande behov och saknar effektiva incitament för berörda aktörer.

Alla nyanlända skall omfattas av introduktionen. Tidigare arbetsmarknadsinriktning och tydligare sysselsättningsmål måste införas och ansvarsfördelningen mellan stat, kommun och andra aktörer ses över. Här för utredarna ett intressant, men ej helt klargörande resonemang om statens, dvs Arbetsmarknadsverkets, roll i introduktionen. Å ena sidan hävdar man att ”det vore en logisk följd…att arbetsmarknadsmyndigheten får ett huvudansvar för introduktionen av flyktingar och invandrare”. Å andra sidan är man tveksam till myndighetens förmåga, och man hänvisar till ”…de svårigheter som AMV har idag med att klara sitt uppdrag med de av regeringen prioriterade grupperna.”

Även asylsökande berörs

Intressant är också att man föreslår – ”det finns skäl att överväga” – att kommunerna får ett ansvar och finansiering för att erbjuda asylsökande organiserad verksamhet/sysselsättning, dvs de aktiviteter i form av språkundervisning, praktik
m m som idag Migrationsverket ansvarar för.

Förslaget ligger i linje med NTG-asyls rekommendation om en organisatorisk åtskillnad mellan asylprövning och mottagande, där bl a kommuner nämns som en framtida aktör. I samband med regeringens aviserade översyn av både asylmottagandet och introduktionen av nyanlända finns starka skäl att ytterligare betona att verksamheterna skall ses som delar av en sammanhållen process.

I SKL:s förslag om en förbättrad organiserad verksamhet understryker man också att denna bör innehålla en ”mer riktad kartläggning av de asylsökandes bakgrund, en bedömning av utbildnings- och yrkesbakgrund” samt en tydligt arbetsmarknadsinriktad svenskundervisning/annan utbildning, inklusive en eventuell komplettering av yrkeskunskaperna. 

Boende och arbete

Kommunpolitiker från i synnerhet storstäderna har varit kritiska mot asylsökandes - och i anslutning till detta, flyktingars - fria val av bostadsort inom ramen för det s k EBO-systemet (eget boende). I rapporten efterlyses också ett ”perspektivskifte i bosättningsfrågan…utgångspunkten /bör vara/ möjligheten till utbildning och arbete”. Man vill ha en ”väl planerad och styrd bosättning” , något som förvisso ej alltid kan förverkligas om kravet på både arbete och bostad skall kunna mötas. Inga resonemang förs om den informella ekonomin och dess betydelse för asylsökandes och invandrares försörjningsmöjligheter.

Integrationstest…

Att mäta graden av integration – ”delaktighet” – är problematiskt enligt rapporten. Man föreslår därför att det som skall/kan mätas är i vilken mån man tillägnat sig erforderliga kunskaper beträffande t ex människors lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter, jämställdhet mellan könen och barns rättigheter samt demokratins funktionssätt. Förslaget påminner om de integrationstest som förekommer i andra medlemsstater och i rapporten jämförs också ett tänkt frågebatteri om delaktighet med ett ”körkortstest”. En måhända intressantare och mer fruktbar ansats är att man i det s k delaktighetsmålet också innefattar kunskapen/förmågan ”att ha handlingsberedskap och att vid behov /kunna/ söka kunskap om samhället i övrigt såsom arbete, boende, skola och utbildning, hälso- och sjukvård.”

…och ett europeisk perspektiv

I ett avslutande kapitel berörs integrationsfrågorna ur ett europeiskt perspektiv. Även om avsnittet är ytterst kort och inte t ex kopplar samman det ovannämnda förslaget om delaktighets-/integrationstest med den livliga debatten i denna fråga på EU-nivå, är det lovvärt att SKL är öppen för att utformningen och utvecklingen av integrationspolitiken numera inte enbart är en nationell fråga.

Sammanfattningsvis en imponerande förslagskatalog, där merparten av förslagen dock förts fram också tidigare. I rapporten redovisas ett starkt intresse från kommuner och landsting att få kostnadstäckning för sin verksamhet, men också en angelägen diskussion om hur ansvarsfördelningen mellan stat och kommun bör vara vad gäller mottagande och introduktion. Reformer på området är angelägna ur ett statsfinansiellt perspektiv; att tydligare påvisa de långsiktiga samhällsekonomiska vinsterna med de nu aktuella förslagen skulle ytterligare stärka argumentationen.

Christian Råbergh, christian.rabergh@temaasyl.se