Vem kan man lita på?

Två bilder av invandrares integration på arbetsmarknaden
OECD har genomfört en studie av situationen för invandrare på den svenska arbetsmarknaden. I studien återfinns en intressant genomgång av de senaste decenniernas utveckling av sysselsättningsläge och arbetsmarknadspolitiska insatser samt effekterna av dessa. En kritisk analys av problem och tillkortakommanden i den svenska integrationspolitiken kompletterar bilden, en analys där slutsatser och rekommendationer oftast skiljer sig från de som framförs i till exempel Integrationsverkets Rapport Integration 2002 och 2003.

I sin genomgång av de senaste decenniernas utveckling av sysselsättning och integration för invandrare i Sverige konstaterar OECD bland annat att:
- i förhållande till många andra invandringsländer har Sverige en mycket hög andel flykting- och anhöriginvandring, dvs av personer som i många fall inte omedelbart kan integreras på arbetsmarknaden; bland dessa finns också en ökande andel där det s k kulturella avståndet är stort,
- överföringen av ansvaret för mottagande av flyktingar från det statliga Arbetsmarknadsverket till kommunerna under 1980-talet innebar också en övergång från en tydlig arbetslinje till en utbildnings- och socialbidragslinje,
- Hela-Sverige-strategin, dvs utflyttningen av flyktingar/anhöriga till orter med bostäder – men utan arbetsplatser – förstärkte denna s k bidragslinje,
- den ekonomiska krisen och massarbetslösheten under 1990-talet drabbade de nyanlända invandrarna/flyktingarna särskilt hårt och många hamnade i en permanent arbetslöshet,
- en allt högre andel av de lediga arbetena tillsätts genom informella kanaler, dvs via kontakter som nyanlända invandrare oftast saknar,

I studien beskrivs och analyseras de olika delarna i denna utveckling på ett förtjänstfullt sätt och får stöd av ett gediget referens- och forskningsmaterial. Den i svensk politisk retorik alltmer populära förklaringen till den försämrade situationen för invandrare på arbetsmarknaden – strukturell diskriminering – får en förhållandevis blygsam plats i OECD:s analys. En jämförelse mellan Integrationsverkets Rapport Integration och OECD:s studie visar på betydande skillnader i hur man söker förklara – och lösa – problemen. NTG-asyl kommer att framöver göra en utförligare jämförelse mellan OECD:s och Integrationsverkets rapporter.

I tabellen nedan framgår i förenklad form problembild/förklaring och huvudsakliga förslag i OECD:s rapport. Motsvarande problembild/förklaring från Integrationsverkets rapporter - i förekommande fall - återfinns i högra kolumnen. 

OECD Report DELSA/ELSA (2004)13	Rapport Integration 2002 – 2003 (NTG-asyls kursiveringar)
Stora förändringar i invandringens sammansättning under de senaste decennierna – från arbetskraftsinvandring till flykting- och anhöriginvandring.
Större kulturellt avstånd mellan invandrare och majoritetsbefolkning i mottagarland jämfört med tidigare.	Teorin om kulturellt avstånd har sina rötter i 1930-talets Frankrike och ”användes som alternativ till de rasbiologiska idéer som av många inte längre ansågs som rumsrena…Teorin om det kulturella avståndet har inte enbart obehagliga rötter utan leder också till obehagliga policyslutsatser.”
Arbetslinje övergiven i och med överflyttning av ansvar från Arbetsmarknadsverket till kommuner.
Hela Sverige strategin påverkade invandrarnas sysselsättningsmöjligheter mycket negativt.
Den ekonomiska krisen och arbetslöshetskrisen under 1990-talet drabbade invandrare särskilt hårt.
Kunskaper i svenska har stor betydelse för sysselsättningsmöjligheterna.	”Det är en öppen fråga i vilken mån bristande kunskaper i svenska kan förklara de stora skillnaderna i arbetslöshet och sysselsättning mellan utrikes och inrikes födda.”
Informella rekryteringsvägar har fått en allt större betydelse.	Empiriska undersökningar saknas i stort sett vad gäller sökbeteende och tillgång till nätverk (”…empiriska undersökningar /är/ om möjligt ännu mer sparsamma än för de ”förklaringar” som diskuterats tidigare (dvs svenskkunskaper, utbildningsnivå, tillvaratagande av utbildning)).
Arbetslivserfarenhet i Sverige – även från mindre kvalificerade och/eller tillfälliga jobb – är avgörande för framtida sysselsättningsmöjligheter.
Ekonomisk tillväxt nödvändig för en förbättrad sysselsättning; om säråtgärder för invandrare inte är genomförbara (politiska inkorrekta?) under en konjunkturuppgång bör generella insatser göras tillgängliga för invandrare.
Förbättrad validering önskvärd – men tidig arbetslivserfarenhet har större effekt för framtida,  hållbar etablering på arbetsmarknaden.
Diskriminering förekommer i viss utsträckning, men det förefaller svårt att dra mera långtgående slutsatser utifrån befintligt underlag.	”…de huvudsakliga förklaringarna…måste sökas…i de uppfattningar och värderingar av personer från andra länder och deras kompetens som finns hos arbetsgivare, fackföreningar och folk i allmänhet. Under det år som gått har inget framkommit som ger anledning att ändra denna slutsats.”
Mångfaldsprogram som syftar till bättre representation av invandrare på arbetsplatser etc är nödvändiga.
Framtida arbetskraftsbrist/-efterfrågan, beroende på den demografiska utvecklingen, ökar troligen sysselsättningsgraden på medellång sikt, men förebyggande/förberedande insatser i nuläget behövs för att fullt ut kunna utnyttja kompetenser och resurser i framtiden.	”Det är inte insikten om alla individers lika rättigheter och möjligheter som förändrat beteenden hos dem som ansvarar för rekryteringen utan personalbristen inom vissa yrken.”