Hårt arbete bakom somaliernas framgångar i Minneapolis, USA

2007-08-31

Somaliernas integrering på arbetsmarknaden i USA:s nordligaste delstat Minnesota beskrivs som en riktig framgångssaga. Vice ordförande i Minneapolis stadsfullmäktige Robert Lilligren, säger att "somalierna är fantastiska på att organisera sig". Den somaliska framgången i Minneapolis, Minnesota har uppmärksammats av ekonomihistorikern Benny Carlsson som skrivit boken Somalier i Minneapolis – en dynamisk affär (förlaget Zufi, 2006. En delegation från staden har nu besökt Sverige för att dela med sig av sina erfarenheter. Turnén har fört gruppen från Malmö till Stockholm – via Roskilde, Jönköping och Göteborg.

Den 29:e augusti var gruppen i Malmö där Malmö stad ordnade ett seminarium i samarbete med tankesmedjan Zufi. Dagen efter stod Stockholms stad och Lunda Nova Näringslivscentrum som värd för samma upplägg i Rinkeby i Stockholm. Seminarierna behandlade de framgångar som den somaliska gruppen haft i Minneapolis. I början av 1990-talet gick en flyktingvåg från Somalia ut över världen. Idag finns ungefär lika många somalier i Minnesota – koncentrerade till Minneapolis – som i Sverige, men där upphör likheterna. Bland somalierna i Minneapolis är sysselsättningen hög, företagandet livligt och framtidstron påtaglig.

Somalierna gör succé i de gamla svenskbygderna

Skillnaderna mellan somaliernas situation i Minneapolis och i Sverige, är stor. I Sverige är somalierna en grupp som har haft mycket svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Sysselsättningen bland somalier i Minneapolis är mer än dubbelt så hög som i Sverige. Ett annat slående exempel är företagandet. I Minneapolis finns över 1000 ”somaliska” företag medan det bara finns 38 i Sverige och fyra i Malmö. Benny Carlsson menar att det inte är någon större skillnad på den somaliska gruppen i Sverige och USA vad gäller t ex utbildning eller ålder. Det är den omgivande miljön som är annorlunda och avgörande.

Svenskättade Robert Lilligren berättade engagerat om sin hemstad Minneapolis som har runt 500 000 invånare och är centrum och motor i en region med drygt 3 miljoner invånare. Staden är idag den vanligaste destinationen i USA för somaliska och andra afrikanska invandrare och har kommit att bli den största somaliska populationen i västvärlden. De senaste decenniernas invandring har förvandlat Minneapolis tidigare livlösa innerstad till en livlig, vital stadsmiljö.

Somalierna har främst slagit sig ner i två områden i staden, bland annat i de gamla svenskkvarteren. Staden underlättar somaliernas integration genom program och kursverksamhet, men med svenska mått mätt är insatserna förhållandevis begränsade. Språkkurser och samhällsinformation erbjuds bland annat. I övrigt tillhandahåller staden en infrastruktur som somalierna har varit snabba att se möjligheterna i. Somalierna har t ex kunnat använda stadens lokal-TV och producerar idag troligen mer somaliska tv-program än någon annanstans i världen. Staden har också gett stöd till bildandet av två somaliska kommersiella centra där nyföretagandet närmast exploderat.

Egenmakt…

Seminariet visade på tydliga skillnader i perspektiv mellan Sverige och USA. I Minneapolis spelar de etniska enklaverna en viktig roll som en intern marknad där företag kan utvecklas för att sedan nå vidare till kunder i det omgivande samhället. I Sverige ses etnisk segregation i boende eller umgänge snarare som ett hot eller problem. I Sverige talas det visserligen om underifrånperspektiv, men mycket av integrationsarbetet sköts av tjänstemän i kommunerna som erbjuder nyanlända olika program och alternativ. I Minneapolis finns ett mer genuint underifrånperspektiv, eller vad amerikanarna själva kallar ”grass roots movement”.

Hussein Samatar är chef för det Afrikanska utvecklingscentret i Minneapolis (African Development Center). Han flydde som så många andra från Somalia i början på 1990-talet. Samatar är sinnebilden av en amerikan: vältalig, inspirerande och ser bara möjligheter. Utvecklingscentrets motto är “driven to succeed” och de arbetar framförallt för att den somaliska gruppen ska investera i företag och eget boende. Centret är finansierat genom privata stiftelser, egna inkomster och offentliga medel.

...och hårt arbete

Samatar understryker att det är hårt arbete som ligger bakom framgångarna för somalierna. Många jobbar långa dagar i arbeten med låg lön, till exempel med enkla industrijobb eller i den privata servicesektorn. Det är vanligt att ha ett arbete på dagen och samtidigt utveckla företag på eftermiddagar och kvällar. Akademiker får oftast börja med okvalificerade arbeten för att sedan starta företag eller vidareutbilda sig för kunna att uppnå en position som motsvarar deras kompetens på arbetsmarknaden. En av drivkrafterna är visionen om den amerikanska drömmen – att genom hårt arbete skapa ett bättre liv för sig själv och sina barn. Inte minst de somaliska kvinnorna tar vara på sina chanser. Samatar berättar att 60-70 procent av de över 1000 somaliska företagen drivs av kvinnor, varav flera dessutom har stora familjer att ta hand om.

...och vikten av att äga sitt boende

Hussein Samatar betonade även vikten av att äga sitt boende för att uppnå såväl ekonomisk som social framgång. Ett fast boende ger stabilitet och således bättre förutsättningar för social integration. Att äga sitt hem är nyckeln till välstånd, enligt Samatar. Därför satsar utvecklingscentret mycket resurser och energi på att uppmuntra investeringar i egna hem. De lånar ut pengar till husköp, men beviljar också mindre lån för att starta företag.

Hussein Samatar betonade också en annan komponent i den framgångsrika somaliska etableringen i Minneapolis - allt fler skaffar sig råd att äga sitt boende. Utvecklingscentret ger stöd till och uppmuntrar investeringar i egna hem, eftersom detta främjar såväl social som ekonomisk integration. Att äga sitt hem är nyckeln till en framgångsrik integration, enligt Samatar. Centret bistår även med hjälp för att skriva företagsplaner. Enligt Samatra står det talade ordet i fokus i den somaliska kulturen - somali blev trots allt inte skriftspråk förrän 1972 - medan skriftliga dokument har en betydligt viktigare roll i västerländsk kultur.

Samma förutsättningar i Sverige?

I den efterföljande diskussionen framgick att skillnaderna var påtagliga när det gäller förhållanden för somalier på den svenska respektive amerikanska arbetsmarknaden. Många av deltagarna med somalisk bakgrund uttryckte sin frustration över att inte lyckas i sitt nya hemland, Sverige: ”The Swedish markets are closed to us”. Diskriminering och byråkratin kring att starta eget företag lyftes fram av publiken som hinder för en framgångsrik etablering i Sverige.

De amerikanska somalierna påpekade att det kan vara svårt att jämföra situationen i Sverige och USA, men framhöll att framgångarna i Minneapolis endast till en mindre del berodde på den offentliga sektorns insatser. Det är somalierna själva som ligger bakom framgångarna. Kommunen eller staten kan inte lösa era problem, var budskapet.

Kommunalrådet i Malmö, Kent Andersson, fick frågan varför det är svårare för somalier att lyckas i Sverige än i USA. Han sade att ett hinder kan vara de krav på formella bevis på kunskap som ofta finns i Europa vilket gör det svårare att ta sig in på arbetsmarknaden. Det är också svårt att arbeta upp sig inom ett företag, dvs. den vertikala mobiliteten är mindre i Sverige och Europa. Personlig utveckling inom arbetslivet var även något som Robert Lilligren lyfte upp - i integrationsprogrammen i Minneapolis fäster man stor vikt vid "karriärstegen", och betonar vikten av fortsatt stöd även efter att det första steget in på arbetsmarknaden tagits.

Seminariedeltagarna i Malmö och Stockholm fick en närmast översvallande positiv bild av somaliernas etablering i Minneapolis. En del av de mera kritiska frågorna förblev obesvarade - eller ställdes överhuvudtaget ej av den entusiastiska publiken. Benny Carlsson redovisar i sin skrift ett antal intressanta hypoteser eller förklaringar till somaliernas framgångsrika integration. En fördjupad analys och mera systematiska jämförelser med situationen i andra länder skulle vara intressant, i synnerhet med tanke på en framtida omläggning av den svenska integrationspolitiken.

Henrik Emilsson, henrik.emilsson@temaasyl.se