Läger vid EU:s gränser - gamla lösningar i ny förpackning?

Samtidigt som det gemensamma europeiska asylsystemet börjar ta form råder stor enighet inom EU att ett helhetsperspektiv på migrationsfrågor måste utvecklas. Ett helhetsperspektiv som tar hänsyn till grundorsakerna bakom migration, bl a  fattigdom och avsaknaden av ekonomisk utveckling. En av prioriteringarna för det Österrikiska ordförandeskapet är därför att stärka den externa dimensionen av det gemensamma europeiska asylsystemet. Att förbättra skyddet i flyktingarnas närområden och att skapa gränsstyrkor för att hjälpa länder vid plötsliga migrationsströmmar och motverka illegal/irreguljär migration, är två delar av denna strategi.

Gemensamma EU-styrkor
Under ett informellt möte i rådet för rättsliga och inrikes frågor i januari 2006 presenterade kommissionär Franco Frattini ett förslag om att upprätta en speciell styrka som snabbt skall kunna kallas in och assistera länder vid problem att hantera migrationsströmmar. I åtanke var situationer som de som uppstod på exempelvis Malta, Lampedusa och i de spanska enklaverna Ceuta och Melilla under 2005. Insatsstyrkorna skall bl a bestå av tolkar och läkare och kan bistå med både förnödenheter och assistans till de nationella myndigheterna. Den nya EU-byrån FRONTEX, som upprättats för att samordna insatser vid EUs gränser, kommer med största sannolikhet att bli ansvarig för styrkans insatser. Allt tyder på att just FRONTEX kommer att spela en allt större roll i den europeiska migrationspolitiken, och mer specifikt i kampen mot illegal/irreguljär migration. FRONTEX kommer att koordinera gemensamma insatser i Medelhavet och byrån skall bl a  undersöka möjligheterna att upprätta en gemensam "gränspatrull" som i nära samarbete med nordafrikanska länder kan förhindra okontrollerad invandring. Informationsutbytet mellan länderna skall öka och ett övervakningssystem skall göra det lättare att upptäcka invandrare som irreguljärt försöker ta sig till Europa. Kommissionär Franco Frattini har vid upprepade tillfällen sagt att kampen mot illegal/irreguljär invandring är nyckeln till att undvika ytterligare tragedier vid Europas gränser i framtiden.

I december 2005 besökte en delegation från EU-parlamentet Spanien för att kontrollera att direktivet om mottagande av asylsökande var infört också i praktiken. Resan följde efter händelserna under augusti 2005 då ett antal immigranter sköts till döds i samband med att de försökte klättra över stängslen som löper mellan Marocko och Spanien. EU-parlamentarikerna konstaterar i sin rapport från den 23 januari 2006 att situationen i mottagningscenter vid gränsen var goda och att de spanska myndigheterna verkar ha kontroll över situationen. Av rapporten framgår emellertid farhågor om att problemen inte försvunnit utan endast flyttats från spanskt territorium till den marockanska sidan. Parlamentet har därför bett de spanska myndigheterna att klargöra förhållandet till Marocko och hur återtagandeavtal länderna emellan ser ut. EU-parlamentet har vidare uttryckt stark oro över EU:s planerade samarbete med Libyen vad gäller immigrationsfrågor. Libyen har inte ratificerat Flyktingkonventionen och det finns stora brister vad gäller respekten för de mänskliga rättigheterna. Partnerskap och återtagandeavtal ses dock på EU-nivå allt jämt som en viktig del av kampen mot illegal/irreguljär migration.

Läger i Östeuropa
Under 2006 kommer EU att upprätta ett antal pilotprojekt i Östeuropa, närmare bestämt i Ukraina, Moldavien och Vitryssland, samt i Tanzania i Afrika. Pilotprojekten är tänkta att stärka skyddsmöjligheterna för flyktingar i deras närområden genom att förbättra resurser, utveckla system för mottagande och utbilda personal. Trots försäkringar om att pilotprojekten är avsedda att stärka flyktingars möjlighet till skydd har många påtalat likheten med de kontroversiella förslag om läger utanför EU som diskuterats i rådet till och från under flera år. Senast frågan var aktuell var 2003 på initiativ av Storbritannien, som föreslog att asylansökningar skulle behandlas i uppsamlingsläger utanför EU. Förslaget blev emellertid starkt kritiserat, av bl a Tyskland och Sverige, och planerna såg ut att falla i glömska. Om pilotprojekten som nu planeras kommer att likna dessa tidigare förslag återstår att se. Frågan är om det är möjligt att utveckla skyddsorienterade pilotprojekt i ett europeiskt klimat som så tydligt fäster allt större fokus på gränskontroller och kampen mot illegal/irreguljär invandring.

Att humanitära intentioner bakom pilotprojekten för ökat skydd i närområdet riskerar att hamna i skymundan, kan anas om man ser till diskussionerna som ledde fram till kommissionens förslag. Under de förberedande diskussionerna föreslog kommissionen att vidarebosättning (resettlement) skulle vara en integrerad del av pilotprojekten, något även Sverige genom migrationsminister Barbro Holmberg tidigare förespråkat. Att binda sig vid att vidarebosätta ett antal flyktingar varje år från länder som hyser många flyktingar skulle vara ett sätt för EU-staterna att visa solidaritet och att man är villig att bära en del av "bördan". Det skulle signalera att stärkandet av flyktingars möjligheter till skydd inte bara är tom retorik och en täckmantel för att kunna exportera gränskontroller utanför unionen. Den politiska viljan bland medlemsländerna saknades dock och något EU-program för vidarebosättning fanns inte med i den kommunikation kommissionen till slut presenterade i september 2005. Däremot kommer den Europeiska flyktingfonden att revideras under 2006 så att länderna skall kunna få ekonomiskt stöd om de väljer att nationellt utveckla system för att vidarebosätta flyktingar. På så sätt hoppas kommissionen uppmuntra länderna och på längre sikt skapa en grund för ett framtida gemensamt program.

I dagsläget är det endast åtta europeiska länder som arbetar med vidarebosättning, utöver Sverige även Nederländerna, Irland, Finland, Storbritannien, Danmark, Norge och Island.

Emma Cars, emma.cars@temaasyl.se