Välfärdsstatens informalisering – och nya gränser

Zoran Slavnic vid Arbetslivsinstitutet i Norrköping är en av de få forskare i Sverige som studerat invandrarnas situation i den informella ekonomin. Zlavnic medverkade på NTG-asyls konferens på Världskulturmuseet i Göteborg i oktober 2005 med ett intressant och tankeväckande föredrag, Alternativ försörjning – alternativ integration? I sitt föredrag, och i en här presenterad artikel, konstaterar Slavnic att den växande informella ekonomin på ett dramatiskt sätt också påverkar och förändrar välfärdsstatens roll. Ett uttryck för detta, som NTG-asyl uppmärksammat, är konkurrensen mellan formella och informella försörjnings- och integrationssystem för asylsökande och flyktingar, dvs mellan till exempel deltagande i Migrationsverkets organiserade verksamhet och försörjning genom svartjobb.

Staten och kapitalet – inte längre i samma båt?
Slavnic beskriver inledningsvis de omfattande förändringar som skett inom de kapitalistiska ekonomierna under de två senaste decennierna och de konsekvenser dessa haft för välfärdsstatens möjligheter att upprätthålla en fördelningspolitik vars mål är att tillförsäkra alla medborgare en skälig levnadsstandard.  Den under 1900-talet dominerande modellen för organisering av arbetsliv och arbetsmarknad – ”fordismen” – karaktäriserad av standardisering, massproduktion, rutiniserad produktionsprocess och en hierarkisk organisation, förutsatte en stabil och långsiktig tillgång på kvalificerad arbetskraft, enligt Slavnic.  Arbetsgivare, arbetstagare och stat hade ett gemensamt intresse av en reglerad arbetsmarknad, långsiktighet och förutsägbarhet.

En allt snabbare förändringstakt i ekonomin, nationellt och globalt, medförde dock att det förhållandevis trögrörliga systemet, fungerade allt sämre. Nya anställningsformer, överföring av stora delar av storföretagens produktion till ett växande antal underleverantörer (vilket bl a medgav ökad flexibilitet) och därmed en minskning av arbetets värde är, enligt Slavnic, direkt sammankopplat med framväxten av det vi idag kallar – den informella ekonomin.

En annan konsekvens av denna process är uppdelningen av arbetskraften i en primär och en sekundär arbetsmarknad. Å ena sidan finns de s k kärnarbetarna (core workers), högkvalificerade och privilegierade genom förmånliga anställnings- och pensionsavtal, å andra sidan de s k perifera arbetarna (periferal workers) med begränsad anställningstrygghet och låga löner.  Den sekundära arbetsmarknaden är i allt högre grad oreglerad och allt fler av dess aktörer finns också delvis/växelvis inom den informella ekonomin.

Statens anpassning
Utvecklingen är problematiskt för välfärdstaten, hävdar Slavnic. Försämringar av arbetsrätten och hårdare krav på arbetstagare och arbetssökande är exempel på statens anpassning till de nya förhållandena, oftast dock fortfarande beledsagad av den traditionella välfärdspolitiska retoriken. Befolkningen utsätts i allt högre grad för de ”rena marknadskrafterna”, samtidigt som staten fortsätter sitt tal om att befolkningen även i fortsättningen kan räkna med ett starkt skydd mot dessa krafter.

Förutom statens bristande förmåga att upprätthålla en reglerad arbetsmarknad och ett skydd mot en uppenbar exploatering från marknadskrafternas sida, blir välfärdsfördelningen selektiv gentemot olika befolkningsgrupper. Staten har inte längre full kontroll över en nationell (homogen) ekonomi, varför delarbetsmarknader och alternativa, informella försörjningsformer utvecklas. Ett exempel är invandrarnas starkt ökade egenföretagande, som enligt Slavnic är en reaktion på den marginalisering de utsätts för på arbetsmarknaden. Kanske är det också en konsekvens av statens – i detta fall arbetsmarknads- och utbildningspolitikens – anpassning eller tillbakadragande; tidigare generösa utbildningssatsningar i form av t ex arbetsmarknads- och annan vuxenutbildning under 1970- och 80-talen har ersatts av en i många stycken kontraproduktiv aktivitetsgaranti och introduktionsverksamhet och ett kraftigt minskat utbud av yrkesutbildning och kompetensutveckling, bl a för invandrare.

Brutna löften, asymmetriska maktförhållanden och statens dilemma
Alla ekonomiska aktörer är i varierande grad benägna att handla på ett sätt som strider mot gällande regelverk - om det saknas andra sätt att försäkra sig om den egna ekonomiska överlevnaden, konstaterar Slavnic. Den växande informella ekonomin är bl a ett resultat av den strukturella konflikten mellan en ny ekonomisk verklighet och gamla regleringsramar. Samtidigt hamnar, enligt Slavnic, arbetstagarna i ett allt mer asymmetriskt maktförhållande gentemot arbetsgivarna, mest tydligt i delar av den informella ekonomin. Statens möjligheter att infria välfärdslöften minskas i takt med att den tvingas anpassa sig till en allt mer svårkontrollerad ekonomisk verklighet och ökade krav på flexibilitet från företagens sida.

Staten tvingas, enligt Slavnic, i den uppkomna situationen, att allt oftare att tillämpa strategier som själva är mer eller mindre informella, eller har som konsekvens att andra aktörer blir tvungna att i än större utsträckning ägna sig åt informella ekonomiska aktiviteter.

Tyvärr ger Slavnic inga exempel på de senare fenomenen, ej heller utvecklar han den ytterst intressanta tesen. För en fortsatt diskussion om välfärdens gränser och de välfärdspolitiska tjänsternas räckvidd och innehåll – som i hög grad berör mottagande av och statens insatser för asylsökande och flyktingar – är Slavnics forskning av stor relevans. Även aktuella statliga utredningar om introduktion och integration av invandrare och flyktingar – som hittills knappast alls berört frågan om informell ekonomi och alternativa, informella försörjnings-, integrations - och socialisationssystem – skulle ha mycket stor nytta av att införliva de nya perspektiv som här redovisats.