Employment Week 2005 – nedtonade mål, nya strategier, Mr/Mrs Lissabon, Equal i fokus

Årets Employment Week genomfördes i Bryssel den 12 – 14 april. Temat var halvtidsutvärderingen och förnyelsen av Lissabonstrategin och den, inför programperioden 2007 - 2013, reviderade Europeiska socialfonden. Employment Week är sedan mitten av 1990-talet en årligt återkommande konferens, utställning och manifestation om och kring EU:s sysselsättningspolitik, planerad och understödd av EU-kommissionen och Regionkommittén. Resultaten från den första omgången av utvecklingsarbetet i Equal stod särskilt i fokus, med ett stort antal Utvecklingspartnerskap och transnationella partnerskap som medverkande. Åtskilliga nationella ESF-kontor/motsvarande fanns också på plats.Tre svenska Utvecklingspartnerskap fanns representerade tillsammans med sina transnationella partner.

Världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi…
Vid EU:s toppmöte i Lissabon i mars 2000 slog medlemsstaterna fast den s k Lissabonstrategin med målet att EU år 2010 skall vara " världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning."

Våren 2004 presenterades en första redovisning av hur strategin genomförts - Jobs, jobs, jobs - Creating more employment in Europe - och i november 2004 publicerade EU-kommissionen en andra rapport - Facing the challenge - om resultaten efter halva perioden. Nederländernas förre premiärminister, Wim Kok, har tillsammans med en högnivågrupp av experter och forskare från medlemsstaterna sammanställt rapporterna som ger en dyster bild av utvecklingen hittills inom Unionen på bland annat de centrala områdena sysselsättning, konkurrenskraft och tillväxt.

Tyngdpunkten i rapporten ligger på medlemsstaterna ekonomiska prestationer, men också social- och sysselsättningspolitik spelar en viktig roll för att stimulera tillväxt och för att kunna hantera en framtida situation med en åldrande befolkning. Många av de uppsatta målen - allt ifrån sysselsättningsnivåer till andel av BNP i medlemsstaterna avsatt till forskning - riskerar att inte uppnås år 2010. Drygt 100 indikatorer finns för närvarande för att mäta medlemsstaternas prestationer på en rad olika områden. Sverige placerar sig förhållandevis väl i den europeiska konkurrensen. Det stora antalet indikatorer gör dock hela proceduren oöverskådlig och ineffektiv.  Wim Kok föreslår därför att dessa skall reduceras till 14 nyckelindikatorer med en skala från 1 till 25, där medlemsstaternas prestationer skall offentliggöras i tabellform -  "…praising good performance and castigating bad performance - naming, shaming and faming."

Tydligare koppling mellan nationell och EU-politik
För att effektivisera genomförandet av strategin föreslås nu en rad åtgärder. Odile Quintin, generaldirektör för Direktoratet för sysselsättning, socialpolitik och lika möjligheter, betonade i sin inledning hela nödvändigheten av att skapa 22 miljoner nya arbetstillfällen för att nå det uppsatta målet till år 2010 (en sysselsättningsgrad på 70 procent totalt och 60 procent för kvinnor). Viktiga komponenter i den nya strategin är ökad satsning på forskning och utveckling (tre procent av BNP skall gå till FoU), genomförandet av det s k servicedirektivet (fri rörlighet för service och tjänster), ökad flexibilitet och trygghet på arbetsmarknaden (flexsecurity) samt bättre anpassning av utbildning och livslångt lärande till arbetsmarknadens behov.

Ett genomförande av strategin kräver också en aktivare medverkan från medlemsstaterna. De nya integrerade riktlinjerna från EU-kommissionen (innefattar både ekonomisk politik och sysselsättningspolitik; dock ej socialpolitik), en tydligare politisk styrning (governance) och en betydligt starkare koppling mellan nationell politik och EU-policy (som bland annat skall framgå i den nationella sysselsättningsplanerna) är några av instrumenten i den nya strategin.

Mr/Mrs Lissabon
Från ordförandelandet Luxemburg framförde arbetsminister François Biltgen i ett engagerat tal tanken att varje medlemsstat borde utse en Mr/Mrs Lissabon med ansvar för att strategin får genomslag på nationell nivå, både inom berörda politikområden och bland allmänheten. Wim Koks rapporter har tydligt visat på svagheterna i den tidigare strategin: oklar politisk ledning och otillfredsställande implementering av riktlinjer och rekommendationer, alltför många och överlappande delmål och indikatorer och ett otillräckligt stöd från nationella politiker och allmänhet. Strategin är i kris – men låt oss utnyttja krisen till utveckling och förnyelse!

Andra talare – arbetsmarknadsminister Gabor Csizmar från Ungern och Irini Pari från ECOSOC – framhöll den sociala dimensionen i Lissabonstrategin, nu alltmer undanträngd av ekonomiska tillväxtkrav, medan företrädaren för ECOS/regionerna – Anders Gustâv - talade sig för varm för regionernas och lokalsamhällets roll i ett framgångsrikt genomförande av strategin (förutom att han pläderade för sänkta skatter).

Europeiska socialfonden (ESF)
Antonis Kastrissianakis från DG Sysselsättning betonade att ESF under den nya programperioden dels skall riktas mot de nya medlemsstaterna (konvergens), dels tydligare kopplas till de nationella sysselsättningsplanerna och, därigenom, till den europeiska sysselsättningsstrategin och – i sin förlängning – Lissabonstrategin.

De nya målprogrammen (Mål 1, 2 och 3) innebär betydande förändringar gentemot nuläget. Mål 1 riktas mot de nya medlemsstaterna och vissa andra eftersatta regioner (regioner med under 75 % av BNP/invånare) och handlar därmed främst om att bygga upp grundläggande strukturer inom berörda politikområden, Mål 2 handlar om konkurrenskraft och sysselsättning och gäller hela Unionen; Mål 3 om gränssamarbete motsvarande det tidigare gemenskapsinitiativet Interreg.

Inom Mål 2 skall det fortsättningsvis finnas utrymme för en transnationell komponent, dvs en form av samarbete liknande det som utvecklats inom bland annat Equal. Projekt inom Mål 2 som innefattar sådant samarbete erhåller tio procent högre finansiering från Socialfonden (dvs 60 procent ESF i stället för 50).

Även andra talare underströk nödvändigheten av att närmare koppla aktiviteter och resultat i ESF till de nationella sysselsättningsplanerna samt till Kommissionens riktlinjer och rekommendationer till respektive medlemsstat – allt för att åstadkomma en effektivare styrning och samordning av arbetsmarknads- och ekonomisk politik och därmed nå målen i Lissabonstrategin.