EU:s mottagandedirektiv - en första granskning

ECRE – European Council on Refugees and Exiles – har granskat hur ett antal medlemsstater genomfört EU:s direktiv om mottagande av asylsökande vad gäller tre viktiga områden:  tillträde till arbetsmarknaden, s k materiella mottagningsvillkor och hälso- och sjukvård samt vilka inskränkningar eller indragningar av mottagningsvillkoren som praktiseras.

Mottagandedirektivet reglerar i 28 artiklar de olika insatserna i asylmottagandet som medlemsstaterna skall genomföra i syfte att säkerställa ”…miniminormer för mottagande av asylsökande som under normala förhållanden räcker till för att ge dem en värdig levnadsstandard och jämförbara levnadsvillkor i alla medlemsstater.”

Nio medlemsstater ingår i undersökningen. I studien har också ett land utanför EU granskats, Norge. Sverige ingår ej i undersökningen, men i artikeln kommenteras i förekommande fall situationen i Sverige av NTG-asyl.

Risk för ökad restriktivitet
ECRE konstaterar i sin undersökning att de nya medlemsstaterna genom direktivet tvingats höja nivån i mottagandet, medan många gamla medlemsstater utnyttjat möjligheten att sänka standarden i sitt asylmottagande till en lägre nivå än tidigare. Detta är, enligt ECRE, möjligt eftersom direktivet och dess artiklar är vagt formulerade, utan krav på mätbara indikatorer. I många fall har också direktivet inte till fullo överförts till nationell lagstiftning, än mindre genomförts i praktiken. NTG-asyl har i en tidigare granskning av hur den svenska regeringen hanterat direktivet, påpekat liknande tendenser. Direktivet ger i artikel 4 möjlighet för medlemsstaterna att tillämpa högre standard i mottagandet än miniminormen.

NTG-asyl har i Förslag till nationell politik kopplat sina förbättringsförslag till direktivet och har också i olika sammanhang påpekat nödvändigheten av att använda goda exempel och koncept från Equal och Europeiska flyktingfonden för att konkretisera och  ”underifrån” ge mottagandedirektivet ett anständigt innehåll, att höja normer och standards till rimliga nivåer och att visa att begreppet A Social Europe också gäller asylsökande.

Tre centrala områden
Artikel 11 i direktivet handlar om asylsökandes tillträde till arbetsmarknaden. Möjligheten att kunna få ett reguljärt arbete är av mycket stor betydelse för den asylsökande – och för det omgivande majoritetssamhället. Arbete innebär egenförsörjning och minskat bidragsberoende, men också en meningsfullare väntetid och stärkt självkänsla. ECRE konstaterar i sin studie att många medlemsstater visserligen i teknisk mening uppfyller miniminormen, men ej i praktisk. Som NTG-asyl tidigare påpekat, tillåter Sverige asylsökande att arbeta (om väntetiden på beslut bedöms uppgå till över fyra månader), men att i praktiken endast en bråkdel lyckas skaffa sig ett reguljärt arbete.

Artikel 13 berör frågan om de materiella villkoren i asylmottagandet och tillgången till hälso- och sjukvård. I många medlemsstater är de asylsökandes boendesituation ytterst problematisk, likaså de ekonomiska villkoren under asyltiden. Detta gäller även Sverige, där bland annat situationen för de asylsökande i s k eget boende (inkvartering hos släktingar/vänner)  ofta innebär extrem trångboddhet och ekonomiskt beroende till värdfamiljen/motsvarande. ECRE anser dock att fördelarna med friheten att välja eget boende uppväger nackdelarna – under förutsättning att dagbidraget är tillräckligt för att möjliggöra en anständig boendestandard. I Sverige har dagbidraget varit oförändrat sedan 1994; hyresbidraget för eget boende togs bort i mars 2005.

Villkoren för att reducera eller inskränka materiella och andra villkor i mottagandet behandlas i artikel 16.  Enligt ECRE:s undersökning finns här åtskilliga exempel på hur medlemsstater använder sådana reduktioner av t ex dagbidrag utan att detta har stöd i direktivet. I Sverige minskas/indras t ex dagbidraget – och rätten till reguljärt arbete – för de asylsökande som fått andra-instansbeslut, men som ej kan avvisas.

ECRE rekommenderar
ECRE:s studie bygger på uppgifter från frivilligorganisationer i respektive land. Rapporten avslutas med ett stort antal rekommendationer till medlemsstaterna och Europeiska kommissionen. Nedan återges ett urval av de totalt 26 rekommendationer med särskild bäring på situationen i Sverige:

- medlemsstater med högre standard än miniminivån skall bibehålla denna och sträva efter att höja den ytterligare

- medlemsstaterna skall inte utnyttja de möjligheter till inskränkningar som finns i de aktuella artiklarna

- EU-kommissionen skall säkerställa en långsiktig uppföljning av direktivets genomförande

- Medlemsstaten skall se till att asylsökande har tillräckliga dagbidrag (och kompletterande bidrag) för att kunna leva och bo, även utanför mottagningscentra

- EU-kommissionen skall definiera vad som menas med ” en levnadsstandard som täcker de asylsökandes behov i fråga om hälsa och uppehälle” (artikel 13.2)

- traumatiserade asylsökande skall undantas från inskränkningar/reduktion av materiella mottagandevillkor/hälso- och sjukvård

Fortsatt uppföljning och europeisk konferens
Generaldirektoratet för Rättvisa, frihet och säkerhet har nyligen påbörjat en omfattande uppföljning av hur samtliga medlemsstater genomfört mottagandedirektivet. Uppföljningen beräknas vara klar i oktober-november 2006. Sverige, i egenskap av ordförandeland i den Europeiska temagruppen asyl, har tagit initiativ till att anordna en europeisk konferens i samband med att uppföljningen färdigställs, dvs i november 2006. Information om konferensen kommer att finnas på hemsidan.