Makt, integration och strukturell diskriminering

Regeringens andra integrationspolitiska maktutredning, under ledning av Masoud Kamali, har lagt fram sin första rapport. NTG-asyl har tidigare redovisat den turbulenta bakgrunden till och debatten om utredningen. Redan i den nya rapportens titel framgår den ansats som utredaren valt för sin studie: Bortom Vi och Dom – Teoretiska reflektioner om makt, integration och strukturell diskriminering.  Utgångspunkten är med andra ord att det finns en uppdelning i ett ”vi” och ett ”dem”. Denna uppdelning är också, som det heter, ”en förutsättning för integrationspolitikens existensberättigande och därmed en förklaring till dess misslyckande”. Enligt utredaren är det därför dags att ”…ändra fokus från ”de andra” till våra strukturer och institutionella sammanhang för att få kunskap om mekanismer som reproducerar etniska klyftor och en vi-och-dem ordning i samhället.”.

Ett överlägset ”vi” och ett underordnat ”dem”
Rapporten består av nio relativt löst hopfogade artiklar av forskare från skilda discipliner (sociologi, socialantropologi, idéhistoria, ekonomisk historia och kulturgeografi). Alla utgår dock från samma tes: Det finns i det ”integrationspolitiska tänkandet” en uppdelning mellan ett överlägset ”vi” och ett underordnat ”dem”. Även om avsikten inte är att ”formulera ett nytt paradigm” eller ”etablera en ny kanon”, kan man som läsare knappast undgå att uppfatta budskapet i utredningen som anmärkningsvärt ensidigt: några alternativa, kritiska röster kommer ej till tals.

Trots att man i förordet hävdar att ambitionen inte är att ge ”…färdiga svar på komplexa sociala problem”, kan det konstateras att de två grundläggande teserna – uppdelningen mellan ett ”vi” och ett ”dem” och att den strukturella diskrimineringen är ett faktum – av utredaren och de övriga författarna uppfattas som icke ifrågasatta påståenden. De teoretiska reflektionerna kring dessa påståenden kommer också att ligga till grund för utredningens fortsatta arbete – som bl a skall innefatta förslag till åtgärder – och som skall vara slutfört i juni 2006.

Strukturell/institutionell diskriminering ett faktum
En utgångspunkt för utredaren är att strukturell/institutionell diskriminering existerar. Bakgrunden finns i den ”hierarkiska ordning som etablerades i och med kolonialismen…/en/ ordning som återskapas idag, i globaliseringens bakvatten, när stora delar av den invandrade befolkningen nekas medborgerliga rättigheter och ibland även existensberättigande.”

I bidragen från de nio forskarna belyses olika sidor och konsekvenser av den existerande över/underordningen och hur den tar sig uttryck i diskriminerande strukturer och system. Boendesegration, vardagsrasism, konstruerandet/görandet av ”den andre” genom användandet av symboler etc redovisas i ett antal ofta intresseväckande – men ibland svårbegripliga – uppsatser. Under presskonferensen i samband med presentationen av rapporten hade också utredarna själva vissa svårigheter att tolka de medverkande forskarnas texter.

Ett paradigmskifte?
NTG-asyl har tidigare redovisat kritiska synpunkter på utredningens tillkomst och inriktning. Kritiken handlar både om politiseringen av det svenska utredningsväsendet och tillvägagångssättet vid avsättandet av den förra utredningen och tillsättandet av den nya (se länkar till tidigare publicerade artiklar om maktutredningarna i slutet av denna artikel). Den nu aktuella rapporten kan också ifrågasättas på liknande grunder: mycket av det som skulle utredas tas redan nu för givet och avsaknaden av alternativa, kritiska röster och perspektiv undergräver trovärdigheten i det fortsatta arbetet.

Å andra sidan finns i både rapport och utredningsupplägg en tydlig markering – och öppen redovisning - av annorlunda och för den svenska integrationspolitiken obekväma tankemönster. Kanske ser vi därför - trots allt - början till ett paradigmskifte, liknande det som skedde under 1960-70-talen, när den svenska invandrarpolitiken grundlades. Den gången kom initiativ och tänkande framför allt från den svenska fackföreningsrörelsen; politiken genomfördes i enlighet med den sociala ingenjörskonstens regelbok.  Att lägga livet tillrätta för invandrarna blev dock allt svårare för den svenska välfärdsstaten under 1980- och 90-talen.  Att invandrarna själva (åtta av de nio bidragen i rapporten är skrivna av personer med icke-svensk bakgrund) nu lägger grunden för en ny (integrations-?)politik är måhända ingen tillfällighet.