Vad tycker majoriteten om minoriteten?

Resultat från omfattande europeisk enkät om attityder gentemot invandrare och asylsökande

Det Europeiska centret för uppföljning av rasism och främlingsfientlighet har låtit genomföra en omfattande enkät i samtliga medlemsstater om européernas attityder gentemot invandrare och asylsökande. Ett urval av mellan 1 000 och 2 500 personer i respektive medlemsstat har tillfrågats om bland annat sin syn på det multikulturella samhället (och dess gränser!), på etnisk mångfald och på asylsökande och invandrare. Enkäten har genomförts inom ramen för den s k Eurobarometern och European Social Survey.

Stora skillnader mellan svaren från de olika medlemsstaterna kan konstateras, men svaren varierar också kraftigt beroende på de tillfrågades utbildningsnivå, inkomst, yrkestillhörighet, ålder och boendeort (landsbygd – stad).

De generella frågeställningarna i undersökningen var:

- I vilken utsträckning finns variationer hos medborgarna i de olika länderna när det gäller stöd för olika dimensioner av etnisk exkludering?
- Hur påverkar individkaraktäriska (t ex ålder, utbildning, yrke, boendeort) stödet för olika dimensioner av etnisk exkludering?
- Påverkas stödet för etnisk exkludering av den ekonomiska situationen i landet (BNP-nivå, arbetslöshetsnivå etc)?

Etnisk exkludering används i rapporten som en indikation på majoritetsbefolkningens attityder gentemot minoriteter, eller mera specifikt, graden av intolerans/tolerans gentemot dessa.

Tio separata frågor ingår i enkäten som speglar olika dimensioner av medborgarnas syn på etnisk exkludering. Förutom frågor om attityder gentemot det mångkulturella samhället, mångfald och upplevt hot från andra kulturer/etniska grupper, fanns i undersökningen frågor om synen på medborgerliga rättigheter för invandrare och om hur man såg på ”återsändande” av arbetslösa invandrare (legala respektive illegala).

När det gäller skillnader mellan länderna kan man se ett visst mönster vad gäller den generella frågan om stöd för etnisk exkludering. I Grekland och i andra länder i södra Europa fanns ett starkare stöd för exkludering generellt, medan stödet var svagare i länderna i norra Europa. Länder i södra Europa utmärkte sig också när det gällde vissa dimensioner av etnisk exkludering. I synnerhet Grekland hade extremt höga värden när det gällde motstånd mot ett mångkulturellt samhälle (59 procent; Sverige 12,5 procent), motstånd mot invandrare generellt (87 procent; Sverige 14,5 procent) och motstånd mot mångfald/diversity (77 procent; Sverige 40 procent).

Vad gäller motståndet mot asylsökande ligger Belgien mycket högt (48 procent), följt av Storbritannien (47 procent) och Ungern (47 procent). Därefter följer (östra) Tyskland, Nederländerna och Slovenien. Sverige återfinns allra längst ned på skalan: endast tio procent uppger sig ha en negativ syn/motstånd mot asylsökande. Även Finland har låga värden (15 procent), liksom Luxemburg och Polen (15 respektive 16 procent).

Andra signifikanta skillnader fanns mellan olika grupper av medborgare; ett starkare stöd för etnisk exkludering fanns hos grupper med låg utbildning, låg inkomst, bland äldre och bland boende på landsbygden, bland personer med avsaknad av yrkesutbildning/yrkestillhörighet och, föga förvånande, politisk tillhörighet på högerkanten.

I länder med hög BNP var stödet för exkludering svagare; däremot korresponderade endast dimensionen starkare motstånd mot ett multikulturellt samhälle med en hög arbetslöshetsnivå.

Motsvarande undersökning har genomförts 1997 och 2000; generellt kan sägas att stödet för etnisk exkludering i 2003 års enkät ligger på samma nivå som år 1997 – efter att ha ökat något år mellan åren 1997 och 2000.

I Sverige tycks det finnas ett mycket svagt stöd för etnisk exkludering, enligt enkätsvaren. I samtliga fall/delfrågor har Sverige förhållandevis mycket låga andelar som stöder de olika påståendena. Endast när det gäller frågan om medborgerliga rättigheter för invandrare, finns ett större motstånd i Sverige än i ett större antal andra medlemsstater: 33 procent motsätter sig sådana rättigheter jämfört med t ex 14 procent i Polen och 21 procent i Tjeckien. Här spelar naturligtvis den nationella kontexten och tolkningen av frågan en stor roll.

Förslaget att skicka hem kriminella invandrare finner stöd i enkätsvaren från Sverige; närmare hälften anser att så bör ske - motsvarande siffra i Ungern är hela 91 procent.

Sammantaget en intressant rapport, men där det naturligtvis finns en hel del felkällor/stort tolkningsutrymme beroende på nationella särdrag, lagstiftning, invandrarpopulationernas sammansättning etc.