Grand Finale för Equal i Lissabon - social innovation ny paroll

Equal-programmet, som för åtta år sedan lanserades i Lissabon i Portugal, avslutades med en konferens i stor stil i december 2008. På konferensen, med närmare 2 000 deltagare, presenterades resultat och goda exempel från de mer än 3 000 Utvecklingspartnerskapen i Equal. En i många stycken angelägen och framåtsyftade diskussion om social innovation fördes mellan representanter från såväl medlemsstater, EU-kommission, frivilligorganisationer och länder utanför EU.

Portugal har varit en av de ledande medlemsstaterna när det gäller att utnyttja och utveckla Equal som ett instrument för social innovation och för ett omfattande samhällsreformatoriskt arbete i ett land som genom EU:s fonder och program genomgått en mycket positiv utveckling på bl a social- och sysselsättningspolitikens område.

Ett framgångsrikt koncept…

Social- och sysselsättningspolitiken är nu – under den pågående globala finanskrisen – viktigare än någonsin, betonade flera av inledningstalarna. Lenia Samuel från Generaldirektoratet för sysselsättning, socialpolitik och lika möjligheter, underströk särskilt att arvet från Equal nu skall föras vidare in i den nya Europeiska socialfonden. De specifika komponenterna från Equal-programmet kan på så sätt bidra till att befrämja social innovation, dvs ett nytänkande och ett entreprenörskap som är nödvändigt för att under de nu så kritiska ekonomiska och sysselsättningsmässiga förhållanden kunna slå vakt om de mest utsatta grupperna på arbetsmarknaden och i samhället.

Övriga inledningstalare, bl a EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso (via videolänk från Bryssel), poängterade samtliga värdet av Equal som ett laboratorium för experiment inom social- och sysselsättningspolitiken och man lyfte också fram Equals bidrag för att utveckla nya arbetsformer och koncept vad gäller bl a partnerskap, frivilligorganisationernas roll, empowerment och jämlikhet/jämställdhet mellan män och kvinnor.

…förs vidare

Barroso påpekade också att Equal-programmet, med dess betoning av nyskapande och socialt entreprenörskap, inspirerat till det kommande Europeiska året för kreativitet och social innovation (the European Year of Creativity and Innovation 2009).  Social innovation spelar en avgörande roll för en europeiska sociala modellens utveckling och överlevnad, enligt Barroso.

Representanterna för den portugisiska regeringen redogjorde för det mycket framgångsrika arbetet med Equal i Portugal. Ett stort antal av framtagna koncept och produkter har implementerats i reguljär verksamhet; andra erfarenheter och resultat vidareutvecklas och fortlever i det nya programmet för Europeiska socialfonden.

NTG-asyl och integration har haft förmånen att kunna följa det portugisiska Equal-teamets arbete; bl a det synnerligen gedigna och systematiska arbetet med att utveckla verktyg för validering av projektresultat och produkter.  En förhoppning är att detta arbete nu tas tillvara och används i den nya programperioden för Europeiska socialfonden (och andra snarlika utvecklingsprogram). I en tidigare artikel i Tema asyl & integration finns en beskrivning av den portugisiska modellen för validering och länkar till dokument och handböcker.

Cirkus från Kanada, rent vatten och solpaneler från Indien…

Lärdomar om social innovation och socialt entreprenörskap kan – och bör – också sökas från länder utanför EU.  Även om välfärdssystemen i t ex tredje världen är olika (eller saknas), kan lösningar på likartade samhälleliga problem bli till goda exempel också för Europa. Två inspirerande exempel presenterades på konferensen, Cirque de Monde/Cirque du Soleils  arbete med bl a ungdomar i utanförskap och den indiska organisationens Barefoot Colleges verksamhet för kvinnor i bl a Afrika.

I synnerhet Sanjit Bunker från Barefoot College kunde redovisa en både imponerande och fascinerande verksamhet där man med små medel och ett verkligt underifrånperspektiv lyckas ge rent vatten till indiska byar och elektricitet (genom solenergi) till afrikanska byar. Med en praktiskt inriktad utbildning och med tillvaratagande av lokala resurser och kompetenser bygger man i det första fallet regnvattenbehållare, i det andra installerar man solpaneler – i båda fallen med i huvudsak kvinnor som elever och arbetskraft.

 …och en europeisk social modell

Jerome Vignon från EU-kommissionen gav därefter en tankeväckande historisk exposé över social- och välfärdspolitikens utveckling i Europa. Enligt  Vignon bygger den europeiska modellen, i motsats till t ex den nordamerikanska, på ett tydligt kontrakt mellan individ och stat, där staten/det offentliga garanterar att en rimlig välfärdsnivå kan upprätthållas – mot att individen uppfyller sin del av kontraktet, dvs arbetar och betalar skatt. Vignon hänvisade till två historiska exempel: Bismarck från 1890-talets Tyskland och Beveridge från efterkrigstidens Storbritannien. I båda fallen upprättades en form av socialt kontrakt mellan stat och medborgare, visserligen på något olika premisser.

Equal har varit ett mycket viktigt instrument i den europeiska sociala modellen, enligt Vignon. Till modellen hör att befrämja medborgarnas aktiva roll och egenmakt – empowerment – och en öppenhet för nytänkande och social innovation, båda delar av en europeisk samhällsreformatorisk arkitektur som också haft högsta prioritet i Equal. Vignon aviserade vidare ett nytt europeiskt program som kommer att lanseras under de närmaste åren – ett program för utveckling och befrämjande av just social innovation.

Partnerskap, innovation…

I ett antal större seminarier redovisades, analyserades och diskuterades olika aspekter av och erfarenheter från Equal och hur dessa kunde hanteras under den nya programperioden.

Även om ett antal konkreta exempel redovisades (bl a projektet Request från Nederländerna där indikatorer och mätinstrument utvecklats för att bedöma ”graden av egenmakt/empowerment”), kvarstår ett antal frågor om den faktiska innebörden av empowerment som koncept och strategi. En intressant fråga är t ex om den sociala ingenjörskonst som i många stycken styr kommissionens arbete ger plats för lokala initiativ och de utsatta gruppernas/individernas röster. En följdfråga är hur långt myndigheter och politiker är beredda att dela med sig av sin makt, en fråga som ställdes redan i det tidigare, under 1990-talet genomförda EU-programmet Employment i en uppmärksammad utvärderingsrapport av den svenske ekonomhistorikern (sedermera riksdagsledamoten) Mauricio Rojas.

…empowerment…

Presentationen av Afroreggae – ett på kulturella uttrycksmedel baserat projekt som verkar i Rio de Janeiros slumområden – gav en dramatisk kontrast till den förhållandevis idylliska verkligheten i Europas storstäder. Även om Rio de Janeiro inte är värst drabbad av våld i Latinamerika (57 mord per 100 000 invånare jämfört med Sveriges 1,2) var den bild av situationen i Brasiliens största stad, som Washington Rimas från Afroreggae gav, skrämmande. Våldet utövas av såväl polisen/staten gentemot medborgarna som av kriminella gäng. Den mycket starka kulturen av kriminalitet, kopplad till narkotika och våld, attraherar de fattiga i slumområdena, i synnerhet ungdomarna.

Genom att finnas på gatorna i slumkvarteren och genom att visa på musikens och dansens förmåga att uttrycka dessa ungdomars känslor och frustration, och därmed kanalisera deras engagemang i positiv riktning, har projektet lyckats rehabilitera ett stort antal av Rio de Janeiros ungdomar med grava sociala problem.

…och ett aktivt medborgarskap

I flera mindre workshops fanns goda exempel på att man lokalt kunnat engagera medborgarna i ett utvecklingsarbete. I Milano i Italien har t ex  ett projekt, Agenci Di Cittadinanza,  skapat nya vägar – genom att inrätta s k territoriella laboratorier – för medborgarinflytande, som efterhand medfört att man genom ett socialt kooperativ utvecklat/förbättrat ett antal välfärdstjänster: äldreomsorg, sysselsättning för funktionshindrade, barnomsorg etc.

Ett annat intressant inslag i seminariet om den tredje sektorns roll som utförare av välfärdstjänster, beskrev en kvalitetssäkringsmodell för detta slag av tjänster. Att garantera kvalitet och leverans av tjänster inom den tredje sektorn är av stor betydelse, både för dem som använder tjänsterna och för offentliga sektorn som upphandlare.

Retorik och praktik

Förutom de många vittnesmålen om goda exempel från Equal-programmet  fanns en ibland besvärande retorik om det som kom att bli konferensens mantra – social innovation. Begreppet torde vara en självklarhet i allt samhällsreformatorisk arbete och i synnerhet en grundpelare i all social ingenjörskonst (i positiv mening). En precisering och kanske också problematisering av begreppet hade varit på plats.

Ett intressant exempel på social innovation – integrerad i ett skickligt genomfört välfärdsbygge – är den svenska arbetsmarknadspolitiken under 1950- och 60-talen (f ö väl beskriven av statsvetaren Bo Rothstein i  Den socialdemokratiska staten. Reformer och förvaltning inom svensk arbetsmarknads- och skolpolitik – och även av Jessica Lindvert i  Ihålig arbetsmarknadspolitik? Organisering och legitimitet igår och idag, se vidare artikel på Tema asyl & integration).

Såväl Vladimír Špidla, kommissionär för Generaldirektoratet för sysselsättning, socialpolitik och lika möjligheter, och Peter Stub Jörgensen, direktör på samma direktorat, slog i sina avslutningstal fast att Equal varit ett unikt program, både ifråga om räckvidd och resurser och i sin egenskap av laboratorium för sociala experiment. Båda var också överens om att de specifika komponenterna i Equal – partnerskap, empowerment, transnationalitet, social innovation – kommer att finnas i den nya socialfonden. En genomgång av ett tiotal nationella program för Europeiska socialfonden visar dock i flera fall att man valt en mera konventionell inriktning.

Christian Råbergh, christian.rabergh@temaasyl.se