Ett gemensamt europeiskt asylsystem – vem bestämmer?

I en intressant och klargörande artikel om det gemensamma europeiska asylsystemet ger statsvetaren Emma Cars en introduktion till de komplicerade strukturer som det europeiska samarbetet är uppbyggt kring. Emma Cars är för närvarande knuten till ECRE:s kontor i Bryssel men rapporterar fortsättningsvis också till NTG-asyl om asyl- och flyktingpolitik i ett EU-perspektiv.

I arbetet med att utveckla det gemensamma europeiska asylsystemet (Common European Asylum System - CEAS) medverkar ett antal europeiska institutioner  och aktörer som representerar olika synsätt och intressen. De olika institutionerna/aktörerna företräder tre olika intressesfärer – en nationell, en europeisk och en medborgarnas intressesfär. Den nationella intressesfären består av representanter för de enskilda medlemsstaternas regeringar och utgörs av det Europeiska rådet och rådet för rättsliga och inrikes frågor, RIF-rådet. EU-kommissionen representerar den europeiska intressesfären och arbetar för de ändamål som bäst gynnar Europa/Unionen som helhet. EU-parlamentet är medborgarnas organ och är den enda av EU:s institutioner som är direktvald. Utöver dessa tre intressesfärer finns också ett antal gränsöverskridande organisationer/frivilligorganisationer som, till stor del oberoende av medlemsstaterna och EU, försöker påverka utvecklingen av den gemensamma politiken.

Den nationella, den europeiska och medborgarnas intressesfär, såväl som de gränsöverskridande organisationerna, har alla en roll i utvecklingen av CEAS. Interaktionen dem emellan bidrar till att forma politiken. Det är därför viktigt att känna till denna interaktion och hur de olika intressesfärernas maktbefogenheter, relationer till varandra och möjligheter till inflytande ser ut.