Europeisk konferens om återvändande - gemensamma normer behövs

Svenska och spanska Röda korset stod som arrangörer av European Open Forum on Voluntary Return, en viktig och välbesökt konferens i Malmö, genomförd inom ramen för Europeiska flyktingfondens s k Community actions. Bland inledningstalarna märktes svenska Röda korsets ordförande, Bengt Westerberg, migrationsminister Barbro Holmberg och representanter för EU-kommissionen och UNHCR.

Förutom en rad goda exempel på projekt och insatser för att stödja asylsökande som tvingas återvända till sina hemländer/motsvarande, diskuterades en rad viktiga principiella frågor under konferensen som avslutades med en presentation av ett antal rekommendationer till politiker och beslutsfattare.

Frivilligorganisationernas roll
Bengt Westerberg, Svenska Röda korsets ordförande, konstaterade i sin inledning att frivilligorganisationerna har en viktig roll, både när det gäller att slå vakt om asylrätten och att ge stöd vid ett återvändande. ECRE (European Council on Refugees and Exiles) har med utgångspunkt från de europeiska frivilligorganisationernas synpunkter, sammanställt 38 rekommendationer om olika aspekter av hur ett återvändande för avvisade asylsökande skall kunna ske på ett för de återvändande/avvisade rimliga villkor.

Några av de viktigaste frågorna gäller uppföljning av vad som händer de avvisade vid hemkomsten, både vad gäller den politiska och sociala situationen. Idag finns inga system för en sådan uppföljning, som skulle ge värdefull information både till rättsapparaten och till de instanser som arbetar med socialt/ekonomiskt/ arbetsmarknadsinriktat stöd till återvändare.

Positiv utveckling möjlig, goda exempel finns
Migrationsminister Barbro Holmberg framhöll att minskningen av antalet asylsökande i världen bland annat berodde på att tidigare diktaturer fallit och därmed öppnat för att flyktingar kunnat återvända. Ett exempel: I den nya irakiska regeringen finns, eller har funnits, tre svenska medborgare. Många flyktingar har också vid hemkomsten kunnat bidra till återuppbyggnad och, i några fall, försoning mellan folkgrupper som tidigare varit i konflikt med varandra.

En positiv ansats från migrationsministerns sida, men svaren på de efterföljande frågorna om Sveriges ståndpunkt vad gäller förslaget om ett EU-direktiv om återvändande respektive kraven på uppföljning av återvändare, saknade tyvärr substans.

Frivilligt återvändande billigare…
Michel Konther representerade EU-kommissionen (Direktoratet för Rättvisa, frihet och säkerhet) och kunde utifrån sin position som nationell expert och ansvarig för delar av aktuella program/fonder inte ge en heltäckande bild av Kommissionens policy vad gäller återvändandefrågorna.

Konther framhöll betydelsen av Kommissionens förslag till direktiv om minimistandard för återvändande och konstaterade att ett frivilligt återvändande är både mera humant och, inte minst, billigare. Konthers användande av begreppet frivilligt återvändande ifrågasattes; han konstaterade dock att det i nuläget ej finns någon entydig, legal definition inom Unionen.

Konther lyfte också fram den nya återvändandefonden, och de möjligheter som där finns för i synnerhet frivilligorganisationer att utveckla nya insatser för ett bättre återvändande. Från deltagarna efterlystes dock större möjligheter till tvärpolitiska insatser; bistånds-/utvecklingspolitik är ett viktigt instrument för att få hela kedjan av återvändandeinsatser att fungera optimalt.

Workshops om förberedande och re-integrerande insatser
I syfte att presentera och diskutera praktiska åtgärder för att underlätta ett återvändande genomfördes fyra workshops med följande teman: Vägledning och information inför återvändandet, Yrkesutbildning och sysselsättningsbefrämjande insatser, Samarbete mellan offentlig sektor och det civila samhället samt  Re-integration vid hemkomsten och uppföljning av återvändandeprocessen.

Tre Utvecklingspartnerskap från Equal medverkade i en workshop om yrkesutbildning och sysselsättning i samband med återvändande, bl a Want2work.

Slutsatser och rekommendationer
Bland rekommendationerna från de fyra arbetsgrupperna kan nämnas:

- ett för den avvisade välfungerande och humant återvändande förutsätter att neutrala och oberoende organisationer medverkar
- gemensamma, europeiska normer – ”a code of conduct” efterlyses och bör också omfatta de tjänster/insatser som avvisade asylsökande skall kunna få del av/ha rätt till vid ett återvändande
- utbildning inför ett återvändande bör i ett kortare perspektiv ske i mottagarlandet men på längre sikt i ursprungslandet/motsvarande
- särskilda insatser skall finnas för utsatta grupper
- stöd och program för återvändande skall kunna innefatta insatser från olika politikområden och finansieringskällor: utbildning, utvecklingsbistånd, socialt stöd etc
- frivilligorganisationer och stat har olika roller vad gäller återvändande; viktigt att frivilligorganisationerna slår vakt om sitt oberoende för att kunna bibehålla legitimitet och trovärdighet.

Ett vanskligt begrepp, uppföljning nödvändig, en komplex verklighet
Under konferensen framgick att begreppet frivilligt återvändande (voluntary return) inte var acceptabelt; en asylsökande som fått ett negativt beslut på sin ansökan har inget val och därmed ingen frivillighet. ECRE använder i stället begreppet mandatory return (ung. obligatoriskt återvändande), som bättre återger det moment av tvång som finns i återvändandet.

Stater har, hävdade representanter för regeringen respektive EU- Kommissionen,  inte rätt/möjlighet att kontrollera vad som händer med avvisade asylsökande. Däremot kan frivilligorganisationerna spela en viktig roll för uppföljning och kontroll, men behöver stöd och resurser för att göra detta.

De europeiska regeringarna har i nuläget olika policies och system för återvändande. EU-direktivet om minimistandard kan vara ett steg på vägen mot bättre förhållanden, men måste utvidgas/kompletteras med den ”code of conduct” /det standardiserade tjänsteutbud som efterlystes under konferensen. Bland de förbättringar som är nödvändiga finns också kravet på att kunna göra tvärpolitiska insatser och program som också inbegriper biståndspolitik.

Ytterligare dokumentation och rekommendationer kommer att publiceras på konferensens hemsida under april-maj.