Ett annat mottagande – invandrar- och flyktingorganisationer mobiliseras i Storbritannien

I Storbritannien pågår sedan början av 2000-talet en omfattande reformering av asyl- migrations- och integrationspolitiken. Redan på 1980-talet inleddes en politik för att få det civila samhället – frivilligorganisationerna – att överta ett större ansvar för produktionen av välfärdstjänster. Ett intressant exempel på hur denna politik nu vidareutvecklas när det gäller mottagande, introduktion och integration av asylsökande och nyanlända flyktingar/invandrare, är det system med invandrar- och flyktingorganisationer som ges i uppdrag att fullt ut ansvara för vissa viktiga samhällstjänster. En nyligen utgiven handbok för dessa organisationer – Migrant and Refugee Community Organisations, MRCO – har stort intresse också för en svensk publik, i synnerhet med tanke på regeringens pågående utredningen om asyl- och flyktingmottagandet.

Frivilligorganisationer ger bättre service

Redan i handbokens titel – More responsive public services? – framgår den målsättning som ligger bakom den brittiska regeringens satsning på en mobilisering av målgruppsdrivna organisationer för mottagande och introduktion av asylsökande och nyanlända flyktingar/invandrare. Genom att göra invandrarnas egna organisationer till utförare av viktiga samhällstjänster tar man vara på de specifika kunskaper och den kompetens som organisationerna besitter. De har ofta också ett värdefullt förtroendekapital hos målgruppen och en närhet till verkligheten som myndigheter saknar. Att bättre kunna svara mot den aktuella målgruppens behov är med andra ord ett viktigt mål för den brittiska regeringens nya satsning.

Empowerment – stärkt egenmakt för nya och gamla invandrare

Ett annat mål är att stärka målgruppens egenmakt och förmåga till egenansvar. Stat och kommun överför resurser till de aktuella organisationerna, som därigenom kan agera på lika villkor som andra, privata eller offentliga, samhällsaktörer. Invandrare och flyktingar, som hittills varit passiva mottagare av samhällstjänster, ges här möjlighet att överta rollen av producenter av dessa tjänster. Förutom ett bättre mottagande för de nyanlända, innebär systemet i sig en integration av tidigare marginaliserade grupper i majoritetssamhället.

Inriktning och målsättning i det brittiska systemet ligger därmed väl i linje med de mål och principer som fanns i EU-programmet Equal. När det gäller asylsökande har NTG-asyl & integration uppmärksammat den närmast unika och mycket positiva verksamhet som bedrivits av den eritreanska flyktingorganisationen AEASS i Stockholm. I skriften Av egen kraft. Asylsökande organiserar sig, utgiven av NTG-asyl & integration, ger organisationens ordförande Ginbot Abraha en ytterst intressant inblick i hur man med stor framgång arbetat med rådgivning och stöd till eritreanska asylsökande och flyktingar i Stockholm. Ginbot Abraha har också på NTG-asyl & integrations uppdrag sammanställt en mycket uppskattade handbok för asylsökande – A handbook for Asylum Seekers in Sweden – som från de asylsökandes eget perspektiv behandlar och ger svar på frågor om asylprövning och -mottagande.

Att ge målgrupperna – de berörda själva – en starkare röst fanns också med i ett tidigare EU-program, gemenskapsinitiativet Employment. En intressant koppling finns mellan den studie som (den dåvarande) ekonomhistorikern Mauricio Rojas genomförde på Svenska EU-programkontorets uppdrag om egenmakt och målgruppsmedverkan och Equal-programmets betoning av en empowerment-strategi (The fight against social exclusion in the European Union The Integra strand of the Employment Initiative: An exploratory evaluation of principles and practices, Stockholm/Bryssel, 2000).

Studien togs fram inom ramen för det svenska ordförandeskapet i en s k transnationell fokusgrupp inom Employment. I studien introducerar Rojas en strategi för egenmakt eller empowerment enligt en modell som nu till stora delar återfinns i EU-kommissionens riktlinjer för Equal. Det finns också en – historisk – länk från Rojas studie till dagens Folkparti och partiets betoning av stärkt egenmakt för utsatta grupper, bl a flyktingar och invandrare.

Ett annat mottagande – ett annat system

Syftet med en vidareutveckling av ett redan omfattande engagemang från det civila samhällets/tredje sektorns sida i asyl- och flyktingmottagandet i Storbritannien, är en strävan efter att bättre kunna svara mot målgruppens behov och samtidigt stärka integrationen av både ”gamla” och ”nya” invandrare. I handboken framgår att det finns ett väl utvecklat system av s k MRCO-aktörer, dvs invandrar- och flyktingorganisationer som med offentliga eller privata medel och på uppdrag av kommun och stat producerar service och tjänster till nyanlända.

Man uppskattar att antalet flyktingorganisationer (RCO, Refugee Community Organisations) uppgår till över 1 000 i England och Skottland. Organisationerna är ofta etniskt sammansatta och utför då tjänster till i första hand den egna etniska gruppen. Efterhand har flera av organisationerna expanderat och erbjuder ett brett utbud av välfärdstjänster till både asylsökande, flyktingar och andra invandrare. I handboken ges en rad goda exempel på aktuella tjänster och rådgivning: bostäder, arbetsförmedling, hälso- och sjukvård, rättshjälp, språkkurser och praktik. I handboken redovisas också de väl utvecklade riktlinjerna för upphandling och anbudsgivning etc av detta slag av tjänster.

Jämfört med Sverige, där frivilligorganisationer spelar en marginell roll i asyl- och flyktingmottagande eller i introduktionsinsatser för nyanlända, finns i Storbritannien en positiv inställning och en tilltro till den tredje sektorns – och i det aktuella fallet, invandrares och flyktingars – kapacitet och vilja till egenansvar och samhällsengagemang.

Med tanke på i synnerhet Folkpartiets betoning av egenmakt och egenansvar, borde det finnas ett stort intresse från regeringens utredare av flyktingmottagandet att ta del av de brittiska erfarenheterna av en målgruppsdriven mottagnings- och introduktionsverksamhet. Den brittiska modellen har även stor relevans för den nyligen tillsatta utredningen om asylmottagandet; även här finns intressanta paralleller mellan det av Folkpartiet tidigare lanserade asylpolitiska programmet och systemet för asylmottagande i Storbritannien.

Christian Råbergh, christian.rabergh@temaasyl.se