Tillbaka till 1970-talet? - Regeringens andra integrationspolitiska maktutredning klar

Den av statsrådet Mona Sahlin tillsatta andra integrationspolitiska maktutredningen, Makt, integration och strukturell diskriminering, överlämnade i augusti sitt slutbetänkande. Sammanlagt tretton delrapporter har publicerats under de två år som utredningen arbetat.

I slutrapporten, Integrationens svarta bok, återfinns ett stort antal förslag till åtgärder. Många av åtgärdsförslagen påminner om de omfattande kontroll- och sanktionssystem som den socialdemokratiska regeringen införde under 1970-talet på arbetsmarknadsområdet, t ex främjandelagen, anpassningsgrupperna och obligatorisk platsanmälan till arbetsförmedlingen.

Turbulent bakgrund…
Tema asyl har tidigare redovisat den turbulenta bakgrunden till utredningen, som tillsattes efter att två av ledamöterna i den tidigare integrationspolitiska maktutredningens referensgrupp avgick (Masoud Kamali och Paulina de los Reyes). Masoud Kamali blev sedermera själv ensamutredare i den nu aktuella utredningen. De många turerna kring de två utredningarna har granskats och finns väl beskrivna i bl a en artikel - "Fri forskning i kollision med regeringens ideologiproduktion" - av statsvetaren Shirin Ahlbäck. När nu slutrapporten föreligger tycks det emellertid tveksamt om regeringen är villig att acceptera den ideologiska produkt som utredningen levererat.

…ett omfattande material…
Utredningens tretton delrapporter behandlar en rad viktiga samhällsområden, alltifrån bostadspolitik till arbetsmarknad, media, skola, hälsa och högre utbildning. I nästan samtliga fall är författarna forskare (cirka 100) från skilda discipliner; de berörda själva har fått komma till tals i bl a ett antal hearingar och fokusgrupper, till vilka deltagarna valts ut bland boende i s k stigmatiserade områden. Här kan underlag och urvalsmetod diskuteras; cirka 160 personer har medverkat i dessa grupperingar. Liksom i övriga fall, där de berörda själva får en röst, ges inga alternativa bilder av verkligheten för invandrare i Sverige.

Delrapporterna är intressanta, kunskapsrika och kan i många fall rekommenderas som läsning för inte minst politiker och beslutsfattare. Några exempel på intressanta artiklar är Carl-Ulric Schierups frejdiga uppgörelse med den svenska arbetsmarknadspolitiken Den sociala exkluderingen. Migration, arbetsmarknad och välfärdsstat i förändring och Anders Neergards och Fredrik Herzbergs - mera försiktiga - redovisning av diskriminering i arbetslivet och på arbetsförmedlingar (På tröskeln till lönearbete respektive Kultur och kompetens. Bilden av ”de Andra” i arbetsmarknadspolitisk gräsrotsbyråkrati).

Ali Osman gör i sin artikel en tankeväckande beskrivning och analys av en visserligen flexibel, men enligt honom diskriminerande tillämpning av den sociala ingenjörskonsten vad gäller projekt för utländsk vårdpersonal (Integrationspraktik som arena för konstruktion och normalisering av det (in)kompetenta invandrarsubjektet). I många fall ger de introducerande artiklarna i delrapporterna en god sammanfattning av innehållet och respektive artikel relateras också till den övergripande teoretiska ramen för hela utredningen.

Delrapporten om Hälsa, vård och strukturell diskriminering innehåller ett antal angelägna, kritiska granskningar av svensk sjukvård för bl a asylsökande. Göran Bodegård gör i artikeln  Att ha rätt till vård ? att få tillgång till vård en genomgång av de uppmärksammade händelserna kring de s k apatiska barnen. Frågan är vilka de egentliga motiven var bakom den sammankoppling mellan flykting- och vårdpolitik/insatser som gjordes av en rad ansvariga politiker och som också kommenteras av Bodegård: ”Det hela har sedan fått ett mångtydigt och kondenserat uttryck i migrationsministerns ofta citerade, dunkla retorik: Det skulle bli en humanitär katastrof om de här barnen gavs en allmän amnesti.”

…men ensidig teoretisk utgångspunkt
Tema asyl konstaterade redan när den första delrapporten publicerades att…” Alla /artiklar/ utgår … från samma tes: Det finns i det ”integrationspolitiska tänkandet” en uppdelning mellan ett överlägset ”vi” och ett underordnat ”dem”. Även om avsikten inte är att ”formulera ett nytt paradigm” eller ”etablera en ny kanon”, kan man som läsare knappast undgå att uppfatta budskapet i utredningen som anmärkningsvärt ensidigt: några alternativa, kritiska röster kommer ej till tals.”

En genomläsning av de publicerade tretton rapporterna bekräftar tyvärr den bilden: alternativa teorier, hypoteser, förklaringsmodeller eller forskning ges ett mycket begränsat utrymme.

Radikal social ingenjörskonst på 1970-talet…
Den omfattande förslagskatalogen (ett trettiotal förslag) griper på ett närmast nostalgiskt sätt tillbaka på 1970-talets radikala socialdemokrati. Under detta decennium, i efterdyningarna av 1960-talets studentuppror, genomförde den socialdemokratiska regeringen en rad radikala åtgärder på arbetsmarknadsområdet i syfte att skapa ”arbete åt alla”.  Huvudingrediensen var bl a för arbetsgivare tvingande lagar med åtföljande sanktionsmöjligheter, samt statlig och facklig kontroll och insyn i företagens rekrytering och personalpolitik.

Främjandelagen och anpassningsgrupperna var de mest utvecklade av dessa nya instrument som skulle ge äldre arbetstagare, funktionshindrade och kvinnor en stärkt ställning i arbetslivet. I åtgärdsarsenalen ingick bl a arbetsförmedlingstvång, statlig och facklig övervakning av företagens rekrytering och personalpolitik och möjlighet till sanktioner.

…utan önskad effekt?
Drygt tio år efter främjandelagens ikraftträdande slår man fast i regeringens utredning Ett samhälle för alla: ”Det kan konstateras att främjandelagen i dag inte har några effekter på anställningsmöjligheterna för människor med funktionshinder.”  De tvångsmedel som fanns i lagen har ej kommit till användning.

Anpassningsgrupperna, dvs de partsammansatta organ som hade till uppgift att tillförsäkra äldre och personer med nedsatt arbetsförmåga en likvärdig ställning på arbetsmarknaden och i arbetslivet, monterades ner under 1990-talet.

Tyvärr finns i utredningen inga referenser varken till dessa långtgående och, i förhållande till utredningsförslagen, mycket snarlika åtgärder. Utredningen hade fått en betydligt större trovärdighet om denna historiska bakgrund redovisats, inklusive resonemang om åtgärdernas effektivitet och genomförda uppföljningar och utvärderingar.

Europeiskt perspektiv saknas…
Anmärkningsvärd är också avsaknaden av referenser till europeisk integrationspolitik. Den omfattande debatt om integrationspolitik som förs i andra medlemsstater och på EU-nivå finns inte redovisad, ej heller de stora förändringar i åtgärder och policy som genomförts i många medlemsstater eller de av medlemsstaterna gemensamt beslutade riktlinjerna för integrationspolitiken.

…och politisk förankring
Utredningen, och i synnerhet åtgärdsförslagen, har fått ett mycket kritiskt mottagande, både i media och från ansvariga politiker. Med tanke på den historiska bakgrunden – se ovan – är det något överraskande att inte den socialdemokratiska regeringen har ett större intresse för de framlagda förslagen, som ju i princip följer en väl etablerad socialdemokratisk tradition av statliga och fackliga interventioner på arbetsmarknadsområdet.

Christian Råbergh, christian.rabergh@temaasyl.se