En ny parlamentarisk kommitté – och en helsvensk integrationspolitik?

Regeringen har tillsatt en parlamentarisk kommitté för att se över integrationspolitiken. Kommittén skall göra en översyn av integrationspolitikens mål, inriktning, organisation och effektivitet. Man skall vidare föreslå nya mål för integrationspolitiken, mål som kan följas upp och utvärderas. De statliga myndigheternas ansvar för politikens genomförande skall ses över och Integrationsverkets roll analyseras. Kommittén skall också överväga hur behovet av en systematisk kunskapsuppbyggnad på integrationsområdet bäst kan tillgodoses.

En i många stycken ambitiös ansats, där referenser till den av medlemsstaterna gemensamt beslutade europeiska integrationspolitiken, med Haagprogrammet och den nyligen antagna handlingsplanen som centrala komponenter, överraskande nog helt saknas.

Från invandrarpolitik till invandrarpolitik
Bakgrunden till den nu aviserade, omfattande översynen av integrationspolitiken är bland annat den kritiska rapport som Riksrevisionen lämnade till regeringen under våren 2005, Från Invandrarpolitik till invandrarpolitik.  I rapporten framgick att de statliga myndigheterna i många fall inte lyckats nå de integrationspolitiska målen och att det kunskapsunderlag som Integrationsverket tagit fram, sällan användes för att förbättra myndigheternas verksamhet.

Riksrevisionens granskning byggde i sin tur på en uppföljning av myndigheternas agerande utifrån regeringens proposition om en ny integrationspolitik: Sverige, framtiden och mångfalden – från invandrarpolitik till integrationspolitik, som antogs av Riksdagen 1998. De integrationspolitiska mål som då beslutades var:

- lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund,

- en samhällsgemenskap med samhällets mångfald som grund och

- en samhällsutveckling som kännetecknas av ömsesidig respekt för olikheter inom de gränser som följer av samhällets grundläggande demokratiska värderingar och som alla oavsett bakgrund skall vara delaktiga i och medansvariga för.

Mottagande och etablering
Kommittén skall i första hand se över integrationspolitiken på ett övergripande plan: mål, inriktning, styrning och policy. En rad initiativ har tagits av regeringen vad gäller mottagande och introduktion av flyktingar och nyanlända och utredningar har genomförts/genomförs vad gäller diskriminering i bland annat arbetslivet. Även svenskundervisningen för invandrare har varit föremål för en rad utredningar. En proposition om introduktionsverksamheten för nyanlända och flyktingar är att vänta under våren 2006. Propositionen bygger på den av bl a NTG-asyl kritiserade utredningen Etablering i Sverige. Kommittén skall i sitt arbete ta hänsyn till förslag och resultat från alla dessa utredningar och aktiviteter.

Integrationsverkets roll
Kommittén skall också se över och föreslå en lämplig myndighetsstruktur för integrationspolitikens genomförande med en tydlig uppgiftsfördelning. En starkare statlig styrning av integrationspolitiken aviseras, vilket också kan innebära en ändrad ansvarsfördelning mellan stat och kommun vad gäller mottagande och introduktion.

NTG-asyl har i olika sammanhang markerat vikten av en sådan översyn,
bl a med tanken på Migrationsverkets dubbla roll i asylprövning och mottagande/ integrationsbefrämjande åtgärder för asylsökande.

Förbättrat kunskapsunderlag
Behovet av ett förbättrat kunskapsunderlag för en framtida politik understryks. Av direktiven till kommittén framgår bland annat:

”En central utgångspunkt för en översyn är regeringens och myndigheternas behov av kunskapsunderlag om integrationspolitikens genomförande och resultat som har hög kvalitet. Integrationsverket har ett övergripande ansvar för att följa utvecklingen men ett stort ansvar vilar också på myndigheterna inom andra politikområden. Det behövs en mer samlad bild av utvecklingen inom området och politikens resultat. En huvudinriktning för en översyn bör därför vara att överväga hur kunskapsuppbyggnaden och kunskapsutvecklingen inom området kan förstärkas samtidigt som befintliga resurser kan användas mer effektivt. Det behövs också en mer heltäckande bild av den samlade forsknings- och utvecklingsverksamhet som bedrivs och som är relevant för området för att kunna ta ställning till vilka uppgifter som kan lösas inom den generella politiken och vilka uppgifter som eventuellt måste lösas på annat sätt.”

NTG-asyl har vad gäller kunskapsutveckling/kunskapsuppbyggnad efterlyst förstärkta insatser, i synnerhet vad gäller de asylsökandes situation. Också en bredare ansats för forskning och kunskapsinhämtning är angelägen; alternativa kunskapskällor, fler discipliner och inte minst europeiska forskningserfarenheter och resultat måste föras in i den nationella diskursen.

Ett Sverige utanför Europa?
Medlemsstaterna har alltsedan toppmötet i Tammerfors 1999 enats om att utveckla och implementera en gemensam europeisk politik på asyl-, migrations- och integrationsområdet. Senast vid Europeiska rådets möte i Haag i november 2004 enades medlemsstaterna om rad olika åtgärder för en sådan politik; i juni i år antogs en omfattande handlingsplan  för genomförandet. Inom integrationspolitiken finns sedan ett antal år mekanismer för rapportering och uppföljning av medlemsstaternas aktiviteter och policy på området.

Det är ytterst anmärkningsvärt att det i kommittédirektiven ej framgår hur arbetet skall bedrivas med hänsyn till den gemensamma europeiska integrationspolitiken. I det tiosidiga dokumentet återfinns en referens till Europeiska unionen:

”I sammanhanget kan det också vara av intresse att göra vissa internationella jämförelser av myndighetsstruktur och organisering av integrationspolitiken främst i länder jämförbara med Sverige, i första hand inom EU.” (NTG-asyls kursivering)

Leif Magnusson, chef för Mångkulturellt centrum, blir utredare och ordförande i kommittén. Uppdraget skall slutredovisas den 1 juni 2007.

Uppdatering 2005-12-05
Kommittén som ska se över Sveriges integrationspolitik är nu färdigbildad. Utredningen leds av Leif Magnusson, chef för Mångkulturellt centrum i Botkyrka. Ledamöter från de olika riksdagspartierna är nu utsedda. Ett antal sakkunniga och experter har också knutits till utredningen.