Migrationsverkets kunskaps- och erfarenhetsmässa - "värme, kärlek, omtanke"

I slutet av november anordnade Migrationsverket en s k kunskaps- och erfarenhetsmässa med fokus på asylmottagande för delar av sin personal. Mässan, som var finansierade inom ramen för Europeiska flyktingfonden, var ett intressant och välregisserat arrangemang där dock den faktiska verksamheten och diskussionen om de olika komponenterna i mottagandesystemet fick en relativt undanskymd plats. Vad som i stället fick hög prioritet var frågor om den egna organisationen och arbetsplatskulturen, personalens välbefinnande och hur man kan ge en mera korrekt bild till media och allmänhet om Migrationsverkets uppdrag, i synnerhet vad gäller asylmottagningen, en verksamhet som enligt generaldirektör Dan Eliasson skall präglas av "värme, kärlek och omtanke".

Från slutenhet till öppenhet?

Dan Eliassons betonade i sitt inledningstal att Migrationsverket fortfarande på vissa håll uppfattas som en sluten organisation gentemot omvärlden. Personalen känner inte heller alltid stolthet över sitt arbete och sitt uppdrag. Enligt Eliasson skall verket nu vara berett att ”ta alla i handen” och därmed också söka hjälp från externa aktörer. En ny vision skall arbetas fram som skall bygga på och skapa en stark värdegemenskap bland verkets anställda. Viktiga komponenter i denna nya värdegemenskap är, enligt Eliasson, bl a att:

• Se människor som tillgångar
• Se att alla kan bidra till landets utveckling
• Värdesätta utbytet mellan olika kulturer
• Sträva efter en större öppenhet
• Verka för ett Sverige som tar tillvara den globala migrationens möjligheter

Det är i sammanhanget intressant att se tillbaka på den bedömning som bl a Statskontoret gjorde av Migrationsverket som organisation i en granskningsrapport från år 2004. Som Tema asyl & integration tidigare kunnat redovisa, ansåg bl a Statskontoret att verket som organisation präglades av en slutenhet och av vad som ibland kallats för en misstrons paradigm. De missförhållanden på verkets mottagningsenheter åren 2005 och 2006 - och som bl a uppmärksammades av media och politiker - , föranledde inte heller att man gav en utomstående instans i uppdrag att granska verksamheten. I stället tillsatte man en intern utredning och, med tiden, en s k sökandeombudsman från de egna leden.

Goda exempel och en europeisk dimension

Ett intressant inslag under kunskaps- och erfarenhetsmässan var ett antal ”invandrarbiografier”, berättade av fyra flyktingar/invandrare som kommit till Sverige under olika omständigheter och tidsperioder. Inte heller dessa, ofta dramatiska och gripande berättelser, hade direkt relevans för en diskussion om dagens mottagandesystem, men styrkte den tidigare nämnda tesen om invandrare som resurser/tillgångar för mottagarlandet.

Chefen för Migrationsverkets internationella verksamhet, Monika Wendelby, gav en översiktlig redovisning av verkets internationella arbete med tyngdpunkt på det europeiska samarbetet. Även här kunde man efterlysa en tydligare fokus på mottagandeverksamhet och -policies på EU-nivå; på detta område pågår ett omfattande uppföljnings- och utvecklingsarbete med sikte på en reformering av gällande EU-direktiv.

Wendleby berörde vidare de i många sammanhang aktuella frågorna om arbetskraftsinvandring och s k cirkulär migration. Enligt Wendleby bör man här ”se till möjligheterna snarare än problemen”, dock utan närmare precisering. Att målet skall vara en form av triple-win-situation (dvs att alla parter – sändarland, mottagarland, migranten själv – skall kunna tjäna på migration) torde ingen förneka, problemet är att detta sällan sker i praktiken. Frågor om irreguljär invandring, informella ekonomier, mixed flows, situationen vid EU:s södra gränser eller möjligheten att på legal väg överhuvudtaget resa in i EU för asylsökande, berördes tyvärr ej.

Empowerment – av och för vem?

Ett genomgående tema under konferensen var empowerment – egenmakt/egenkraft. Bengt Starrin, professor i psykologi vid Karlstad universitet redovisade sin bild av hur ”egenmakt” kan ha betydelse för relationer och kommunikation mellan människor, i synnerhet klienter och handläggare. Christer Ljung, ”certifierad coach och personalutvecklare” gav en något förenklad redogörelse för ”konsten att lämna tillbaka ansvaret till den sökande”, i huvudsak utifrån de pedagogiska modeller som sedan tidigare funnits i bruk inom bl a social omsorgsverksamhet.

Även under dessa föreläsningar efterlyste man en koppling till den aktuella mottagandeverksamheten; en rad intressanta och fruktbara frågeställningar hade onekligen kunnat behandlas inom rubriken ”egenmakt”, bl a i förhållande till Migrationsverkets organiserade sysselsättning, asylsökandes tillträde till den reguljära arbetsmarknaden och till hälso- och sjukvård och, inte minst, det formella mottagandesystemet i förhållande till den mycket omfattande, ”egenorganiserade” sysselsättningen i de etniska nätverken och i den informella ekonomin. I synnerhet när det gäller de etniska nätverken och ekonomierna finns ju ett mycket starkt inslag av ”egenmakt” – delvis som en konsekvens av ett dysfunktionellt mottagandesystem (i synnerhet i storstäderna). Frågan om egenmakt är komplicerad, i synnerhet när det gäller asylsökande som genom sin position utanför samhället (och status som icke-medborgare) i hög utsträckning saknar makt att påverka sin situation, något som tyvärr inte diskuterades under konferensen.

Givande seminarier – och en intressant mässa

Ett tjugotal seminarier, med goda möjligheter till fördjupning också vad gäller den praktiska mottagandeverksamheten, och ett antal utställare från genomförda projekt, kompletterar bilden av en ambitiöst upplagd konferens, där dock den viktigaste frågan – mottagandesystemets framtid – inte behandlades. En redovisning från den pågående utredningen om asylmottagandets framtida organisering och administration hade varit ett naturligt – ja, nödvändigt inslag. Att Migrationsverket valde bort detta inslag kan möjligen bero på att utredningen troligen kommer att föreslå att mottagningsverksamheten organisatoriskt separeras från asylprövningen och att, om utredningens förslag godkänns, kommunerna tar över ansvaret för asylmottagandet – från Migrationsverket.

Christian Råbergh, christian.rabergh@temaasyl.se