Från Senegal till Kanarieöarna - och tillbaka. Senegalesiska invandrare vittnar om inhuman behandling

Under 2006 skickades 20 000 senegalesiska irreguljära emigranter hem från Spanien. Totalt upptäcktes 39 000 västafrikaner längs EU:s kust, av dem beräknas drygt 70 procent vara Senegaleser.

Många av dem kan också vittna om övergrepp och förnedring i samband med att de skickas tillbaka till sina hemländer. I juni förväntas EU-parlamentet ta ställning till ett förslag till återvändandedirektiv som avser sätta stopp för godtycklighet och inhuman behandling.

Den svenska journalisten Anna-Karin Florén skriver här för Tema asyl & integrations räkning om de unga migranter hon träffat på en resa i Senegal och som spanska myndigheter under falska förespeglingar skickade tillbaka med flyg till Senegal.

Monsieur Cissé är en av åldermännen i fiskebyn Bargny, strax söder om Senegals huvudstad, Dakar. Till hans hus kommer tio unga män som blivit tillbakaskickade från Spanien för att tala om sina upplevelser.

De unga männen skickades tillbaka med samma flyg och håller kontakten sedan dess. Trots att de känner sig förnedrade och ser återvändandet som ett stort misslyckande har de bestämt sig för att berätta.

Den svala innergården är omgärdad av vitkalkade stenhus. En av Monsieur Cissés döttrar serverar oss varsitt glas med sött te.

– Det är viktigt att människor får veta, säger en av återvändarna, och överräcker ett dokument med männens namn, som för att styrka deras trovärdighet.



Hemskickade emigranter i Bargny

– Jag åkte till Spanien för att livet här är svårt. Jag kände till riskerna, men det hade inte spelat någon roll om jag dött på havet. Jag har ingenting här, säger Papa Faye.

Efter att ha drivit runt på havet i en öppen träbåt under sju dagar blev passagerarna upplockade av en helikopter och förda till Teneriffa. I tre dagar satt de inlåsta på en polisstation och flyttades sedan till ett militärläger. På frågan om de fick någon information om rättigheter eller om vad som skulle hända härnäst blir svaret ett entydigt ”nej”.

Lögner och övergrepp

– Vi bara satt där och väntade. Personalen sa att vi skulle få pengar och visum till Spanien i Senegal, om vi återvände frivilligt. När ingen antog erbjudandet sa de att vi skulle flygas till en stad på fastlandet, Madrid eller Barcelona, men allt var lögner, säger Papa Faye.

Efter 38 dagar på militärlägret var det dags för avfärd.

– De satte på oss handfängsel fast ingen bråkade. Polisen sa att handfängslet var till för att lura myndigheterna, eftersom de egentligen inte hade rätt att skicka oss till fastlandet. Vi fick inte heller berätta för någon vart vi skulle, säger Birame Wade.

– När planet hade lyft tog de av handfängslet och talade om att vi var på väg till Senegal.

Planet landade på en liten flygplats utanför Saint Louis i norra Senegal.

– När vi stigit av planet fick vi varsin smörgås, en liten flaska vatten och 10 000 cfa (ca 150 kr). Några var så besvikna att de kastade ifrån sig smörgåsen och vattenflaskan i bitterhet. Militären på flygplatsen hånade oss för vårt misslyckande, säger Birame Wade.

Myndigheterna hade ordnat med bussar som körde återvändarna till sina hembyar. Den resan kostade 3000 cfa.

Utlovat stöd uteblev

En talesman från spanska utrikesdepartementet som vill vara anonym påpekar att Spanien inte har några skyldigheter gentemot de irreguljära emigranterna.

– Och? Känslor är en sak, lag och rätt är något annat, säger han som en kommentar till återvändarnas berättelse.

Mellan Spanien och Senegal finns en muntlig överenskommelse som gör det möjligt att skicka hem emigranterna.

– Senegalesiska myndigheter hjälper till att identifiera sina medborgare bland de tusentals emigranterna. I gengäld bistår vi med gränsbevakning och stoppar människosmugglare. Men vi hjälper också de senegalesiska myndigheterna att skapa jobb. Arbetslöshet är den främsta orsaken till den här humanitära katastrofen, säger den anonyme talesmannen.

De hemskickade emigranterna i Bargny har dock inte fått något stöd av vare sig spanska eller senegalesiska myndigheter. Två av killarna tänker ta första bästa båt tillbaka till Spanien.

– Med lite tur kommer vi iväg redan i eftermiddag, vi ska bara köpa ris och olja först. Den här gången tänker jag resa utan papper. Om jag säger att jag är från Gambia kan de inte skicka tillbaka mig, säger en av dem.

Direktivet stärker emigranternas rättigheter

Manfred Weber är ledamot i EU-parlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor. Han har berett parlamentets ståndpunkt kring kommissionens ursprungliga förslag till återvändandedirektiv från september 2005, inför omröstningen i Europaparlamentet.

– Med återvändandedirektivet får asylsökande och irreguljära emigranter som ska skickas tillbaka till tredje land ett gemensamt regelverk att hänvisa till, säger Manfred Weber.

– Direktivet ger återvändande en möjlighet att kämpa för sina rättigheter i Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg, hittills har det inte varit möjligt, säger han.

Om förslaget antas, kommer direktivet reglera hur tvångsmedel får användas i samband med återsändande och under vilka omständigheter personer får tas i förvar. Direktivet ska också garantera att personer som inte får stanna i EU får likvärdig och human behandling i hela unionen.

Förbättrad helhetssyn på migrationsfrågan

I samband med migrationsströmmarna från Västafrika har EU:s medlemsstater insett behovet av att anta ett helhetsperspektiv på immigrationsfrågan, som inkluderar både utveckling i hemländerna och insatser för att motverka irreguljär invandring.

Ändå är det just direktivets brist på helhetssyn som väckt kritiska röster bland ett flertal frivilligorganisationer. FN:s flyktingorgan UNHCR, Amnesty International och ECRE (the European Council on Refugees and Exiles) konstaterar att både återvändandeprocess och uppföljning, som är väsentliga för ett långsiktigt återvändande, lämnas därhän.

Manfred Weber vill ändå poängtera att frivilligorganisationerna välkomnade förslaget eftersom det garanterar ett återvändande i enighet med mänskliga rättigheter och värdighet.

– Jag och de andra skuggrapportörerna har försökt åtgärda bristerna i det nya förslaget. Direktivet ska medföra att återvändandeprocessen blir transparent. Vi vill att frivilligorganisationerna ska kunna besöka och kontrollera tillfälliga förvar och att de medverkar i återsändandeprocessen. Men visst, det finns alltid utrymme för förbättringar, säger han.

– Vi vill tillsätta en ombudsman för återvändare, för att återsändandet inte ska gå till som under förra våren, i samband med den massiva vågen av västafrikanska emigranter.

Som en del i arbetet med att ta ett helhetsgrepp på migrationsfrågan vill kommissionen, utöver direktivet, skapa en återvändandefond. Fonden ska samverka med unionens utvecklingsprogram Aeneas som ger stöd till tredje land för arbete inom migrations- och asylområdet, till exempel för vidare bosättning av flyktingar från flyktingläger, men också för återintegration. Hur resurserna kommer användas beror dock på återvändandedirektivets slutliga utformning. 

– Till sist handlar det om att medlemsstaterna själva måste besluta vad de vill. Antingen får man ge de här personerna rätt att stanna, eller så måste de sändas tillbaka, säger Manfred Weber.

– Vi kan se att några medlemsstater tolererar irreguljära emigranter som en del av arbetskraften. Jag ser det som en modern form av slaveri. I Tyskland till exempel, har de här personerna inte rätt till sjukvård och sjukhusen måste informera myndigheterna om irreguljära emigranter.


Anna-Karin Florén & Monsieur Cissé

Anna-Karin Florén, annakarin@extractstockholm.se