Från Tammerfors via Haag till Stockholm – förstärkt gemensam asylpolitik under svenskt ordförandeskap

Den 1 juli 2009 tar Sverige över som ordförandeland för EU. Inom området för frihet, säkerhet och rättvisa innebär det att ro i land nästa femårsprogram för samarbetet inom bland annat asyl-, integrations- och migrationsområdet, det s k Stockholmsprogrammet. En fråga som den svenska regeringen väntas driva är vidarebosättning/kvotflyktingsystem, dvs att fler länder tar inom EU ansvar för att vidarebosätta flyktingar som befinner sig utanför Europa. Detta är en av prioriteringarna som den svenska regeringen nämner i sitt arbetsprogram för ordförandeskapet. Under juni har EU-kommissionen presenterat ett meddelande om Stockholmsprogrammet som under perioden 2010-2014 ska ta det gemensamma europeiska asylsystemet till nästa nivå. Människorättsorganisationen Amnesty framhåller att Stockholmsprogrammet innebär en möjlighet att bryta nuvarande starka fokus inom EU som finns på säkerhet och i stället anta ett rättighetsperspektiv.

Svenskt ordförandeskap ställer asylpolitiken i centrum

Redan på ett av det svenska ordförandeskapets första möten, på Stockholmsmässan den 15-17 juli, ska EU:s migrationsministrar påbörja diskussionerna om Stockholmsprogrammet. Det blir den svenske migrationsministern Tobias Billströms uppgift att leda diskussionerna som bland annat kommer att utgå från den europeiska invandrings- och asylpakten och den så kallade framtidsgruppens arbete. Även kommissionens utvärdering av det nuvarande femårsprogrammet, Haagprogrammet, ska ligga till grund för diskussionerna.

Under 2008 ansökte nästan 240 000 människor om asyl inom EU. Hur de asylsökande togs emot, hur deras ansökningar behandlades och vilka rättigheter och skyldigheter de har varierade stort mellan länderna. Både kommissionen och den svenska regeringen betonar att de direktiv som redan antagits, exempelvis direktivet för mottagandevillkor för asylsökande, måste implementeras fullt ut i de olika medlemsstaterna. Den harmonisering som hittills uppnåtts är inte tillräcklig, en betydligt större enhetlighet mellan länderna måste åstadkommas. Reformeringen av mottagandedirektivet och Dublinförordningen kommer att vara viktiga delar i detta arbete, men även förslag om en enhetlig asylprocedur väntas.

Vidarebosättning och solidaritet

Vidarebosättning (kvotflyktingsystem) är enligt kommissionen ett sätt att visa solidaritet med länder som tar emot många flyktingar och att erbjuda skydd till de mest utsatta grupperna. Ett förslag från kommissionen att upprätta ett gemensamt europeiskt program för vidarebosättning av flyktingar väntas under hösten 2009. Sverige är ett av få länder i Europa som har ett vidarebosättningsprogram, cirka 1 500- 2 000 kvotflyktingar kommer till Sverige varje år. Svenska ministrar har under en längre period tagit upp frågan i Bryssel och påpekat att fler länder borde ta sitt ansvar. Sverige väntas nu driva frågan i samband med utarbetandet av Stockholmsprogrammet. Människorättsorganisationen Amnesty välkomnar ambitionerna om att vidarebosätta fler flyktingar men uppmanar i sina rekommendationer till det svenska ordförandeskapet EU att först och främst infria det löfte som redan givits, det vill säga att vidarebosätta 10 000 irakiska flyktingar som finns i Iraks flyktingtäta grannländer.

Solidariteten och förtroendet mellan medlemsstaterna måste förbättras framhåller kommissionen. De länder som upplever ett starkt tryck på sina gränser måste erhålla stöd från övriga EU-länder, exempelvis genom att de tar emot flyktingar eller att EU tillför resurser. Amnesty anser att den nuvarande bristen på solidaritet mellan länderna - Malta har exempelvis upprepade tillfällen vädjat om assistans att ta emot irreguljära invandrare - aldrig kan rättfärdiga kränkningar av grundläggande mänskliga rättigheter, så som skett i Medelhavet. Att erbjuda ett effektivt skydd för människor som flyr förföljelse får inte underordnas politiska och diplomatiska hänsyn, enligt organisationen. Det europeiska asylkontoret (European Asylum Support Office) väntas spela en central roll i att stödja enskilda länder och samordna den gemensamma politiken. I förlängningen ser kommissionen skapandet av ett gemensamt förfarande för att hantera asylansökningar som nödvändigt.

Behoven på den europeiska arbetsmarknaden i fokus

I en intervju med Eurasylum  uppger migrationsminister Tobias Billström att det är viktigt att skapa lagliga vägar för att komma till Europa, inte minst för att avhjälpa situationen i Medelhavet.  Enligt kommissionen bör behoven på den europeiska arbetsmarknaden styra den lagliga invandringen och en gemensam invandringskod (immigration code) måste upprättas för att harmonisera de rättigheter och skyldigheter arbetskraftsinvandrare har. Samtidigt som EU:s arbetsmarknad ska öppnas ska åtgärder vidtas mot irreguljär invandring. Kampen mot irreguljär invandring får emellertid inte inskränka på rätten att söka skydd enligt kommissionen.

Haagprogrammet utvärderat

Den tionde juni presenterade kommissionen en utvärdering av Haagprogrammet, som utgör det nuvarande ramverket för asyl- och migrationsarbetet. Haagprogrammet antogs 2004 och sträcker sig till december 2009. Kommissionen pekar i utvärderingen på att det mesta som skulle åstadkommas faktiskt har uppnåtts, som t ex de centrala komponenterna i ett gemensamt europeiskt asylsystem och en grund för en europeisk integrationspolitik. Kommissionen är emellertid också kritisk.

Inom vissa områden har inte framsteg gjorts så som planerat, exempelvis vad gäller laglig invandring. Detta bland annat på grund av att beslutsprocessen inom EU krävt enhällighet i rådet, vilket verkat avskräckande och sänkt ambitionen i förslagen. Ytterligare problem som uppmärksammats under Haagprogrammet rör kommissionens och domstolens begränsade möjligheter att agera när ett land inte efterlever eller i tid implementerar vad som överenskommits på EU-nivå. Ett exempel är det åsidosättandet i Grekland av de mottagandedirektiv som EU kommit överens om.

Vägen mot Stockholmsprogrammet

Den 15-17 juli träffas ministrarna för en första diskussion. Under hösten ska programmet även diskuteras i EU-parlamentet. Stockholmsprogrammet förväntas slutligen antas av stats- och regeringscheferna i december 2009.


Emma Cars, emma_cars@hotmail.com