Efter Lissabon – Europeisk sysselsättnings- och socialpolitik från år 2010 och framåt

Europeiska unionens så kallade Lissabonstrategi för tillväxt och sysselsättning antogs år 2000 och skall nästa år ersättas med en ny plan för medlemsstaternas och EU:s gemensamma arbete för en bättre ekonomisk och social välfärd. Sysselsättnings- och socialpolitiken beslutas förvisso på medlemsstatsnivå, men de riktlinjer, rekommendationer och uppföljningsinstrument som är gemensamma, och som ingår i strategin, syftar till att åstadkomma ett politiskt (och socialt) tryck för att skynda på utvecklingen. En viktig komponent i detta arbete är också den Europeiska socialfonden (ESF) som skall bidra till att finansiera projekt och aktiviteter för att genomföra de mål som EU och medlemsstaterna fastställt inom ramen för strategin. Som Tema asyl & integration tidigare rapporterat är det redan nu aktuellt för de olika aktörerna att söka påverka form och innehåll i den kommande programperioden för fonden, dvs efter år 2013.

Jobs, jobs, jobs…

…var den förre holländske premiärministern, Wim Koks, budskap till medlemsstaterna efter att han  på EU-kommissionens uppdrag genomfört en utvärdering av sysselsättningsdelen i Lissabonstrategin 2004. Koks rapport, liksom en senare publicerad halvtidsutvärdering av Lissabonstrategin,  Facing the challenge, gav en dyster bild av utvecklingen inom Unionen på de centrala områdena sysselsättning, konkurrenskraft och tillväxt.

En betydande uppstramning av det komplicerade systemet med indikatorer, riktlinjer och rekommendationer blev resultatet av Wim Koks arbete. I vilken mån strategin påverkat den faktiska utvecklingen inom unionen – eller om de förhållandevis många nya arbetstillfällen som skapades mellan åren 2005 och 2007 tillkom av andra orsaker – är dock ovisst. Sysselsättningsökningen raderades som bekant ut av den senaste finansiella/ekonomiska krisen i världen.

Nya rapporter underlag för framtidens politik

Den nu aktuella rapporten - Reinforcing the social dimension of the growth and jobs strategy – berör främst det socialpolitiska området. I rapporten konstateras bl a att det sociala välfärdsystemet i medlemsstaterna skyddat medborgarna från de allvarligaste konsekvenserna av den globala finanskrisen. Sociala skyddsnät är dock inte tillräckligt för att förebygga fattigdom och social utestängning, enligt rapporten. De sociala skyddsnäten måste också moderniseras och uppgraderas och särskilda insatser måste göras för att bekämpa barnfattigdom och underlätta integration av invandrare.

De sociala och ekonomiska skillnaderna mellan medlemsstaterna är också fortfarande ett stort problem. Andelen fattiga varierar t ex från omkring tio procent i de rikare länderna till över 20 procent i Bulgarien, Rumänien och Lettland.  Den finansiella krisen har också drabbat vissa medlemsstater betydligt hårdare än andra. Växande underskott i budgeten har i flera länder medfört att utrymmet för socialpolitiska insatser blivit allt mindre, varvid fattigdom och utslagning ökat.

Christian Råbergh, christian.rabergh@temaasyl.se