Värdegrund och integration – vems tolkning gäller?

Är en gemensam värdegrund en förutsättning för integration av utrikes födda/nyanlända invandrare? Frågan ställs i en intressant och tankeväckande skrift från Göteborgs stads preventions och utvecklingsenhet, ”En av folket helt enkelt – om integration i praktiken”. Författarna har genom en serie intervjuer och fokusgruppsmöten försökt pejla invandrares syn på integration, ”känsla av tillhörighet”, kontakt med ”det svenska” samt frågor om kultur, värderingar och samhälle. Studien har till vissa delar samma ansats som det av Tema asyl & integration tidigare avrapporterade flyktingfondsprojektet Kom In. Resultat och slutsatser skiljer sig dock åt på ett antal punkter.

”En av folket helt enkelt”

Göteborgsstudien, med titeln ”En av folket helt enkelt” – om integration i praktiken, syftar till att redovisa några av de uppfattningar som finns bland invandrare/utrikes födda om vissa för integrationen relevanta områden. Många av intervjupersonerna anser att begreppet integration används utan tydlig innebörd, enligt studien. Man anser också att integration skall vara en ömsesidig process, men att ansvaret för integration nu ofta läggs ensidigt på den som invandrat. Det svenska samhället har inte anpassats efter de förändringar i befolkningssammansättningen som skett de senaste decennierna.

De flesta av intervjupersonerna anser att de bemöts negativt av myndigheter och att man som invandrare uppfattas som ett problem snarare än en resurs. Många anser också att media förstärker de negativa attityderna gentemot invandrare genom sin rapportering från s k problemområden.

Osäkerhet om den egna identiteten - vilket samhälle tillhör man egentligen? – anges av många intervjupersoner som ett dilemma. Tyvärr berörs här endast ytligt de intressanta frågorna om parallellsamhällen, självvald segregering och alternativa arenor för socialt och ekonomiskt liv.

Ambitiös ansats – med utrymme för förbättringar

Inte heller de komplicerade frågorna om värderingar och gemensam värdegrund ges en fullt tillfredsställande belysning. Medan intervjupersonerna själva förefaller vara angelägna om att anpassa sig till majoritetssamhällets normer och värdesystem – att bli ”en av folket helt enkelt” – , verkar författarna till studien hävda att t ex en gemensam värdegrund inte är en nödvändig förutsättning för en ”lyckad” integration. Å andra sidan påpekar man också svårigheterna med att definiera en gemensam värdegrund – vem har tolkningsföreträde: majoritet eller minoritet?

Sammantaget ett intressant och ambitiöst försök när det gäller att ställa viktiga frågor till dem som berörs av det mottagande samhällets integrationssystem och –policies. I vissa fall anar man dock att författarnas egen förförståelse – utifrån uppdraget ”integrationsbefrämjande arbete” – har styrt både frågornas utformning och tolkningen av svaren.  Det framgår å andra sidan också att den aktuella studien bör ses som en förstudie till en årligen återkommande rapportering av ”de berördas” syn på - i vid mening - Göteborgs stads integrations- och mångfaldsbefrämjande arbete. Det innebär förhoppningsvis att än större omsorg kan läggas på utformande av frågeställningar, genomförande, analys och metodutveckling.

Christian Råbergh, christian.rabergh@temaasyl.se