Mitt andra hemland - Utvecklingspartnerskapet FluEqual i Österrike

Utvecklingspartnerskapet FluEqual i Salzburg, Österrike, avslutade sin verksamhet med en slutkonferens i april 2007 med deltagande av avnämare och intressenter. En av de intressantaste resultaten från projektverksamheten är att man lyckats skapa arbetsmöjligheter för de asylsökande genom en form av kommunala beredskapsjobb – gemeinützige Beschäftigung. Hittills har asylsökande i Österrike inte haft någon reell möjlighet till arbete.

I samband med slutkonferensen presenterades också en fotoutställning – Mein Österreich – med bilder och vittnesbörd om hur asylsökande och flyktingar upplever sitt ”andra hemland”. Utställningen visade på det breda spektrum av invandrare i Österrike och hur deras möte med nya kulturer, seder och traditioner gestaltar sig.

Gammalt vin i nya läglar?

Bernhard Perchinig från Institut für Europeische Integrationsforschung  inledde konferensen med en bred exposé över den österrikiska invandringens historia, kopplad till den framväxande europeiska migrationspolitiken. Perchinig redovisade och kommenterade därefter några av de stora europeiska invandrarländernas migrationspolitik och dess konsekvenser för invandrarnas livsvillkor – från det tyska och österrikiska gästarbetarsystemet på 1960-70-talen till franska papperslösa och deras växande utanförskap i ett hårdnande samhällsklimat.

Vissa länder i Europa anammade under 1980- och 90-talen någon form av mångfaldstänkande i sin integrationspolitik. Samtidigt tog Europeiska unionen ett antal viktiga steg mot en gemensam asyl-, migrations- och integrationspolitik, bl a genom Amsterdamfördraget 1997 och lagstiftning i form av direktiv inom bl a asylområdet (ett exempel är miniminormerna för mottagande av asylsökande) samt  fonder och utvecklingsprogram som t ex Europeiska flyktingfonden.

Från integration till assimilation…

Under 1990-talet fanns idén om en ömsesidig integrationsprocess – utifrån en acceptans av ett multikulturellt samhälle – något som nu övergivits i en rad länder till förmån för en mera assimilationistisk linje. Enligt Perchning har även EU-kommissionen kommit att allt mer betona om än inte en specifik Leitkultur så åtminstone en integrationspolitik som utgår från ett antal europeiska grundvärden (jfr de gemensamma europeiska grundprinciperna för integration) och som ställer betydligt högre krav på anpassning från invandrarens sida till värdlandets/Europas kultur, språk och traditioner/religion.

…och ett nytt gästarbetarsystem?

Både EU-kommissionen och ett antal medlemsstater inriktar också migrationspolitiken allt mer på olika former av temporära arbetskraftsprogram för att lösa bristen på arbetskraft inom vissa sektorer och branscher. Som Tema asyl & integration tidigare kunnat rapportera finns här både risker och fördelar, risker för exploatering av den tillfälliga arbetskraft, som ofta saknar ett rimligt socialt skyddsnät, och fördelar, främst för arbetsgivare, som kan lösa tillfälliga flaskhalsar och behov av säsongsarbetskraft.

Kaos eller utveckling?

Ett av skälen till en mer restriktiv invandringspolitik uppges ofta vara att mottagarländerna inte kan absorbera ett allt för stort antal nya invandrare. Perchning gav dock ett bestickande exempel på svårigheterna med kvantifiering av denna s k absorptionsförmåga: I en utredning från delstaten/staden Wien från 2000 redovisades tre tänkbara scenarier för att beskriva konsekvenserna av invandringen under en tioårsperiod till Wien. Bedömningen var att en invandring på högst 10 000 personer per år fram till år 2010 var rimlig med hänsyn till samhällets s k absorptionskapacitet; vid en högre invandring (12 000 personer per år) fanns betydande risker för social oro och vid invandringsnivå på runt 20 000 riskerade samhället att hamna i ett socialt och ekonomiskt kaos (benämnt Saõ Paulo-alternativet).

Wien har hittills under 2000-talet haft en invandring på i genomsnitt 15 000 personer per år (vissa år upp till 20 000). Näringslivet blomstrar, sysselsättningen ökar, arbetslösheten minskar och arbetskraftsbristen inom vissa branscher är ytterst påtaglig; svartarbete och ”import” av svart arbetskraft till bl a vårdsektorn har ökat kraftigt.

Gemeinützige Beschäftigung – beredskapsarbete på österrikiska

Systemet med den s k allmännyttiga sysselsättningen infördes 2005 och gällde då främst långtidsarbetslösa/svårplacerade. Genom Equal-projektens verksamhet lyckades man förra året öppna möjligheten också för asylsökande att härigenom kunna arbeta. Villkoren skiljer sig emellertid från den ordinarie arbetsmarknadens: lönen är mellan 3 och 5 euro per timme (netto), arbetsuppgifterna är begränsade till kommunala arbeten som ligger utanför kommunens normala åtaganden och arbetstiden är begränsad till 30 timmar per vecka.

Staden Hall i Tyrolen pionjär

En engagerad socialchef i staden Hall i Tyrolen, Wolfgang Riesmann, var den som tog initiativet till att få merparten av de cirka 100 asylsökande som fanns i staden i arbete. En första inventering av arbetsuppgifter – viktiga för medborgarnas liv och trivsel, men utanför den ordinarie, allt snävare kommunbudgetens möjligheter till finansiering – gav vid handen ett fyrtiotal arbetsplatser. Uppgifterna handlade bl a om parkarbete, återvinning, arkeologiska utgrävningar, äldreomsorg och gatustädning. Även här fanns upprustningen av vandrings- och alpstigar som en av arbetsuppgifterna, där resultatet blev mycket uppskattat av allmänhet och turister (se tidigare rapport från Utvecklingspartnerskapet Epima II i Österrrike!).

FluEqual - ett brett Utvecklingspartnerskap

Genom projektverksamheten i FluEqual utvecklades konceptet med allmännyttig sysselsättning för asylsökande vidare. En kvalitetssäkringssystem av arbetsplatser och –villkor har tagits fram för att säkerställa att de asylsökande får rimliga och likvärdiga förhållanden i arbetet. Trots detta diskuterades under konferensen livligt för- och nackdelar med den nya sysselsättningsformen, bl a utifrån risken för undanträningseffekter, exploatering av de asylsökande som billig arbetskraft och inlåsningseffekter. Både den fackliga sidan och arbetsgivarorganisationerna var emellertid mycket positiva till verksamheten. Båda sidorna ingår också i Utvecklingspartnerskapet, som även i övrigt har en bred representation av s k strategiska partner.

En europeisk dimension och några goda exempel

NTG asyl & integrations representant på konferensen, Christian Råbergh, redovisade tre goda exempel/best practices från andra medlemsstater -  Tyskland, Finland och Portugal.

Råbergh kommenterade i sitt anförande också Utvecklingspartnerskapets goda resultat i synnerhet  vad gäller asylsökandes möjligheter till arbete:

”Ert Utvecklingspartnerskap har bl a bidragit  till att ge asylsökande i Österrike möjlighet att arbeta genom att utnyttja den arbetsmarknadspolitiska åtgärden gemeinnutzige Beschäftigung -  ett viktigt resultat i en medlemsstat där möjligheterna till arbete för asylsökande varit starkt begränsade av en rad byråkratiska och andra hinder. Arbete för asylsökande är av central betydelse under väntetiden - för att kunna försörja sig själv och sin familj, som ett led i en framtida integration i mottagarlandet och för självkänsla och identitet.  Paragrafen om arbete i EU:s mottagandedirektiv är därför en av de viktigaste paragraferna. Som ni vet finns idag fortfarande en rad möjligheter för medlemsstaterna att vägra asylsökande tillträde till arbetsmarknaden. Det är därför viktigt att ert arbete länkas in i en bredare kampanj inom EU – byggd på de goda erfarenheterna från Utvecklingspartnerskapen inom Equal – för att förmå EU-kommissionen och medlemsstaterna att förbättra och höja den nu mycket låga minimistandard som finns i direktivets paragrafer, bl a den om tillträde till arbetsmarknaden. Den tidigare omnämnda europeiska konferensen i Malmö kan ses som ett led i denna kampanj, och jag hoppas att er konferens, liksom många andra runt om i Europa, också kan bidra till detta.” I en avslutande kommentar betonade Råbergh också det unika bidrag som Equal gett för att förbättra de asylsökandes sociala och yrkesmässiga integration. Bland de punkter som särskilt lyftes fram i talet märks:

• ”  - Equal är och har varit ett unikt verktyg för att utveckla och förbättra de asylsökandes situation vad gäller social och yrkesmässig integration. Konstruktionen med Utvecklingspartnerskap, det transnationella samarbetet, betoningen på empowerment/målgruppsmedverkan/bottom up, möjligheten att få extra resurser för erfarenhetsspridning och påverkan (dissemination and mainstreaming) – allt detta har gjort att Equal-programmet – i synnerhet inom tema asyl – kunnat ge ett viktigt bidrag till ett förbättrat, europeiskt asylmottagandet.
• Equal-projekten är nu i slutfasen av programperioden. Det är nu som resultat och erfarenheter skall bedömas, kritiskt granskas och - i förkommande fall – föras över i reguljär verksamhet. Ett test på deras överförbarhet är om ni kan visa att det också är kostnadseffektivt/samhällsekonomiskt lönsamt att införa de metoder, produkter eller förändringar i regelssystem/lagstiftning etc som ni utvecklat.
• EU:s direktiv om miniminormer är – trots dess nuvarande, något urvattnade skrivningar – unikt som ett första exempel på att en region – EU – slagit fast ett regelverk som skall säkerställa asylsökandes rättigheter på ett antal centrala områden inom mottagandet.
• Utvecklingspartnerskapen inom tema asyl, har i samband härmed ett särskilt viktigt uppdrag: att se till att de 14 för Equal-programmet relevanta artiklarna fylls med ett innehåll, att normerna höjs och att medlemsstaterna genom Equal får metoder och instrument för att förbättra asylmottagandet.
• En ytterligare komponent som är unik för Equal-programmet är det transnationella samarbetet. Det gemensamma europeiska asylsystemet (där ju mottagandedirektivet är en viktig del) förutsätter att medlemsstaterna och ansvariga myndigheter/organisationer inom asylområdet samarbetar och utbyter erfarenheter och s k god praktik.
• Equal avslutas, men nya program kommer. Vi bör alla arbeta för att de goda erfarenheterna från Equal förs vidare i de nya programmen – partnerskapet, det transnationella samarbetet, underifrån/målgruppsperspektivet – och när det gäller ESF, att regeringarna skriver in målgruppen asylsökande i de nationella programmen. I de nya programmen måste också större hänsyn tas till det radikalt förändrade migrationslandskapet och de nya målgrupper och problemområden som ryms inom begreppet mixed flows.”

Förbundskanslern positiv till arbete för asylsökande

En händelse som såg ut som en tanke var onekligen, att samma dag som konferensen inleddes, uttalade sig Österrikes förbundskansler i en intervju i Tiroler Tageszeitung positivt om att öppna arbetsmarknaden också för asylsökande.

Även om det måhända inte var en direkt effekt av de österrikiska Equal-projektens verksamhet, är det troligt att de sex partnerskapens intensiva och engagerade arbete lyckats påverka både allmän opinion och politiker i en positiv riktning. Enligt Andrea Stadlmair, projektledare för FluEqual, har i synnerhet det nationella nätverket inom asyl i Österrike gjort ett mycket effektivt arbete med påverkan av politiker och beslutsfattare.

Christian Råbergh, christian.rabergh@temaasyl.se