Asylsökandes sociala och ekonomiska rättigheter - angelägna granskningar och en unik studie

Vilka sociala och ekonomiska rättigheter har de asylsökande med utgångspunkt från gällande folkrätt, människorätt, europeisk eller nationell rätt? Har EU:s direktiv om miniminormer för mottagande av asylsökande inneburit en förbättring jämfört med tidigare? Hur har medlemsstaterna överfört direktivets artiklar till nationell lagstiftning?

I en kunskapsrik och intresseväckande studie av statsvetaren Lisa Tönnes vid Åbo Akademi behandlas dessa frågor. Tönnes använder också två medlemsstater som fallbeskrivningar, Finland och Storbritannien, och jämför hur dessa stater tillgodoser asylsökandes rättigheter och behov.

Uppföljningar och granskningar av mottagandedirektivet
EU-kommissionen genomför för närvarande en granskning av hur medlemsstaterna överfört direktivets artiklar till nationell lagstiftning och hur implementeringen av direktivet i övrigt skett. Granskningen skall vara klar sommaren 2006 och kommer att avrapporteras bl a vid den konferens som den Europeiska temagruppen asyl inom Equal anordnar i Sverige (Malmö) i november 2006.

ECRE (European Council on Refugees and Exiles) har, som Tema asyl tidigare rapporterat, redan granskat implementeringen av några av de centrala artiklarna i  direktivet, asylsökandes tillträde till arbetsmarknaden, de s k materiella mottagningsvillkoren och hälso- och sjukvård för asylsökande samt vilka inskränkningar eller indragningar av mottagningsvillkoren som praktiseras.

Andra granskningar av asylsökandes rättigheter
Situationen i medlemsstaterna vad gäller tillgången på hälso- och sjukvård för asylsökande har också granskats av det danska Public Institute for Health. Även den granskningen har tidigare kommenterats av Tema asyl.

FN:s särskilda rapportör för rätten till hälsa, professor Paul Hunt, har nyligen granskat den svenska hälso- och sjukvården och bl a riktat kritik mot det i Sverige begränsade vårdutbudet till asylsökande. Hunt hävdar att den begränsade sjukvård som asylsökande i Sverige får del av – ”vård som inte kan anstå” – diskriminerar gruppen asylsökande ur ett människorättsperspektiv. Den existerande lagstiftningen/praktiken i svensk sjukvård ställer också läkare och sjukvårdspersonal inför ett svårt etiskt dilemma. I rapporten ifrågasätts vidare om skälet till en exkluderande sjukvård är höga kostnader; som NTG-asyl och projekterfarenheter från bl a Equal visat, kan det snarare vara en kostnadsbesparing på sikt att ge anpassad, effektiv sjukvård fullt ut till asylsökande.

Rättighetsperspektivet unikt
Tönnes studie närmar sig de asylsökandes rättigheter ur ”ett icke-traditionellt perspektiv”, dvs med utgångspunkt från de rättigheter – eller snarare avsaknad av rättigheter – som de asylsökande har. Hennes slutsats är att de asylsökandes sociala och ekonomiska rättigheter endast i mycket liten utsträckning är explicit fastställda i folkrätten. Istället måste rättigheterna härledas ur allmänna konventioner om mänskliga rättigheter. EU:s Mottagandedirektiv är – trots de i många fall mycket låga miniminivåerna – ett intressant och viktigt steg mot att reglera och rättsligt binda medlemsstaterna till sociala och ekonomiska åtagande vad gäller asylsökande.