Blåkort till EU - migrationscenter i Mali

Arbetskraftsinvandring och migrationshantering är fortsatt aktuella ämnen på EU:s agenda. I oktober 2007 lade EU-kommissionen fram ett förslag om att inrätta ett s k EU-blåkort för att underlätta för tredjelandsmedborgare att tillfälligt arbeta i en medlemsstat. Förslaget är kontroversiellt, då de flesta medlemsstater är måna om att inte förlora kontrollen över sin arbetsmarknad. Samtidigt fortsätter EU:s arbete för att i än högre grad implementera ett helhetsperspektiv på migrationsfrågan, där asylfrågor, arbetskraftsinvandring, integration och gränskontroll är brickor i samma spel. 

Kontroversiellt förslag

Förslaget med blåkort syftar enligt kommissionen till att möta bristen på kvalificerad arbetskraft och utmaningarna i samband med den åldrande befolkningen i unionen. Enligt kommissionens förslag skulle det tillfälliga arbetstillståndet i form av ett blåkort gälla i två år, med möjlighet till förlängning. Ett krav för att beviljas ett blåkort skulle vara eftergymnasial utbildning och minst tre års arbetserfarenhet. Vidare krävs ett erbjudande om en anställning på minst ett år, med en lön som motsvarar minst tre gånger minimilönen (för personer under 30 år dubbelt så hög som minimilönen). Personer med blåkort skulle behandlas likvärdigt med EU-medborgare vad gäller beskattning, sociala förmåner, pensioner mm. Enligt kommissionens förslag skulle det förbli varje enskild medlemsstats exklusiva kompetens att bestämma hur många blåkortsinnehavare man vill ta emot.

Kommissionens förslag har dock stött på starkt motstånd från många håll. Den 3 april ordnade Europaparlamentets informationskontor i Sverige tillsammans med riksdagen en paneldebatt under rubriken ”Vem ska arbeta i morgondagens Europa? – Och på vilka villkor?”. Diskussionen kom att handla om riskerna med de föreslagna åtgärderna, framförallt dumpning av sociala villkor och s.k. brain drain. I panelen deltog både politiker och företrädare för arbetsmarknadens parter.

En god idé men illa utformad

Under seminariet framgick att de flesta i grunden ställde sig positiva till idén med arbetskraftsinvandring, men inte i den form som kommissionen presenterat det. Nils Lundgren, avgående partiledare för Junilistan, menade att EU-kommissionens förslag kan vara ett hot mot den svenska modellen, och att risken finns att kontrollen av den svenska arbetsmarknaden förloras till Bryssel. Erland Olauson från LO påpekade att man inte är emot arbetskraftsinvandring, men att det fanns brister i förslaget. Framförallt uttryckte han en oro över att det skulle bli svårt att övervaka de sociala villkoren, då innehavare av blåkort skulle tillåtas att fritt flytta runt i unionen. Han drog paralleller till situationen för asylsökande på arbetsmarknaden – enligt Migrationsverket är det officiellt endast är några procent av de asylsökande som arbetar, trots att den verkliga siffran förmodligen är betydligt högre.

Josefin Brink från Vänsterpartiet påpekade att det redan finns 35 000-50 000 ”papperslösa” i Sverige, som skulle kunna fylla ut behovet av arbetskraft. ”Konkurrenskraften” i blåkorten är enligt henne i själva verket att de möjliggör för billigare arbetskraft genom lägre löner.

Karin Ekengren från Svenskt Näringsliv var mest positiv till förslaget, och menade att 2/3 av arbetskraftsinvandrarna återvänder och att de positiva effekterna av remitteringar (dvs de pengar som invandrare skickar till sina respektive hemländer) överväger problemen med s.k. brain drain. Det är dock inte bara i Sverige som förslaget väckt kritik.  Enligt Inger Segelström (s) som sitter i europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (LIBE-utskottet) - det utskott som handlägger frågan - är oenigheten kring blåkortsförslaget stort. Inte minst Tyskland och Österrike har ställt sig kritiska till kommissionens förslag, och att det skulle antas i dess nuvarande form är med andra ord osannolikt.

Migrationskontor i Mali gör verklighet av EU:s integrerade syn på migration

Då Franco Frattini i januari 2007 presenterade EU-kommissionens årsprogram aviserade han att EU skulle starta ett pilotprojekt med en europeisk arbetsförmedling i Mali. Förmedlingen i Mali skulle vara det första i ett nätverk med syfte att matcha utbudet av lågkvalificerade migrantarbetare i tredjeländer med efterfrågan på arbetskraft inom jordbruk, offentlig sektor och turism i EU-länderna. Kommissionen är nu på god väg med att öppna ett center i Bamako, men det som enligt Frattinis uttal föreföll vara en arbetsförmedling är i själva verket ett migrationscenter: Centre d’Information et de Gestion des Migrations (CIGEM).

Som en del i unionens ”integrerade syn på migration” vill kommissionen tydligare koppla samman organiserad arbetskraftsinvandring, stöd till cirkulär migration och främjande av utbildning och integration av invandrare. I maj 2007 presenterade kommissionen ett meddelande om cirkulär migration och partnerskap för rörlighet mellan Europeiska unionen och tredjeländer, med syfte att ”finna nya sätt att förbättra hanteringen av personers lagliga förflyttning mellan EU och sådana tredjeländer som är beredda att göra betydande insatser för att bekämpa olaglig migration”.

Det migrationscenter som nu är under uppbyggnad i Mali är ett uttryck för detta helhetsperspektiv på migration. Mali har en folkmängd på drygt 11,5 miljoner invånare, och enligt uppskattning bor ca. 4 miljoner malier utomlands. Mali är med andra ord ett utvandrarland, och en strategisk plats för migrationshantering. Någon arbetsförmedling kommer enligt planerna inte att bedrivas, projektet har visserligen kontakter till den maliska arbetsförmedlingen, men framförallt i syfte att underlätta återintegrationen av malier som återvänt/återsänts från Europa. I övrigt ska centret vara inriktat på att informera potentiella migranter om juridiska aspekter på migration och risker med irreguljär migration. Samtidigt ska centret främja cirkulär migration genom att knyta kontakter med malisk diaspora i Europa och söka vägar för att underlätta för remitteringar. Projektet delfinansieras av EU:s utvecklingsfond EDF, och ska samarbeta med bl.a. projekt kopplade till EU:s program för finansiellt och tekniskt stöd till tredjeländer inom området för asyl och migration, AENEAS. 

Migrationscentret beräknas inleda sin verksamhet i Mali september/oktober 2008, då kontorets hemsida även öppnar. Om detta pilotprojektet visar sig framgångsrikt, är planen att liknande center ska öppnas i flera länder.

Lisa Tönnes, lisa.tonnes@temaasyl.se