Mottagandedirektivet ”tillfredsställande” enligt kommissionens utvärdering

Det är snart tre år sedan som EU:s direktiv om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna trädde ikraft. Mottagandedirektivet är en av hörnstenarna i EU:s gemensamma asylpolitik, och utarbetades i syfte att harmonisera medlemsstaternas lagar om de mottagningsvillkor som är tillämpliga på asylsökande. Målet var att skapa lika villkor i hela EU och att minska sekundär förflyttning.

Kommissionen har nyligen publicerat en rapport om hur direktivet tillämpats i medlemsstaterna. Rapporten bygger på en tidigare, icke-offentliggjord, studie av det europeiska forskningsnätverket Odysseus, och är en tämligen kortfattad utvärdering av hur direktivet har fungerat. De resultat som har framkommit i studien har även bidragit till utarbetandet av kommissionens grönbok om det framtida gemensamma europeiska asylsystemet

Framgång kantad av allvarliga problem

Direktivet har enligt kommissionens rapport införlivats i nationell lag på ett tillfredsställande sätt i majoriteten av medlemsstaterna. Flera medlemsstater var visserligen sena med att införliva direktivet, vilket har lett till att kommissionen har dragit sex medlemsstater inför EG-domstolen. Målen mot Portugal, Belgien och Luxemburg återtogs, målet mot Österrike avgjordes genom förlikning och de ärenden som rör Grekland och Tyskland pågår fortfarande. Trots detta uppges 13 medlemsstater ha förbättrat sina mottagandevillkor till en följd av direktivet, men ”allvarliga problem” gällande olika delar av mottagandevillkoren kvarstår enligt utvärderingen i flera länder.

Sju länder tillämpar inte mottagandedirektivet på förvarsenheter, trots att direktivet inte tillåter ett sådant undantag. När det gäller materiella mottagningsvillkor rapporteras inga större problem, även om det i rapporten konstateras att vissa medlemsstater har brist på platser inom asylmottagandet, många medelsstater har problem med att tillgodose de asylsökande med kläder och standarden på mottagandeförhållandena bedöms som allmänt låg i vissa länder, bl.a. Litauen och Grekland.

Asylsökande ges mycket sällan ekonomiskt bidrag för att täcka behovet av inkvartering, utan boende tillhandahålls på förläggningar i de flesta medlemsstater. Enligt rapporten finns det inga stora problem när det gäller materiella mottagningsvillkor som ges in natura. De största problemen när det gäller tillämpningen av direktivet konstaterades däremot i medlemsstater där asylsökande ges ekonomiskt bidrag för sitt uppehälle. Dessa bidrag är ofta alltför låga för att räcka till uppehälle, och uppgår sällan till det minimisocialbidrag som ges till landets egna medborgare. Med tanke på att asylsökande ofta saknar familj eller andra informella stödstrukturer är detta extra problematiskt. Man bör dock komma ihåg att medlemsstaterna enligt direktivet endast är skyldiga att garantera materiella mottagningsvillkor som är ”tillräckliga för att garantera asylsökandes hälsa och uppehälle” – direktivet eftersträvar således endast en minimistandard.

Stor handlingsfrihet ger få problem i tillämpning

På grund av den stora handlingsfrihet och många undantag som direktivet tillåter medlemsstaterna har utvärderingen inte funnit några större problem i tillämpningen av direktivets bestämmelser om rörelsefrihet, tillgång till hälsovård och tillträde till arbetsmarknaden.

I de flesta medlemsländer har asylsökande rätt till fri rörlighet och rätt att bosätta sig var de vill, även om diverse inskränkningar förekommer. Endast Tyskland och Österrike begränsar den fria rörligheten till särskilda distrikt, medan flera andra medlemsstater i praktiken begränsar rörligheten i och med att de asylsökande tvingas rapportera till eller stanna i sina förläggningen vid givna tider.

Alla medlemsstater garanterar akut sjukvård till asylsökande, vilket är ett minimum enligt direktivet. Flera medlemsstater ger ytterligare tillgång till hälsovård, och några ger asylsökande tillgång till sjukvård enligt samma förutsättningar som medborgare.

Även vad gäller tillträde till arbetsmarknaden är direktivet väl införlivat, även om förhållandena fortfarande skiljer sig mycket mellan länderna. Hälften av medlemsstaterna tillämpar en maximal period under vilken en sökande inte har tillträde till arbetsmarknaden, dvs. ett år. Nio medlemsstater ger tillträde till arbetsmarknaden tidigare än så, och i bl.a. Grekland tillåts asylsökande arbeta från första dagen. Litauen är det enda landet som bryter mot direktivet och inte ger asylsökande tillträde till arbetsmarknaden över huvudtaget.

Asylsökande med särskilda behov fortfarande mest utsatta

Kapitel IV i mottagandedirektivet anger att medlemsstaterna ska beakta den speciella situationen för utsatta personer, till exempel underåriga, funktionshindrade och personer som utsatts för tortyr, våldtäkt eller andra allvarliga former av våld. Att så inte sker har konstaterats vara en av de största bristerna när det gäller tillämpningen av direktivet.

Tillgång till tillräcklig hälsovård är det största problemet, t.ex. rapporteras brist på specialistvård för asylsökande som utsatts för tortyr. Allvarliga problem uppstår enligt utvärderingen i medlemsstater som tillåter förvarstagning av asylsökande med särskilda behov (inklusive underåriga). Eftersom mottagningsvillkoren oundvikligen försämras i förvarsenheter är det enligt utvärderingen svårt att se hur de särskilda behoven för utsatta personer kan uppfyllas i dessa fall.

Grönboken visar vägen till en större harmonisering

Utvärderingen visar tydligt att syftet med direktivet - att harmonisera medlemsstaternas lagar om mottagningsvillkoren - undergrävs av den stora handlingsfrihet som direktivet medger medlemsstaterna. Inga förslag ges till hur man ska finna lämpliga lösningar på de problem som rapporterats. Att i praktiken harmonisera medlemsstaternas mottagandeförhållanden är således en utmaning i det fortsatta arbetet med utvecklingen av EU:s gemensamma asylsystem – ett arbete som intensifierats i och med den tidigare i år publicerade grönboken. Kommissionen har aviserat att ett förslag till ändring av mottagandedirektivet ska presenteras i juni 2008, då alla inkomna remissvar på grönboken hunnit behandlats och tagits i beaktande.

Lisa Tönnes, lisa.tonnes@gmail.com