Avantgarde, komplement, alternativ eller ersättare? Frivilligorganisationernas roll i integrationspolitiken

I en intresseväckande men något begränsad studie av civilsamhällets roll i integrationsarbetet med personer med invandrarbakgrund i Sverige, utgiven av Socialstyrelsen, redovisar Emilia Forsell och Maria Ingmarsson en rad intressanta fakta om en mindre känd och ofta förbisedd verksamhet. Studien bygger på ett antal intervjuer med nyckelpersoner i tolv frivilligorganisationer med olika profil på tre orter i Sverige. Fokus är på frivilligorganisationernas arbete med barn, ungdomar och äldre och därmed på vad som kan kallas sociala och familjenära välfärdstjänster. En intressant iakttagelse är att många av de intervjuade anger asylprocessen som ”ett påtagligt strukturellt hinder för integration”.

Frivilligorganisationerna – kulturbevarare eller förändringsguider

Organisationerna har olika syn på sin roll: en kategori vill stärka invandrargruppens egen kultur och därmed i viss mån avskärma sig från majoritetssamhället, en annan kategori betonar snarare vikten av att närma sig den ”svenska” kulturen och att ge stöd till unga invandrare som ofta hamnar i ett korstryck mellan t ex föräldrar och skola/kamrater.

I rapporten används också en annan kategorisering av organisationerna som utgår från deras roll i förhållande till de offentligt producerade välfärdstjänsterna.
Enligt författarna kan organisationerna här fungera som ett komplement, eller i vissa fall t o m ersätta kommunala eller statliga insatser. I andra fall har organisationerna en roll som ett avantgarde, dvs de pekar ut nya behov och verksamhetsområden och ger också förslag på lösningar. Denna viktiga roll som en form av sociala entreprenörer är möjlig genom frivillig/målgruppsorganisationernas närhet till de berörda individerna/grupperna, sin förmåga att uppmärksamma sociala och mänskliga behov och tack vare det förtroendekapital som de besitter gentemot målgruppen.

Alternativ, länk eller ersättare?

Organisationernas verksamhet kan också fungera som ett alternativ till den kommunala eller statliga servicen; i den kategorin finns också många av de projektverksamheter som bedrivs inom ramen för olika EU-program. Syftet är ofta att utveckla alternativa arbetssätt, nya metoder eller på sikt ersätta vad som uppfattas som illa fungerande och ineffektiva offentliga system. I synnerhet har projektverksamheten inom den s k sociala ekonomin haft denna inriktning; goda exempel finns bl a i den verksamhet som den Nationella temagruppen socialt företagande inom Equal har bedrivit.

Som både länk och ersättare beskrivs också den del av organisationernas verksamhet som handlar om information och rådgivning; tidigare fanns anpassad samhällsservice i form av kommunala invandrarbyråer och medborgarkontor, ett tjänsteutbud som nu till viss del ersatts av frivilliga krafter i föreningar och trossamfund.

Kulturskillnader viktig faktor

I många av intervjuerna med representanter från invandrarorganisationer framkommer att kulturdrag och kulturskillnader uppfattas som centrala faktorer för att förklara invandrares svårigheter att integreras i det nya samhället. Däremot framhålls varken etnicitet eller religion som lika stora hinder, ej heller diskriminering. Analysen av dessa intressanta uppgifter är dock tyvärr inte helt klargörande i rapporten.

En rad andra hinder för en framgångsrik integration redovisas: familjers utanförskap på grund av avsaknad av arbete och ekonomiska resurser, bristande flexibilitet och förståelse från skolan sida när det gäller konflikten ungdomar/föräldrar, olika syn på jämställdhet mellan könen etc. Här nämns också den mycket utsatta position som de asylsökande befinner sig i under väntetiden: avsaknaden av arbetsmöjligheter, ett liv med extremt knappa ekonomiska resurser, sviterna efter traumatiska upplevelser i tidigare hemland och den ovissa, psykiskt påfrestande väntan i sig. I intervjuerna framhålls särskilt hur denna situation får negativa konsekvenser för barnen och ungdomarna, deras skolgång och möjligheter att delta i t ex fritidsaktiviteter.

Egenmakt och målgruppsorganisering

Inom EU-programmet Equal har frågor om egenmakt och målgruppsdrivna projekt och verksamheter haft hög prioritet. Tema asyl & integration har också kunnat rapportera om hur frivilligorganisationerna och det civila samhället i andra medlemsstater spelar en betydligt större roll som producent av centrala välfärdstjänster för bl a asylsökande, flyktingar och andra invandrare. Ett exempel på en målgruppsdriven verksamhet för asylsökande i Sverige – visserligen i blygsam skala – är den av NTG-asyl & integration uppmärksammade verksamheten med rådgivning, undervisning och socialt stöd som bedrevs av föreningen för asylsökande eritreaner i Sverige, Association for Eritrean Asylum Seekers in Sweden.

Den föreliggande studien av civilsamhällets roll i integrationspolitiken är ett intressant och viktig nedslag i en föga känd verklighet. I direktiven till två aktuella statliga utredningar om mottagande av asylsökande respektive om introduktion av nyanlända flyktingar och invandrare, betonas vikten av att frivilligorganisationerna ges möjlighet att spela en betydligt större roll än idag.  En sådan ambition finns också tydligt uttryckt i de förslag till nationell politik som NTG-asyl & integration överlämnat till Svenska ESF-rådet och berörda departement.

Christian Råbergh, christian.rabergh@temaasyl.se