Skyddsgrundsdirektivet
Rådets direktiv 2004/83/EG om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet, antogs den 29 april 2004.
Bakgrund och innehåll: Skyddsgrundsdirektivet slår fast en gemensam definition av flyktingstatus och antogs inom ramarna för Tammerforsprocessen. Antagandet hade dock föranletts av långdragna förhandlingar och svårigheter för medlemsstaterna att enas. Svårigheterna att enas kretsade till stor del kring definitionen av vilka rättigheter asylsökande som givits subsidiärt skydd skulle ha rätt till. Kommissionens ursprungliga förslag gav de asylsökande som erkänts subsidiärt skydd i stort sett samma rättigheter som de som erkänts flyktingstatus. Direktivet i sin antagna form ger dock asylsökande med subsidiärt skydd en sämre rättslig ställning än de som erkänts flyktingstatus.
De rättigheter som garanteras personer med flyktingstatus är bland annat rätten till familjeåterförening och möjligheten att resa inom unionen. Till de delar av direktivet som uppfattats som mest kontroversiella hör också de bestämmelser som behandlar omständigheter under vilka flyktingstatus inte skall erkännas. Frivilligorganisationer menar att formuleringar kring exkludering och återkallande av flyktingstatus tagit en alltför stor plats i direktivet, särskilt i jämförelse med kommissionens ursprungliga förslag. Kommissionen föreslog att flyktingstatus skulle resultera i fem års uppehållstillstånd med automatisk förnyelse när denna tid var slut. Detta förslag omvandlades i förhandlingarna i rådet till tre års uppehållstillstånd för en person som erhållit flyktingstatus och att flyktingstatus därefter skulle omprövas.
Deadline: Den 10 oktober 2006 skulle medlemsstaterna ha meddelat kommissionen om hur de implementerat direktivets bestämmelser i lagar och andra författningar. Senast den 10 april 2008 ska kommissionen sedan rapportera till EU parlamentet och rådet om tillämpningen av direktivet och vid behov föreslå eventuella ändringar.