Familjeåterföreningsdirektivet

Rådets direktiv 2003/86/EG om rätt till familjeåterförening antogs den 22 september 2003. Direktivet reglerar villkoren för anhöriginvandring till personer som fått uppehållstillstånd inom ett EU land.

Bakgrund

Direktivet fastställer gemensamma bestämmelser för familjeåterförening för tredjelandsmedborgare som vistas lagligen på medlemsstaternas territorier. Familjeåterförening ska göra det möjligt att skydda familjeenheten och underlätta tredjelandsmedborgarnas integrering i medlemsstaterna. De som omfattas av direktivet är tredjelandsmedborgare som har ett uppehållstillstånd med en giltighetstid på minst ett år som utfärdats av en medlemsstat och har välgrundade utsikter att få ett varaktigt uppehållstillstånd. Bestämmelserna är emellertid inte tillämpliga på en tredjelandsmedborgare som ansöker om att beviljas flyktingstatus och vars ansökan ännu inte har lett till ett slutligt beslut eller som omfattas av tillfälliga skyddsformer, och inte heller på familjemedlemmar till unionsmedborgare.

Parlamentet går till domstolen

EU–parlamentet anmälde direktivet till the European Court of Justice då det ansåg att det fannas risk att direktivet kunde tillämpas så att de grundläggande rättigheterna kränktes. I juni 2006 kom domstolen emellertid med ett utlåtande där man lät meddela att direktivet inte bröt mot de grundläggande rättigheterna.

Organisationen Statewatch kommenterar:
The judgment of the Court of Justice on the validity of three provisions of the family reunion directive (Case C-540/03 European Parliament v Council). The Court does not address the ‘severability’ argument but rules against the European Parliament on the merits of the human rights arguments. Although technically a defeat for the EP in some respects the judgment constitutes a victory due to the important principles established (many of them relevant to other EC immigration and asylum legislation).