Stockholmsprogrammet under utveckling – EU-kommissionen får kritik

Låt inte några få enskilda länder sätta agendan och ställ hårdare krav på de medlemsstater som inte följer EU-beslut eller bryter mot grundläggande rättigheter! Detta är några av de rekommendationer som den europeiska tankesmedjan CEPS, Centre for European Policy Studies, framför i en rapport till EU-kommissionen. Rekommendationerna framförs i samband med att kommissionen förbereder det så kallade Stockholmsprogrammet som ska antas under det svenska ordförandeskapet i slutet av 2009. Stockholmsprogrammet, som tar vid där Haagprogrammet 2004-2009 slutade, ska ange vägen för utvecklingen av det s k området för frihet, säkerhet och rättvisa under de kommande fem åren inom EU. Med detta i åtanke frågar sig CEPS vad som åstadkommits hittills inom politikområdet. CEPS riktar kritik mot vad man menar är allvarliga brister både vad gäller utformningen och innehållet av politiken, men framför också ett antal konkreta förslag till EU-kommissionen.

Haltande harmonisering

Kommissionens mål, att främja europeisering/harmonisering av politiken inom området för rättsliga och inrikes frågor, har varit långt ifrån en enkel uppgift under de år som följt sedan Haagprogrammet antogs. Motståndet från enskilda länder att släppa kontrollen över den politik som utgör kärnan i den nationella suveräniteten, så som gränser, invandring och integration, har varit stort. CEPS anser att kommissionen, som en följd av detta, kommit att anpassa sina förslag efter det rådande politiska klimatet i några av de största medlemsstaterna. Enligt CEPS kan detta medföra att nationell praxis, som i vissa fall kan anses tveksam ur ett rättighetsperspektiv, kan komma att legitimeras på EU-nivå. Som exempel pekar CEPS på debatten om integrationstest som varit aktuell i ett flertal europeiska länder och även på EU-nivå.

Kommissionen måste våga gå emot förväntningar från enskilda medlemsstater och hålla fast vid målet att utveckla en gemensam europeisk politik, i samråd med det europeiska och de nationella parlamenten, och i enlighet med de fundamentala rättigheterna.  Tema asyl & integration har i ett antal artiklar tidigare behandlat frågan om förhållandet mellan kommissionen och medlemsstaterna. Bland annat har vi granskat två böcker av svenska forskare, Peo Hansens EU:s migrationspolitik under 50 år och Hans E Anderssons Överstatlig flyktingpolitik.

Sanktioner behövs

Att medlemsstater inte anpassar nationell lagstiftning, lever upp till överenskomna beslut eller respekterar fundamentala rättigheter, är vanligt förekommande enligt CEPS. Utan möjligheten att införa sanktioner när så sker, haltar den gemensamma politiken. CEPS riktar i detta avseende ett antal rekommendationer till kommissionen och pekar på vikten av att etablera ett fungerande system för att övervaka hur de enskilda medlemsländerna efterlever EU-beslut.

CEPS ger även beröm till kommissionen. Det är trots allt kommissionens förtjänst –  genom att erbjuda en plattform för informations- och erfarenhetsutbyte – som länderna till slut kunnat närma sig varandra i vissa särskilt svåra frågor. CEPS nämner här t ex kommissionens roll i att få till stånd diskussioner på EU-nivå om reglerad invandring.

Många av dessa frågor kommer att behandlas inom ramen för det svenska ordförandeskapet och det s k Stockholmsprogrammet. Kommissionen förväntas presentera ett första förslag till program för den kommande femårsperioden i maj-juni 2009. Förslaget ska sedan diskuteras vid det informella ministermötet för rättsliga och inrikes frågor i Stockholm i juli för att sedan antas i december 2009 av det Europeiska rådet. Därmed skrivs också Stockholm in som en i raden av de städer i Europa där en gemensam asyl- och migrationspolitik utvecklats. Processen startade i Tammerfors 1999 och fick sin fortsättning i holländska Haag.

Emma Cars, emma_cars@hotmail.com