Ny grönbok - kommissionen inbjuder till diskussion om det gemensamma europeiska asylsystemet

”Tiden är knapp, om bara tre år ska ett gemensamt asylsystem vara upprättat, och mycket återstår att göra”, sa Louis De Brouwer, ansvarig för asylfrågor på Europeiska kommissionen,  vid ett s k Policy Forum inom ramen för EU-programmet Equal i Malmö i maj 2007. Är mottagandevillkoren tillräckligt harmoniserade, ska EU gemensamt handlägga asylansökningar och hur skapas lika villkor för asylsökande inom hela unionen? Frågorna är många inför den fortsatta utvecklingen av det gemensamma europeiska asylsystemet CEAS. I en nyligen publicerad grönbok öppnar kommissionen för synpunkter på en rad frågor kring hur den fortsatta utvecklingen ska se ut.

Första fasen fullbordad

Tammerfors- och Haagprogrammet fastställde att utvecklingen av det gemensamma asylsystemet ska ske i två faser. Den första fasen har nu fullbordats i och med att fyra rättsliga hörnstenar antagits: mottagandedirektivet, asylprocedurdirektivet, skyddsgrundsdirektivet och Dublinförordningen. Dessa rättsinstrument har uppfyllt sina syften att skapa ett harmoniserat ramverk i form av gemensamma minimistandarder för asylsystemen inom unionen. Dessutom har sex ytterligare direktiv antagits för att öka samarbetet på området.

Som ett led i utvecklingen av det gemensamma asylsystemet har de redan antagna direktiven på området genomgått en utvärdering. Alla utvärderingar är ännu inte publicerade, men en hel del brister synliggörs redan i grönboken. I veckan publicerades en utvärdering av Dublinförordningen och en utvärdering om mottagandedirektivet väntas inom kort.

Ett steg mot större enhetlighet

Målet för den andra fasen, som ska fullbordas innan utgången av 2010, är att uppnå en högre gemensam skyddsstandard och mer enlighet mellan medlemsländernas asylsystem, samtidigt som man vill säkerställa en högre grad av solidaritet mellan medlemsstaterna. Att skapa en gemensam asylprocedur och en enhetlig status för de som beviljats asyl eller subsidiärt skydd är de slutgiltiga målsättningarna.

Grönboken framhäver vikten av att den andra fasen utgår ifrån en enhetlig och vidsträckt syn på asyl. Således ger grönboken en översikt över angelägna frågeställningar om hur man kan förbättra samtliga delar av asylsystemet: från det att asylansökan lämnas in i ett EU-land till dess att de som är i behov av skydd beviljas uppehållstillstånd. Likaså behandlas den externa dimensionen, behovet av stöd till tredje länder och sambandet mellan utveckling och migration.

Tydligare reglerat mottagande föreslås

En ännu inte publicerad utvärdering av EU:s mottagandedirektiv visar på att den stora tolkningsfrihet som direktivet tillåter innebär att den harmonisering av villkoren som direktivet syftade till inte har uppnåtts. Således har man inte heller blivit av med de ”sekundära förflyttningar” bland asylsökande som direktivet skulle sätta stopp för. Speciellt framhävs variationerna gällande tillträde till arbetsmarknaden som ett fortsatt problem, liksom materiella mottagandevillkor, tillgång till hälso- och sjukvård och frågor gällande förvarstagning. Kommissionen lyfter följaktligen frågan huruvida mottagandevillkoren borde regleras mer precist i den andra fasen av CEAS.

Trots att merparten av de hittills antagna direktiven markerar vikten av att hänsyn tas till särskilt utsatta personer så som minderåriga, funktionshindrade eller personer som utsatts för tortyr, finns det stora bister i den praktiska tillämpningen av sådana föreskrifter. Behovet av att på ett mer detaljerat sätt beskriva hur särskilt utsatta asylsökande kan identifieras och bemötas i alla delar av asylprocessen lyfts fram. Exempelvis ser kommissionen ett behov av att klargöra innebörden av vad som i mottagandedirektivet benämns som ”nödvändig” behandling för traumatiserade personer och att utveckla anpassade intervjutekniker och detaljerade regler gällande bedömning av asylskäl baserade på köns- eller barnspecifika förföljelsegrunder.

Integration på agendan

Som en följd av unionens allt mer tydliga fokus på integration av tredjelandsmedborgare kommer grönboken även in på dessa frågor. Särskilda integrationsåtgärder och -program som tar i beaktande speciella behov hos asylsökande eller personer som redan beviljats internationellt skydd, framställs som möjliga åtgärder. En större harmonisering av rättigheter och förmåner som följer av beviljade uppehållstillstånd (på respektive olika grunder) bör även övervägas enligt kommissionen. Även i detta sammanhang tar man upp frågan om tillträde till arbetsmarknaden, och speciellt behovet av att medvetandegöra arbetsgivare om den resurs som flyktingar och andra skyddsbehövande kan utgöra. Som ett viktigt verktyg omnämns system för erkännande och validering av tidigare kvalifikationer.

Ökat praktiskt samarbete

Förutom en ytterligare juridisk harmonisering på asylområdet syftar Haagprogrammet också till ett ökat praktiskt samarbete mellan medlemsstaterna. För drygt ett år sedan publicerade kommissionen ett meddelande om ökat praktiskt samarbete. Arbetet med att utveckla däri föreslagna åtgärder är i gång, och till hösten 2007 väntas bland annat en gemensam databas med landinformation lanseras.

Ett konkret förslag är att inrätta ett gemensamt europeiskt stödkontor som skulle koordinera det praktiska samarbetet. Detta kontor kunde förslagsvis bistå med kompetensutvecklingsprogram för tjänstemän som arbetar med asylfrågor inom nationella myndigheter och med expertteam till länder som står under ett särskilt stort flyktingtryck. Att övervaka implementeringen av mottagandevillkoren lyfts också upp som en möjlig uppgift för ett framtida stödkontor. Tanken på en gemensam behandling av ansökningar finns kvar som en ytterligare möjlig åtgärd. En studie om lämpligheten och utförbarheten av en dylik processmekanism ska enligt Haagprogrammet genomföras för att undersöka mervärdet och de praktiska och ekonomiska konsekvenserna av ett sådant system. Effekterna av de första regionala skyddsprogrammen ska likaså undersökas.

Intern vidarebosättning mekanism för ansvarsfördelning?

Trots alla ambitioner om att ytterligare harmonisera de nationella asylprocesserna och mottagandeförhållandena inser man att detta inte helt kommer att undanröja orsakerna till att en asylsökande finner en medlemsstat mer attraktiv än en annan. Därför anses ett komplement till Dublinsystemet behövas, som på ett tydligt och balanserat sätt fördelar ansvaret mellan medlemsstaterna. Som möjliga grunder för ansvarsfördelning nämns en medlemsstats möjligheter och kapacitet vad gäller handläggning av ansökningar, men även en fördelning baserad på integrationsmöjligheter. Intern vidarebosättning framhävs som ett möjligt alternativ, dvs att asylsökande vidarebosätts i ett annat land än där de erhållit asyl. Ett intressant resonemang med tanke på den annars dominerande idén om att integrationen ska påbörjas från dag ett.    

Lämna synpunkter!

Fram till den 31 augusti 2007 är alla intresserade välkomna med remissvar på de frågor som ställs i grönboken. Den 18 oktober kommer en offentlig hearing om resultatet av konsultationen att ordnas. Förutom remissvaren kommer utvärderingarna av de hittills antagna rättsinstrumenten sedan att ligga till grund för de lagförslag som kommer att läggas fram till rådet och parlamentet och forma det gemensamma asylsystemet.

2007-08-31 OBS! Kommissionen har beslutat att förlänga remisstiden, och tar således emot synpunkter fram till den 30 september 2007. Den offentliga hearingen har skjutits upp till 7 november. Läs mer om den nya tidtabellen på kommissionens hemsida.

Remissvar skickas till:
Immigration and Asylum Unit – 'Green Paper on Asylum',
DG Justice, Freedom and Security, European Commission,
B-1049 Brussels
Eller per e-post till:  JLS-asile-livre-vert@ec.europa.eu



Lisa Tönnes, lisa.tonnes@temaasyl.se