Ny regering - ett nytt asyl- och integrationspolitiskt landskap?

Den nya svenska regeringen med de fyra allianspartierna har föreslagit en rad åtgärder som påverkar asyl- och integrationspolitiken på både kort och lång sikt. Nedläggningarna av Integrationsverket, av den integrationspolitiska kommittén och av Arbetslivsinstitutet är tydliga signaler om förändringar – i vilken riktning är dock än så länge oklart.

Ett nytt gemensamt asyl- och/eller integrationspolitiskt program har hittills ej presenterats. I budgetpropositionen finns ett antal förslag som inte omedelbart kan bedömas som nyskapande: subventioner för arbetsgivare vid anställning av invandrare, bättre svenskundervisning, effektivare bedömning och komplettering av invandrares tidigare utbildning/yrkeskunskaper och skärpt diskrimineringslagstiftning. En genomgripande översyn av integrationspolitiken och dess instrument/organisering har emellertid aviserats, något som kopplat till regeringens ekonomiska och arbetsmarknadspolitiska reformer kan öka sysselsättningsgraden och minska arbetslösheten för personer med utländsk bakgrund.

En reformerat asylmottagande?

Ett av allianspartierna, Folkpartiet, presenterade redan våren 2006 ett ambitiöst asylpolitiskt program för ett nytt mottagande av asylsökande. Programmet återfinns nu i en motion till Riksdagen från den folkpartistiske riksdagsledamoten Mauricio Rojas. Till stora delar bygger programmet på de Förslag till nationell politik 2005/2006 som NTG-asyl framfört till den förra regeringen.

I budgetpropositionen aviseras också förändringar/förbättringar vad gäller asylmottagandet och en översyn av ansvarsfördelningen mellan stat och kommun skall genomföras: ”Kommunerna har tagit och tar ett allt större ansvar i mottagandet. Mot bakgrund av de förändringar som ägt rum är det angeläget att överväga vilken roll Migrationsverket bör ha i förhållande till kommuner och andra myndigheters ansvar.” Även detta ligger i linje med de rekommendationer som NTG-asyl framfört till den förra regeringen, dvs en organisatorisk åtskillnad mellan prövning och mottagande.

En arbetslinje i asylmottagandet – och ett förbättrat återvändande

Arbetslinjen skall också gälla i asylmottagandet, något som ses som en förutsättning för en lyckad integration. Här finns i budgetpropositionen mycket tydliga signaler: ”Människor som söker asyl skall ha en meningsfull väntetid. Arbete och praktik skall kraftfullt uppmuntras – arbetslinjen ligger fast. Detta är en förutsättning för en lyckad integration.” 

Även återvändandefrågorna berörs och här avser regeringen ”att se över hur återvändandet kan förbättras” samt ”…att vid ett senare tillfälle återkomma till förändringar av politikens inriktning.”

Nedläggningar...

De mest märkbara förändringarna i integrationspolitiken, som hittills aviserats, är naturligtvis nedläggningen av Integrationsverket (per den 1 juli 2007) och av den integrationspolitiska kommittén (per den 31/12 2006). Även nedläggningen av Arbetslivsinstitutet lär påverka politiken med tanke på den förhållandevis omfattande forskning inom bl a etnicitet, mångfald, diskriminering och integration som bedrivs på institutet. En både viktig och intressant fråga blir därför att se hur den nya regeringen löser problemet med kunskapsförsörjning och  -uppbyggnad inom integrationsområdet, ett område som hittills varit relativt väl tillgodosett med forskningsresurser, om än med viss bias.

Integrationsverket har ju tidigare ifrågasatts som bl a kunskapsproducent av Riksrevisionen; även Tema asyl har uppmärksammat tveksamheter i verkets analyser och slutsatser. Situationen på Arbetslivsinstitutet förefaller än mera oklar: trots att företrädare för myndigheten i debattinlägg hävdar att man är världsledande inom de aktuella forskningsområdena, visar bl a Statskontorets granskning  att stora delar av forskningen har låg eller mycket låg standard.

Även det s k SALTSA-programmet kommer att läggas ned, ett europeiskt orienterat forsknings- utvecklingsprogram inom vilket en rad intressanta projekt på migrations- och integrationsområdet genomförts. Arbetslivsinstitutet ansvarar för och finansierar programmet, i övrigt medverkar de fackliga centralorganisationerna LO, TCO och SACO. Också SALTSA-programmet har utsatts för  kritik, bland annat i en utvärdering under ledning av Allan Larsson.

...allmänna deklarationer

De – än så länge – allmänna deklarationerna om en ny integrationspolitik liknar den förra regeringens: ”…ett land med möjligheter för alla; en politik för ett samhälle som präglas av gemenskap och samhörighet…och där ingen grupp ställs åt sidan eller diskrimineras; de bästa vägarna till integration  går genom arbete och språkkunskaper...”

Den nya regeringens betonar också – i likhet med den förra – att ett integrationsperspektiv skall ingå i alla politikområden och att säråtgärder enbart skall finnas under introduktionsperioden. Integration förutsätter också ömsesidighet, dvs en anpassning från både majoritets- och minoritetsbefolkningens sida. Att s k värdegrundsfrågor kommer att spela en större roll i den nya regeringens politik är troligt, men ännu inte manifesterat. En intressant koppling finns här till det synsätt och den debatt om europeiska och/eller nationella värden och normer som förs i många andra medlemsstater och på EU-nivå; i de s k gemensamma grundprinciperna för integration läggs stor vikt vid en gemensam värdegrund, nödvändigheten av medborgarkunskap för nyanlända och i synnerhet skolans roll som förmedlare av denna kunskap.

…och konkreta åtgärder

De konkreta åtgärderna handlar om subventioner till arbetsgivare vid anställning av flyktingar och därmed likställda under tre första åren efter uppehållstillstånd (ingen arbetsgivaravgift), bättre utbildning i svenska (förslaget ej utvecklat, men översyn aviserad) samt effektivare insatser mot diskriminering. Enklare och mer ändamålsenliga metoder för bedömning och prövning av invandrares tidigare utbildning och yrkeskunskaper skall införas. Man fullföljer förra regeringens initiativ med anonymiserade ansökningar inom den offentliga sektorn och utlovar marginellt högre ersättning till kommunerna för mottagande av nyanlända flyktingar.

Ett nytt integrations- och kunskapspolitiskt landskap?

Vad som händer med de centrala överenskommelserna på integrations- respektive hälso-området (samsynsdokumentet) – och därmed den samverkansstrategi som varit den tidigare regeringens käpphäst är oklart; inte heller finns ännu besked om var central uppföljning, utvärdering och analys av introduktions- och integrationsfrågor placeras.

Den nödvändiga samordningen av olika myndigheters verksamhet vad gäller integrationsfrågor kommer att ske från regeringskansliet, enligt den nya integrationsministern, ej längre från Integrationsverket. Om även ideologiproduktionen flyttas från verket till ett Integrationsdepartement i vardande återstår att se. Delar av den forskningsbaserade kunskapsproduktionen har genom nedläggning av Arbetslivsinstitutet redan fått en ny plats: i konkurrensutsatta forskningsmiljöer på universitet och högskolor.

Statens Invandrarverk inrättades 1969. Dess första generaldirektör var Kjell Öberg (1913 – 2003). Då, under 1960-70-talen, skapades ett nytt invandrarpolitiskt landskap i Sverige: svenskundervisning, hemspråksreformer, kommunal rösträtt – allt med utgångspunkt från de invandrarpolitiska målen jämlikhet, valfrihet och samverkan. Under samma tidsperiod tillkom de forskningsinstitutioner med tiden kom att slås samman 1995 i Arbetslivsinstitutet, dvs  Arbetsmiljöinstitutet, det mindre Institutet för arbetslivsforskning och delar av Arbetsmiljöfonden.

Tidigare utredningar och förslag – allt ifrån Etablering i Sverige, ett antal sfi-utredningar, de Integrationspolitiska maktutredningarna, Det blågula glashuset till den fortfarande arbetande Integrationspolitiska kommittén – förefaller i huvudsak överspelade. Om den nya regeringen lyckas åstadkomma ytterligare förändringar i det svenska integrationspolitiska landskapet lär de fyra närmaste åren att utvisa. Det är ju också möjligt - troligt? - att den största förändringen kommer att vara mindre av politiska interventioner och mera av förlitande på medborgarnas/invandrarnas egenkraft.

Christian Råbergh, christian.rabergh@temaasyl.se