Tony Blairs brev

Den 10 mars 2003 formulerade premiärminister Tony Blair ett brev till sina EU-kollegor som väckte stark debatt inom EU. Blair kritiserar i brevet det faktum att utvecklingen i Europa är sådan att allt fler människor söker asyl enbart av ekonomiska skäl och att många asylsökande tar sig in i Europa via illegala människosmugglare. För att motverka problemen och förbättra hanteringen av migration föreslår Blair i sitt brev att flyktingläger, s k transit processing centres upprättas utanför unionens gränser så att asylsökande kan få sina ärenden prövade därifrån. Blair menar vidare att flyktinglägrena ska finansieras av medlemsstaterna och organiseras av IOM (International Organization for Migration) med ett system för prövning av asylskälen sanktionerat av UNHCR. Asylsökande som inte får asyl ska kunna skickas till "säkra tillflyktsorter", s k regional protection areas i väntan på att förhållandena i deras hemländer stabiliseras.

EU-kommisionen tog ställning i ett meddelande (COM 2003/152 final) där de beskriver utvecklingen gällande asylsystemet under de senaste åren:

“…the Commission recognises that there is a crisis in the asylum system, more and more striking incertain Member States, and a subsequent growing malaise in public opinion. It notes that abuse of asylum procedures is on the rise, as are mixed migratory flows, often maintained by smugglingpractices involving both people with a legitimate need for international protection and migrants using asylum procedures to gain access to the Member States to improve their living conditions. This phenomenon, as the Communication states, is a real threat to the institution of asylum and more generally for Europe’s humanitarian tradition, and demands a structural response. This response is in particular necessary at a time when the question could be legitimately put whether the Member States could not better deploy the major human and financial resources which, partly supported by the European Refugee Fund, they devote to receiving displaced persons in the context of often lengthy procedures that regularly culminate in negative decisions requiring repatriation after a long wait."