Första utlysningen i Sverige till Europeiska integrationsfonden – många frågetecken i sen urvalsprocedur

Sverige var en av de medlemsstater som allra sist genomförde utlysningen av
projektmedel för åren 2007/08 inom den nyinrättade Europeiska integrationsfonden. Den 17 februari 2009 var sista ansökningsdag och sammanlagt 54 ansökningar inkom. I den fortfarande pågående urvalsproceduren förefaller det olyckligtvis finnas en rad brister, både av teknisk och strategisk natur. En jämförelse med ett annat, liknande EU-program, Leonardo da Vinci, visar på tydliga kvalitetsskillnader i handläggningsrutiner, arbetsgång och expertmedverkan i samband med projekturvalet mellan de bägge ansvariga myndigheterna, Svenska ESF-rådet  (Integrationfonden) respektive Internationella programkontoret (Leonardo da Vinci).

Angelägna frågor - försenad utlysning

Den nyinrättade Europeiska integrationsfonden syftar till att stärka det gemensamma europeiska ramverket/agendan för integration, sprida kunskap om och tillämpa de elva gemensamma grundprinciperna för integration  och därigenom förnya och förbättra medlemsstaterna integrationspolitik. För Sveriges vidkommande framgår också dessa målsättningar väl i det s k flerårsprogram som sammanställdes redan år 2007 och som EU-kommissionen godkänt. I programmet prioriteras de för Sveriges vidkommande nya perspektiven och infallsvinklarna vad gäller integrationspolitik: religion, kultur, värdegrund, familj och sociala frågor. Komplementariteten med den Europeiska socialfonden betonas särskilt; åtgärder inom arbetsmarknad/arbetsliv skall finansieras inom den betydligt större socialfonden och därmed stärka och komplettera de nya, mera specifika och innovativa insatserna i integrationsfonden.


Målgruppsmedverkan är en annan viktig komponent i integrationsfondens strategi för att utveckla en ny integrationspolitik. I alla led av fondens arbete skall de berörda grupperna själva – tredjelandsmedborgarna – finnas med och kunna göra sin röst hörd. Även här efterlyses i programmet nya grepp: de traditionella invandrarorganisationernas medverkan är mindre angelägen än invandrarnas egna, direkt framförda synpunkter och perspektiv.

Värdegrundfrågorna betonas särskilt i programmet; här finns både en viktig europeisk dimension och en viktig nationell prioritering. Att projekten skall knyta an till den pågående europeiska debatten och aktiviteterna i andra medlemsstater på detta område är givet; det transnationella samarbetet ger här ett betyande mervärde. Likaså skall den programansvariga myndigheten koppla samman projektresultat/aktiviteter – redan i urvalsfasen – med regeringens nu aktuella projekt om en förstärkt gemensam värdegrund i Sverige.

Bedömning och urval - ett gott exempel

Leonardo da Vinci (LdV), som är ett av utbildningsprogrammen i det stora EU-programmet Livslångt lärande (LLL), är till sin karaktär, målsättning och storlek i många stycken jämförbart med Europeiska integrationsfonden. Krav på innovativitet, partnerskap, samverkan, europeiskt perspektiv och inbyggda spridnings/påverkansaktiviteter finns i båda programmen. En skillnad är dock att medan transnationaliteten i Leonardo är obligatorisk, är den önskvärd/frivillig endast i en del av integrationsfonden.

Urvalsproceduren i de båda programmen skiljer sig dock åt på ett antal avgörande punkter. Bedömningen av ansökningar i LdV görs av två oberoende experter utifrån ett väl genomtänkt och utvecklat poängsystem. Bedömningsblanketten upptar ett tiotal olika bedömningspunkter (beroende på vilket delprogram av LdV det gäller); för varje punkt ges (viktade) poäng där olika avsnitt ges olika tyngd i den samlade bedömningen. Om de båda experternas bedömning skiljer sig åt ett med visst antal poäng, tas en tredje bedömare in. Programkontorets handläggare gör inledningsvis en formaliabedömning, men deltar i övrigt ej i processen.

Rättvis bedömning?

När det gäller Integrationsfonden finns ingen (skriftlig) arbetsordning eller handbok för urvalsprocessen tillgänglig varken för bedömare eller ansökare. Bedömningskriterierna är vaga och poängsystem saknas helt. På ESF-rådets hemsidan uppges att en expertgrupp skall medverka i bedömningen av ansökningarna, men i den nu aktuella urvalsproceduren har detta ej skett i samtliga fall. I de fall experter anlitats för bedömningen har endast en expert anlitats för respektive ansökan, något som ger utrymme för godtycke. Till yttermera visso har ESF-rådet i ett antal fall avslagit ansökningar som fått bifall av experterna – och gett bifall i fall där experten varit tveksam.

Den målgruppsmedverkan i alla led av programmets genomförande som tidigare aviserats, har inte heller förverkligats i urvalsproceduren. Inga representanter från målgruppen har givits möjlighet att lämna synpunkter på inkomna ansökningar eller urvalsprocedur, än mindre delta i bedömningen av ansökningar. I de olika samrådsgrupper som beslutar om program och prioriteringar finns däremot en övervikt av myndighetsrepresentanter, främst från Migrationsverket.

Sammantaget kan man befara att – den fortfarande pågående – urvalsproceduren inom Europeiska integrationsfonden inte uppfyller kraven på kvalitet, målgruppsmedverkan eller, som det heter på ESF-rådets hemsida, ”rättvis bedömning”.

Christian Råbergh, christian.rabergh@temaasyl.se