Integrationspolitiken – ett allt viktigare gemensamt europeiskt projekt

ENAR – European Network Against Racism – anordnade nyligen ett angeläget och intressant seminarium om de alltmer uppenbara och nödvändiga kopplingarna mellan de olika politikområdena integration, migration, social sammanhållning/sysselsättning och anti-diskriminering.  ENAR är ett europeiskt nätverk av frivilligorganisationer som bildades i samband med det Europeiska året mot rasism, 1997.

En av utgångspunkterna för seminariet var en kritisk granskning av EU:s elva grundläggande principer för integration, en annan att integrationspolitiken i alltför liten grad samverkar med övriga politikområden, i synnerhet anti-diskrimineringspolitiken.

Seminariet visade på det allt större intresset och engagemanget från olika aktörer att bidra till en gemensam europeisk integrationspolitik. Ett annat exempel på detta ofta mycket ambitiösa arbete är Europaparlamentets nyligen publicerade rapport om ett system för benchmarking av medlemsstaternas integrationspolitik.

Bättre samverkan nödvändig…

Rui Marques, högste ansvarig för migrations-, integrations- och minoritetsfrågor (high commissioner) i Portugals regering, inledde seminariet med ett engagerat och framåtsyftande inlägg. Enligt Marques finns tre aktuella utvecklingsområden för EU och medlemsstaterna: hanteringen av migrationsflöden (inklusive gränskontroll), integrationspolitiken på nationell och EU-nivå samt EU:s samt de enskilda medlemsstaternas relationer med sändarländer/de länder som genererar migranter/asylsökande/flyktingar. En framgångsrik integrationspolitik förutsätter en helhetssyn och samverkan med migrations-, sammanhållnings- och anti-diskrimineringspolitiken.

En viktigt påpekande i samband med EU:s och medlemsstaternas relationer med sändarländerna och hanteringen av migrationsflöden gjorde Marquez genom att kritisera den hittillsvarande handelspolitiken som effektivt utesluter flera av tredje världens länder från en handel på lika villkor. De tull- och handelshinder som nu finns från EU:s sida förhindrar ekonomisk tillväxt i många av sändarländerna och bidrar därmed indirekt till en ökad utvandring.

…men också en tydligare politisk prioritering

Att den högste ansvarige för migrations- integrations- och minoritetsfrågorna har en central position i den portugisiska regeringen är en markering av frågornas allt större politiska vikt, enligt Marques. Portugal, som tidigare varit ett utpräglat utvandrarland, har under 2000-talet tagit emot ett växande antal migranter, främst arbetskraftsinvandrare. Nyligen har man också antagit en rad lagar som skall förbättra situationen för migranter, asylsökande och flyktingar. Tema asyl & integration har tidigare rapporterat om det ytterst genomtänkta och väldesignade nya mottagningscentret för asylsökande i Lissabon, ett gott exempel på en progressiv och framåtsyftande asyl- och integrationspolitik.

Rättigheter och skyldigheter

En framgångsrik integrationspolitik förutsätter att invandrare både har skyldighet och ges möjlighet att delta i och ta ansvar för det gemensamma samhällsbygget. Både ”den andre” – migranten – och ”vi” – majoritetsbefolkningen – förändras i mötet, enligt Marques. Den delvis nya migrationssituationen med ett ökat antal irreguljära invandrare innebär att även dessa grupper måste tillerkännas vissa grundläggande rättigheter – exempelvis tillgång till sjukvård på rimliga villkor (något som ju ej är fallet i bl a Sverige, vilket senast påpekats av Paul Hunt, FN:s rapportör för hälsofrågor).

Omfattande katalog av åtgärder

Representanter från de berörda direktoraten, DG Rättvisa, frihet och säkerhet (JLS) respektive DG Sysselsättning, social sammanhållning och lika möjligheter redovisade de olika instrument, mekanismer och aktiviteter som nu finns eller planeras  inom de aktuella politikområdena: lagstiftning mot diskriminering, europeiska året mot rasism, högnivågrupp och utvecklingsprogram/ (ESF, Equal, Progress, Europeiska flyktingfonden, Integrationsfonden); Nationella kontaktpunkter för integration (vars roll nu diskuteras och förväntas stärkas) , Europeisk handbok för integration, årliga nationella rapporter från medlemsstaterna, den snart lanserade hemsidan om integrationspolitik och ett Europeiskt forum i vardande om integrationsfrågor för att skapa en dialog med lokalt och regionalt berörda aktörer och medborgare.

En europeisk modell…

Riktningsgivande när det gäller integrationspolitiken för medlemsstaterna är de elva gemensamma grundprinciperna för integration. Principerna gäller i nuläget endast tredjelandsmedborgare, men bör enligt Sandra Pratt från DG JLS också kunna appliceras på andra målgrupper, t ex flyktingar. I principerna finns också, enligt Pratt, ett speciellt europeiskt förhållningssätt till integration som skiljer sig från t ex den amerikanska eller kanadensiska modellen: invandrarna är inte grunden för nationsbygget ej heller handlar det om en fusion av kulturer (smältdegelmodellen).

I den efterföljande diskussionen framkom en rad viktiga synpunkter och kritik mot de instrument och fonder som finns för att genomföra politiken, bl a påpekades från flera målgrupps-/frivilligorganisationer att möjligheterna för dessa att ta del av utvecklingsprogram och -medel var begränsade på grund av de administrativa och finansiella regelverken (bl a nämndes Equal-programmet). I det nya socialfondsprogrammet, med en alltmer decentraliserad hantering av medlen, finns risk för att kortsiktiga nationella politiska intressen tar överhanden, enligt många av seminariedeltagarna.

…men inte för alla?

Flera inlägg kritiserade också EU – men främst enskilda medlemsstater – för en omänsklig och förnedrande behandling av irreguljära invandrare och asylsökande. Ett exempel på detta återges i den italienske journalisten Fabrizio Gattis reportage om villkoren för de ”illegala” tomatplockarna i Apulien i sydöstra Italien. Gatti utgav sig för att vara rumän och arbetade själv som illegal invandrare med en lön på mellan 1 och 2 euro per timme. På den tjeckiska nyhetsportalen Migration online kommenteras Gattis reportage med utgångspunkt från de gemensamma grundprinciperna för integration.

Gemensamma värden och en europeisk dimension

Jan Jařab från DG Sysselsättning betonade avslutningsvis att utgångspunkten för den europeiska integrationspolitiken skall vara de europeiska värden som återfinns i de gemensamma grundprinciperna – en utgångspunkt som dock ifrågasattes av bl a Bashy Quraishy, ordförande i ENAR. Quraishy hävdade att dessa gemensamma europeiska värden inte (längre?) existerar och att migrationen påverkat kontinenten i riktning mot en allt mer diversifierad värdegrund. Enligt Jařab är dessa grundvärden/begrepp – människans värdighet, frihet, jämlikhet och solidaritet samt den demokratiska principen och rättsstatsprincipen – icke förhandlingsbara. En intressant diskussion som dock endast hann påbörjas!

Christian Råbergh, christian.rabergh@temaasyl.se