Bekämpning av fattigdom och social utestängning - högsta prioritet i Europeiska socialfonden

Det Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning är snart avslutat och därmed aktualiseras frågan hur arbetet skall kunna fortsätta inom ramen för den nya EU 2020-strategin. Under en såväl välbesökt som  innehållsrik konferens i Bryssel diskuterades Europeiska socialfondens (ESF) roll som ett av de viktigaste instrumenten för fattigdomsbekämpning, både under innevarande programperiod och ESF post-2013. Bland huvudtalarna fanns kommissionär Lázló Andor och Georg Fisher från EU-kommissionen och ett flertal ministrar/statsekreterare från de fyra belgiska gemenskaperna/regionerna (Flandern, Vallonien, Bryssel och den tyska gemenskapen). Samtliga betonade ESF:s centrala roll för genomförandet av strategin, i synnerhet med tanke på att  fattigdomsbekämpning  är ett av de s k flaggskeppsinitiativen i EU 2020-strategin.

Belgisk mobilisering...

Ministrar och statsekreterare från de belgiska regionerna redovisade hur man redan i nu aktuella  regionala program och projekt prioriterar bekämpning av fatigdom och social utestängning, samtidigt som man betonade att man framöver avser att ytterligare förstärka insatserna. Skillnaderna mellan de belgiska regionerna vad gäller levnadsstandard, arbetslöshet och fattigdomsnivå är betydande: från det förhållandevis rika Flandern till vissa områden med mycket hög arbetslöshet och andel fattiga i det franskspråkiga Vallonien. Även Brysselregionen har en överraskande hög andel fattiga. Skillnaderna i välfärd och ekonomisk tillväxt är som bekant ett av skälen till de ständigt uppblossande politiska konflikterna mellan regionerna och kraven på självständighet från det välmående Flandern.

...och europeisk

Lázló Andor, EU-kommissionär för sysselsättning och sociala frågor, påpekade inledningsvis att EU inte lyckats minska fattigdom  och utestängning under innevarande decennium. Fortfarande lever 84 miljoner av unionens befolkning i fattigdom och den pågående finansiella och ekonomiska krisen har dessutom i många fall medfört betydande försämringar i många medborgares liv.
Det Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning är därför att se som en utomordentligt viktig  startpunkt för insatser inom olika politikområden och för en kraftigt höjd ambitionsnivå. För första gången har medlemsstaterna och kommissionen också enats om mätbara mål för fattigdomsbekämpning: en reduktion av andelen fattiga med 25 procent till år 2020. Denna målsättning skall nu omsättas i konkreta nationella mål och insatser, insatser där Europeiska socialfonden skall spela en central roll, enligt Andor.

Använd och förbättra existerande instrument...

Den europeiska plattformen för bekämpning av fattigdom som aviserats i EU 2020-strategin kommer att presenteras närmare av kommissionen i december. Det är emellertid angeläget att redan nu använda de befintliga instrumenten för fattigdomsbekämpning, och där så är nödvändigt förbättra och revidera dessa. Den Öppna samordningsmetoden måste effektiviseras och ge bättre möjligheter till både resultatuppföljningar och lärande mellan medlemsstaterna enligt Andór. Socialpolitiken skall visserligen ha en ledande roll i fattigdomsbekämpningen, men gränsande politikområden som sysselsättnings-, utbildnings- och integrationspolitik måste bidra med egna insatser som samordnas med mera traditionella socialpolitiska åtgärder. Utnyttjandet av de europeiska fonderna måste effektiviseras och ha ett tydligare fokus; Andor efterlyste en intelligentare användning av existerande fondresurser för att uppnå bättre träffsäkerhet och hållbara resultat/effekter.

...och ha beredskap  för nya utmaningar

Andor pekade också ut en rad områden och målgrupper som kan ses som framtida problem eller utmaningar. Den europeiska befolkningens förändrade ålderssammansättning, ökande kompetensklyftor och vissa gruppers extrema utanförskap är exempel på frågor som unionen har att hantera de kommande decennierna. I synnerhet romernas situation är akut; en särskild arbetsgrupp har tillsatts av kommissionen för att se hur medlemsstaterna kan använda  EU-fonderna för att förbättra romernas situation.

Andor aviserade vidare en ny åtgärd som också skall ses som en resurs för att bekämpa fattigdom och social utestängning: det nya mikrokreditinstrumentet Progress (som skall kopplas till stödinsatser finansierade av ESF för egenföretagande  bland missgynnande grupper). Avslutningsvis påminde Andor om nödvändigheten av att inom ESF befrämja och prioritera sociala innovationer – viktigt inte minst i en tid av ekonomiska åtstramningar i offentlig sektor.

Fattigdom - historia, nutid och framtid?

Jan Vranken, professor em. i sociologi vid Antwerpens universitet, presenterade i två föreläsningar en bred analys av fattigdomens orsaker, karaktäristika och utbredning i Belgien. Som redan framgått är skillnaderna mellan de belgiska regionerna/gemenskaperna stora; i Flandern är andelen fattiga tio procent medan andelen fattiga i det franskspråkiga Vallonien är nästan dubbelt så hög, 19,5 procent (uppgifterna avser s k relativ fattigdom, dvs andelen av befolkningen vars inkomster ligger under 60 procent av medianinkomsten). Bryssel, som kanske kan framstå som ett relativt välmående område för den tillfällige besökaren, har en mycket hög fattigdomsprocent, drygt 28 procent.

Vranken redovisade med kritisk blick  EU:s olika insatser över tid vad gäller fattigdomsbekämpning och socialpolitik; värt att notera är att unionen i princip saknade en särskild policy för fattigdomsbekämpning mellan åren 1993 och 2000. Redan 1975 lanserades det första handlingsprogrammet mot fattigdom, följt av ett flertal liknande program. Motståndet från medlemsstaterna under slutet av 1980-talet (främst från Thatchers Storbritannien) medförde dock att både program och insatser upphörde, även om det har  funnits inslag av fattigdomsbekämpning i de olika social- och sysselsättningspolitiska programmen, men då under andra benämningar.

Från fattigdom till aktiv inkludering...

Enligt Vranken återintroducerades fattigdomsbekämpning i EU:s socialpolitik under 2000-talet: dels i den s k Lissabonstrategin och dels genom ett viktigt, men ofta förbisett  dokument från EU-kommissionen Recommendations on the active inclusion of people excluded from the labour market (2008). För den intresserade läsaren kan  också en tidigare studie om social exkludering anbefallas, skriven av ekonomhistorikern Mauricio Rojas på uppdrag av en europeisk temagrupp inom gemenskapsinitiativet Employment-Integra, The fight against social exclusion in the European Union (1998). Här ges bl a en intressant, tankeväckande  och ibland provocerande bild av det politiska spelet bakom unionens och medlemsstaternas agerande i frågor som berör fattigdom, sociala orättvisor, grundläggande rättigheter och välfärd från 1970-talet och framåt.

...och tillbaka

I den nya strategin för de kommande tio åren - EU 2020-strategin - fastslås ånyo att fattigdomsbekämpningen skall få högsta prioritet. Vranken framhöll vikten av att Europeiska socialfonden nu måste ge väsentligt större bidrag till att bekämpa fattigdom och social utestängning: The "S" in the ESF must play a much more important role.

De ovan nämnda rekommendationerna från kommissionen om aktiv inkludering bör ses som en mycket tydlig plaidoyer för fattigdomsbekämpning och  för en offensiv  social- och sysselsättningspolitik. Den sociala dimensionen i Europaprojektet betonades av Vranken, både ur ett rättighetsperspektiv –  artikel 34 i Stadgan om grundläggande rättigheter: ...the right to social  and housing assistance so as to ensure a decent existense for all those who lack sufficent resources  – och ett strukturellt/system perspektiv. Vad gäller det senare rekommenderas medlemsstaterna att bl a modernisera arbetsmarknads- och socialförsäkringssystem och att i detta arbete utnyttja ESF och, när det gäller lärande och erfarenhetsutbyte, den öppna samordningsmetoden.

Många hinder på vägen...

Även om unionen nu, genom i EU 2020-strategin starkare betonar den sociala dimensionen, finns många hinder på vägen när fattigdom och social utestängning skall bekämpas med hjälp av ESF och andra fonder. Många parametrar  ligger utanför den gemensamma och/eller nationella socialpolitikens  kontroll, och här nämnde Vranken bl a den tekniska och industriella utvecklingen, utflyttningen av jobb till länder utanför EU, andra globala ekonomiska förändringar /maktförskjutningar, globala migrationsrörelser, i vissa fall kopplade till miljökatastrofer/förändringar och, inte minst, framväxten av en ny ideologi, konsumismen.

Enligt Vranken spelar  nämligen förmågan att konsumera en allt viktigare roll för individernas sociala positionering; ökningen av andelen working poor och extremt marginaliserade grupper i de västerländska samhällena kan därför på ett avgörande sätt kan påverka den sociala sammanhållningen.

...men lösningar finns

Under konferensens seminariedel presenterades ett stort antal projekt från medlemsstaterna som visade på olika metoder och koncept för att integrera utsatta grupper i arbetsliv och samhälle. Även om många projekt föreföll erbjuda relativt konventionella lösningar på välkända problem, fanns några projektexempel som var väl värda att uppmärksamma.
Ett exempel var den omfattande projektverksamhet, eller kanske snarare det reformarbete, som genomförts med hjälp av socialfonden i Spanien för att förbättra romernas situation på arbetsmarknaden. Bakgrunden till projektet Acceder var den mycket låga förvärvsintensitet bland romer i Spanien, i synnerhet vad gäller lönearbete, och de minskade förutsättningarna för egenföretagande i vikande branscher som tidigare gett romer försörjningsmöjligheter (ofta i den informella
ekonomin).

Långa projekt- och innovationscykler...

Genom inrättandet av  vad som kan ses som alternativa arbetsförmedlingar på ett femtiotal orter i Spanien, med uppgift att både erbjuda integrerade förmedlings- och vägledningstjänster till målgruppen, och utveckla fördjupade arbetsgivarkontakter (information, attitydpåverkan, praktik), har man under en tioårsperiod uppnått anmärkningsvärt goda resultat, också kvantitativt.

Av sammanlagt 58 000 deltagare i projektet Acceder har 16 000 erhållit ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden (därav 53 procent kvinnor) och 13 000 genomgått en yrkesutbildning (63 procent kvinnor) . Ett viktigt mål har varit att introducera målgruppen som en resurs på en "normal" lönearbetsmarknad och dessutom bryta den hos många romer negativa, traditionella synen på lönearbete.  
Värt att notera är den långa projekttiden; ursprunget till den omfattande verksamheten  är ett mindre pilotprojekt i det experimentella EU-programmet/gemenskapsinitiativet Integra 1998 - 2000 som efter utvärdering och validering skalats upp i ESF. Projektet kan därmed ses som ännu ett exempel på hur sociala innovationer och nya koncept, framtagna i små experimentella projekt,  behöver tid för att kunna få genomslag i förbättrad policy/ reguljära system.
Idag finns de femtio alternativa förmedlingskontoren på plats som reguljär verksamhet; de betjänar också andra målgrupper som behöver stöd för sin arbetsmarknadsetablering.

...och omvända perspektiv

Ett annat gott exempel var det österrikiska projektet Ahoi/Albatross med målgrupp långtidsarbetslösa och socialt utestängda ungdomar. I Dornbirn, en stad i västra Österrike med cirka 45 000 invånare, fanns  omkring långtidsarbetslösa 400 ungdomar, merparten utanför de ordinarie socialförsäkrings- eller arbetsmarknadspolitiska systemen (jfr den grupp som i Sverige kategoriseras som "Unga utanför ").

I motsats till många av de andra projekten som presenterades, där massiva stödinsatser dominerade initialt (klientperspektiv),  utgick man här från ett omvänt perspektiv, dvs man erbjöd ungdomarna först arbete och lön i projektets egna verkstäder och  förlitade sig ungdomarnas egna resurser och drivkrafter. Först därefter erbjöd man olika anpassade stödinsatser och efterhand yrkesutbildning och ordinarie lärlingsplatser som i de flesta fall ledde till ordinarie anställningar. Arbetsuppgifterna i projektets egna verkstäder var i sig ett incitament för ungdomarna: att med höga kvalitetskrav renovera gamla träbåtar under ledning av yrkesskickliga båtbyggare och snickare.

Projektet har nu övergått i reguljär regi och finansiering, men är fortfarande kopplat till den öppna ungdomsmottagning/fritidsgård som ursprungligen  initierade den innovativa idén och genomförde det första pilotprojektet. Den minnesgode läsaren erinrar sig kanske ett motsvarande projekt i Sverige  (gemenskapsinitiativet Equal) som också utgick från ett för ungdomarna spännande byggprojekt – School  at Work – men som inte lyckades inlemmas i reguljär verksamhet.

Ett annat välkänt svenskt exempel är arbetskooperativet Basta som kombinerar högkvalitativ produktion med rehabilitering av missbrukare, sedan länge i reguljärt finansierad verksamhet.

Flaggskepp och mikrokrediter

I de avslutande talen av bl a Georg Fischer från EU-kommissionen och ordförandelandet Belgiens   regeringsrepresentanter framhölls återigen vikten av att prioritera frågan om fattigdomsbekämpning och därvid utnyttja alla de instrument som unionen ställer till medlemstaternas förfogande: Europeiska socialfonden, de sju s k flaggskeppsinitiativen, främst naturligtvis initiativet  en Europeisk plattform mot fattigdom inom EU 2020-strategin och  de nyligen lanserade utökade möjligheterna till mikrokrediter för missgynnade grupper (inklusive anpassat stöd från ESF) ; man betonade också vikten av  att ge större utrymme för sociala innovationer och experiment i projektverksamheten, något som är särskilt angeläget om det uppsatta målet vad gäller fattigdomsreducering skall nås –  20 miljoner färre fattiga år 2020.

Christian Råbergh, christian.rabergh@temaasyl.se