Från oviss väntan till aktiv väntan? Allt längre väntetider för asylsökande – och allt färre i organiserad sysselsättning eller arbete

2009-03-11

Väntetiderna för asylsökande har ökat kraftigt de senaste åren, trots omfattande insatser och kampanjer från den nya ledningens sida på Migrationsverket. De sammanlagda väntetiderna, vad gäller beslut i första och andra instans, har de senaste åren ökat från 375 dagar 2006 till 471 dagar 2008. Däremot har antalet som deltar i s k organiserad sysselsättning eller som har ett arbete minskat, från tidigare runt 40 procent till drygt 30 procent. Situationen har med andra ord försämrats jämfört med tidigare, trots regeringens krav på Migrationsverket att genomföra en form av arbets-/aktivitetslinje i asylsystemet. Det omdebatterade ”egna boendet”, där den asylsökande själv väljer sitt boende, dvs bor hos släktingar eller vänner, istället för i Migrationsverkets anläggningar, tycks öka i popularitet. Mer än hälften av de asylsökande föredrar ett eget boende.

Uppgifterna kommer från Migrationsverkets nyligen publicerade verksamhetsprognos, där det också framgår att antalet asylsökande beräknas minska under 2009, från runt 24 400 år 2008 till omkring 23 000 år 2009 och ytterligare något färre de närmaste åren. Antalet ensamkommande asylsökande barn förväntas däremot öka kraftigt, uppemot 2 000 barn/ungdomar beräknas söka asyl i Sverige under året, jämfört med 1 400 under 2008.

Viss minskning av nya asylsökande…

Migrationsverket räknar med en viss minskning av antalet asylsökande till Sverige under 2009 och de närmaste åren. Flest asylsökande beräknas liksom tidigare komma från Irak, Somalia, Iran och Afghanistan. Enligt Migrationsverket kommer dock antalet asylsökande totalt till EU att öka de närmaste åren, även om Sverige kan räkna med en viss minskning. Så har t ex antalet asylsökande från Irak minskat i Sverige men ökat i bland annat Nederländerna, Tyskland, Norge och Finland.

…men längre väntetider

Totalt cirka 38 000 personer var inskrivna i mottagningssystemet årsskiftet 2008/2009. Av dessa väntade runt 14 000 (37 procent) på beslut från Migrationsverket, cirka 10 000 på beslut från överinstans (Migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstol) och omkring 10 000 hade ett avslag från alla dessa instanser (i huvudsak s k återvändandeärenden). 1 200 personer väntade på utplacering i kommun (med tillstånd).

De som var inskrivna i januari 2009 hade en genomsnittlig vistelsetid på 450 dagar, vilket är en ökning med 27 procent jämfört med januari 2008.

Fördelningen mellan s k eget boende (EBO)och anläggningsboende visar på en fortsatt dominans för EBO, 56 procent mot 44 procent. Antalet boende i Migrationsverkets anläggningsboende, kring 15 000 personer, har inneburit en 93-procentig beläggning. I prognosen bedöms det totala antalet inskrivna personer i mottagningssystemet minska de närmaste åren, från 36 000 2009 till 27 000 2012.

Allt fler ensamkommande barn och ungdomar…

I likhet med andra medlemsstater har Sverige de senaste åren fått ta emot allt fler asylsökande ensamkommande barn och ungdomar. Under 2008 ökade andelen ensamkommande barn till i genomsnitt 6 procent av de asylsökande, vilket innebar totalt 1 510 barn utan vårdnadshavare. För år 2009 bedömer Migrationsverket att andelen kan öka till 9 procent, vilket innebär 2 000 personer. De flesta barn och ungdomar kommer från Irak, Afghanistan och Somalia. Ökningen av antalet asylsökande barn från Somalia och Afghanistan har varit 83 respektive 117 procent jämfört med 2007.

…men fler avslag

Andelen asylsökande som fått positivt beslut har minskat jämfört med 2007, från 46 procent till 34 procent 2008. Under 2008 ökade också antalet överklagande betydligt, något som troligen hör samman med en lägre bifallsprocent i första insats. I likhet med tidigare medför detta att de totala väntetiderna ökar och, i förlängningen, att fler asylsökande med stor sannolikhet stannar kvar i landet efter att ha fått avslag i samtliga instanser. Utvecklingen är densamma i flera andra medlemsstater och frågan väcker stor uppmärksamhet och debatt i bl a Storbritannien där en amnesti för de allt fler irreguljära invandrarna/tidigare asylsökande diskuteras.

Reformer = förbättringar?

Båda delarna av asylsystemet i Sverige – asylprövningen och asylmottagandet – har nyligen genomgått/kommer att genomgå förändringar:

Samma problem då som nu?

År 2004 redovisade den Nationella temagruppen asyl i en kunskapsöversikt – Oviss väntan – några av de grundläggande problemen inom asylpolitiken/systemet i Sverige. Kunskapsöversikten var en viktig utgångspunkt för den kommande verksamheten i temagruppen.  I det följande citatet från kunskapsöversikten utpekas med stor precision några av de kritiska punkter som sedermera kommit att dominera diskussionen om asylmottagandet i Sverige:

Det förefaller ej troligt att väntetiderna på asylprövning förkortas nämnvärt under de närmaste åren. De grundläggande bristerna av systemkaraktär i asylprövning och
asylmottagande kvarstår troligtvis och kommer att innebära fortsatta påfrestningar på individ, samhälle och berörda myndigheter och organisationer.

Interventionerna från utvecklingsprojekt inom Equal kan tyckas ha en begränsad räckvidd; trots detta kan projekten och tematiskt arbete spela en ytterst viktig roll, dels utifrån de specifika prioriteringarna i programmet, dels för att identifiera och analysera kritiska punkter i aktuella system på både nationell och EU-nivå och därmed bidra till en fortsatt kunskapsuppbyggnad och en ökad medvetenhet bland både politiker, beslutsfattare och allmänhet.

Ett system i kris?

En kritisk granskning av de olika komponenterna i det nationella asylsystemet – inkluderande både asylprövning och mottagandet – visar bland annat:

Väntetiderna har ökat, genomsnittstiden för den asylsökandes vistelse i mottagande uppgick under år 2003 till 404 dagar.

Andelen som deltar i organiserad verksamhet var enligt Riksrevisionsverkets granskning år 2002 omkring 50 procent.

Andelen som genomgår hälsoundersökning/hälsosamtal är 37 procent; i vissa län, bland annat Stockholm med en stor asylpopulation är andelen endast omkring 10 procent.

Antalet avvikna och – däribland ett okänt antal ”gömda” asylsökande – beräknas enligt Rikspolisstyrelsen uppgå till cirka 9 000; enligt samma källa kan antalet år 2006 komma att uppgå till omkring 30 000.

Rikspolisstyrelsen uppger att ungefär 20 000 – 23 000 personer av dem som sökte asyl i Sverige under 2002 har fått hjälp av människosmugglare på något sätt – genom råd, anvisningar, dokument, transport m. m. för att ta sig till Sverige.

Antalet genom polisen försorg avvisade asylsökande uppgick under 2003 till 2 700 vilket innebar en kostnad av 73 miljoner kronor.

Enligt RRV:s undersökning hade endast två procent av de asylsökande ett arbete; enligt Migrationsverket uppgick antalet asylsökande i arbete på den öppna arbetsmarknaden under år 2003 till 696 personer.

Enligt preliminära uppgifter från regeringens utredning Nationell psykiatrisamordning upptas i vissa landsting mellan 10 och 25 procent av vårdplatserna i sluten psykiatrisk vård av asylsökande.

De planerade reformerna/förändringarna av instans- och processordning som aviserats redan under 1990- talet har ej genomförts.

Endast en mindre andel av de asylsökande får uppehållstillstånd av flyktingskäl; en kraftigt ökande andel av s k. humanitära skäl och då oftast efter en extremt lång väntetid där orsakerna i de flesta fall bedöms uppstå under väntetiden i Sverige.

(Oviss väntan, En kunskapsöversikt.. Stockholm 2004)


En del av dessa problem har åtgärdats, andra kvarstår. Det ovannämnda, samlade reformpaketet, kan förhoppningsvis bidra till att ytterligare några brister undanröjs. Samtidigt visar Tema asyl & integrations genomgång av de utredningar, som ligger till grund för de nu aktuella reformerna, till vissa delar bygger på en alltför bräcklig kunskapsgrund för att fullt ut övertyga som underlag för de nödvändiga politiska besluten.

En annan, intressant men föga uppmärksammad reform, är regeringens nya regelverk för arbetskraftsinvandring och möjligheterna för asylsökande att, som det heter, byta spår från asylsökande till arbetskraft. Ett erkännande av fenomenet ”mixed flows” eller ett sätt att möta framtida krav på amnestier?


Christian Råbergh, christian.rabergh@temaasyl.se