Radikala moderata förslag? Förslag om asylmottagande och introduktion från arbetsgrupp (M) väcker debatt

Moderaterna tillsatte 2007 en arbetsgrupp i syfte att granska och utveckla centrala delar av migrations- och integrationspolitiken, bl a asylmottagandet och introduktionen av nyanlända flyktingar och invandrare. Arbetsgruppen har nu presenterat sin slutrapport, Fler vägar in – nycklar till Sverige och det svenska samhället, som väckt en livlig debatt, främst därför att flera av förslagen uppfattas som en skärpning av politiken med ytterligare krav på anpassning från invandrarnas sida och sanktioner mot dem som inte följer värdlandets regler och normer. Här finns också en rad förslag som skall stödja egenansvar och entreprenörskap. Rapporten inleds med ett citat från Vilhelms Mobergs Utvandrarna: ”Det var de djärvaste som bröt upp först…” Citatet kontrasteras retoriskt mot en av de tidiga invandrarutredningarnas (1974) hänvisning till ”bidrag från det allmänna” – för dem som inte har ett arbete.

Helhetsperspektiv...

Arbetsgruppen har haft en bred ansats i sitt arbete och behandlat allt från asylmottagande, kommunernas introduktion av nyanlända flyktingar och invandrare, arbetskraftsförsörjning och demografi till återvändande/återsändande av irreguljära migranter. Till sin hjälp har man bl a haft ett två ämnesexperter, Thomas Gür och Magnus Henrekson och gruppen har också träffat ett stort antal representanter för olika organisationer, kommuner, landsting och företag. Thomas Gür, som numera arbetar som konsult, var en av de första i Sverige att kritiskt granska invandrarpolitiken i sin bok Staten och nykomlingarna - En studie av den svenska invandrarpolitikens idéer (1996). Boken, som är väl värd att läsa även idag, anlägger också ett brett perspektiv på den invandrings- och invandrarpolitik som tog sin början i den år 1968 tillsatta Invandrarutredningen. I motsats till Gürs med närmast vetenskaplig akribi skrivna bok är dock arbetsgruppens rapport snarast att se som en politisk pamflett.

…och kärva ideal

Arbetsgruppens rapport har i debatten kritiserats för att enbart handla om krav och skärpta regler för de nyanlända, dvs mer piska än morot, i syfte att förbättra integration och egenförsörjning. Läsaren av rapporten får lätt intrycket att nya ”kärva ideal” skall införas genom olika ekonomiska incitament, kontrakt och ökat egenansvar. Ser man till de faktiska förslagen är dock skillnaden mot dagens mottagande- och introduktionssystem marginella. Ofta handlar det om semantiska förändringar – introduktion blir ”etablering” (vilket redan föreslogs av den förra regeringens utredning Etablering i Sverige (SOU 2003:75), introduktionsplan/avtal blir ”startkontrakt”, introduktionsersättning ”etableringsersättning” osv.

Arbetskraft och/eller asylsökande?

I rapporten pläderar författarna för öppnare gränser och en ökad arbetskraftsinvandring, även av s k lågutbildad arbetskraft. Regeringen har också redan öppnat för den möjligheten genom att tillåta personer (utanför EU), som har löfte om arbete, invandra till Sverige. I regeringens nya regelverk för arbetskraftsinvandring ingår också att asylsökande som fått avslag på sin ansökan kan, som det heter, byta spår, dvs söka uppehållstillstånd som arbetskraft om de uppfyller vissa villkor. Förändringen av svensk invandringslagstiftning är reell och radikal, också i ett europeiskt/internationellt perspektiv, och den nya lagstiftningens effekter blir intressanta att följa upp.

Denna ”frihetsreform” kan med andra ord ses om ett paradigmskifte i svensk invandringspolitik: tidigare asylsökande kan bli arbetskraftsinvandrare, arbetskraftsinvandringen blir styrd utifrån arbetsgivarnas bedömningar/behov och lågutbildade arbetskraftsinvandrare ses, utifrån den demografiska utvecklingen, som en viktig framtida resurs. I rapporten efterlyser man också åtgärder för att underlätta rörligheten mellan Afrika och Europa, något som EU hittills hanterat genom att bl a öppna ett arbetsförmedlings/informationskontor i Mali  – men också genom ökade resurser till gränsbevakning, bl a genom inrättandet av Frontex.

Tidig arbetslinje

I likhet med den nyligen publicerade asylmottagandeutredningen (SOU 2009:19) anser rapportförfattarna att asylsökande skall kunna arbeta i ett tidigt skede av asylprocessen. Man vill också styra asylsökandes bosättning till orter med tillgång på arbete och/eller utbildning, och till s k anläggningsboende i stället för eget boende, bl a genom ekonomiska incitament (minskat/ökat bidrag).

Kartläggning och validering av utbildning och yrkeskompetens skall också genomföras i ett tidigt skede och man föreslår att s k mottagandetorg – med samlokalisering av berörda myndigheter – skall inrättas. Syftet – att samordna och effektivisera myndigheternas insatser – är detsamma som återfinns hos regeringens utredning om etablering/introduktion av nyanlända flyktingar och invandrare (SOU 2008:58), men receptet ett annat. Där utredningen om nyanländas arbetsmarknadsetablering föreslår en ”lots” (ett privat företag) för att samordna resurserna, lanserar arbetsgruppen i stället samlokalisering av resurserna.

Startkontrakt, startsvenska och nystartsprogram

Som framgått ovan, finns i gruppens förslagskatalog en rad åtgärder som redan existerar i det nuvarande systemet för introduktion av nyanlända, men som här fått en ny beteckning. Startsvenskan – med tydligare yrkes- och arbetsmarknadsinriktning, och varvning utbildning och praktik – är både efterlyst och införd på många håll i landet; ökat stöd till företagande likaså. Att många av de s k levebrödsföretagarna bland invandrare verkar i en både arbetsmiljömässig och ekonomisk gråzon berörs ej; inte heller att svenskundervisningen redan idag på många håll är både differentierad och kopplad till yrkeslivet.

I förslaget om s k nystartsprogram finns däremot en nyhet för svenskt vidkommande: inrättande av ekonomiska frizoner i utanförskapsområden/prioriterade områden. Modellen som prövats med viss framgång i andra medlemsstater, bl a Frankrike, kan t ex innebära minskande eller slopande av vissa skatter och arbetsgivaravgifter för företagare som etablerar sig i dessa områden. I anslutning till förslaget framförs också tanken på en ny storstadssatsning – ”helhetsgrepp snarare än sporadiska renoveringar” i förortsområden med hög andel invandrare.

Social rörlighet och gemensam värdegrund

Starkare incitament för arbete i stället för bidrag, sänkta skatter på låga inkomster och lägre ingångslöner inom den enklare tjänstesektorn är inte heller ett helt nya förslag. Stimulansåtgärder och ett högre försörjningsstöd för att underlätta en flyttning till en ort där arbete finns är ett intressant förslag – om än inte ett helt nytt. Kanske skulle arbetsförmedlingens åtgärdsarsenal och kompetens med flyttningsbidrag, starthjälp och interlokal förmedling åter tas i bruk för en delvis ny målgrupp?

Ett annat relativt nytt perspektiv på integrationsfrågorna för arbetsgruppen in genom ett resonemang om bl a värdegrund, värderingar och medborgarskap. Visserligen tvekar man något när det gäller att bejaka både individualism ”individen är utgångspunkten för… vår politik” och kollektivism/familjeband ”familjen utgår tryggheten för den absoluta majoriteten… staten får aldrig sträva efter att ersätta den tryggheten”, men frågorna har hög aktualitet och har bl a behandlats i projekt, rapporter och seminarier/konferenser inom NTG-asyl & integration. 

Moderat – men radikalt?

Arbetsgruppens rapport berör centrala frågor inom svensk asyl-, migrations- och integrationspolitik. Rapportens format begränsar dock möjligheterna till djupare analyser och i många stycken framstår den snarast som en politisk pamflett. Man undviker att behandla vissa svåra men viktiga frågekomplex. Situationen för irreguljära invandrare/asylsökande som fått avslag berörs visserligen och man föreslår också här en ny terminologi – ”tillståndslösa” istället för irreguljära (den senare beteckningen numera också i vissa sammanhang använd inom bl a EU-kommissionen) och ”skuggsamhälle” som en beteckning det parallella liv och de villkor som bl a gömda, tidigare asylsökande lever under.

Tyvärr finns i detta avsnitt inga referenser eller resonemang om varför informella introduktions- och försörjningssystem förefaller mer attraktiva än de formella/offentliga. De asylsökandes ekonomiska och sociala bakgrundssituation – höga kostnader/skulder till människosmugglare, beroendet av transnationella nätverk för försörjning och trygghet, lojalitets- och solidaritetsband med släktingar och sociala/religiösa nätverk - berörs alltför kortfattat eller inte alls. Den konkurrenssituation som föreligger mellan de formella och informella systemen, och som hittills knappast alls studerats, finns inte med i diskussionen. Utan kunskaper om verkligheten – och hur den uppfattas och hanteras från de asylsökandes/nyanländas sida – är det ovisst vilket utfall de föreslagna åtgärderna kan tänkas få.  Den asylsökandes/den nyanländes rationalitet kan ofta vara en annan än den som ligger bakom politikernas uppfattning om ”Homo Economicus”.

I rapporten behandlas förvisso ett antal angelägna problem inom asyl-, migrations- och integrationspolitiken, men utan en tillräcklig kunskapsbakgrund eller analys är det svårt att övertygas om att de framförda förslagen på ett avgörande sätt skulle förbättra/förändra situationen. När det gäller asylpolitiken kan en jämförelse med en liknande rapport från Folkpartiet från 2006 vara av intresse: radikala förslag, varav några nu tycks bli verklighet genom regeringens nyligen slutförda utredning om asylmottagandet.

Christian Råbergh, christian.rabergh@temaasyl.se