Ankomst Göteborg

Utvecklingspartnerskapet avslutades formellt den 31 december 2005. Utgångspunkten för både partnerskapet som helhet och upplägget av den verksamhet som riktades till asylsökande byggde på faktorer som bidrog till att bibehålla hälsa och meningsfullhet under väntan på besked om asyl. För att arbeta fram nya metoder för ett bättre mottagande och introduktion fokuserades framförallt på de generella förutsättningarna. Verksamheten var däremot individorienterad för att ta tillvara målgruppens behov och skapa förutsättningar för en bättre introduktion. Det innebar att projektet byggde på två pelare, dels på de antaganden som är ospecifika som förenar asylsökande oavsett ursprungsland och flyktingskapets bakgrund, dels på förutsättningar på ett individplan. Dessa två perspektiv förenades under en gemensam arbetsstrategi där Antonovskys KASAM-begrepp (meningsfullhet, begriplighet, hanterbarhet) var grundläggande.

Verksamheten erbjöd elementär kunskap om det svenska samhället, hur det fungerar i vardagen och hur det fungerar i de deltagandes specifika levnadssituation (asylprocessen). Vikt lades vid arbetsmarknad, utbildningssystem, boende, sjuk- och hälsovård, asylförfarandet, närmiljö, men också erfarenhetsutbyte kring demokratifrågor och jämställdhet. Syftet var att vidga framtidsperspektiven och skapa begriplighet i deltagarnas liv i Sverige. Det pedagogiska upplägget syftade till att göra informationen så gripbar, sammanhängande, strukturerad och tydlig som möjligt.

Verksamheten innehöll också svenskutbildning, dels i syfte att förkorta introduktionstiden för dem som får permanent uppehållstillstånd, dels för att det kan vara en merit att ha grundläggande kunskaper om ytterligare ett språk för dem som återmigrerar. Men att erbjuda svenskundervisning ökar framförallt möjligheten att uttrycka sig och kunna tillgodogöra sig information som ökar delaktighet och förståelse för helheten och därmed meningsfullheten i ens liv.

Alla aktiviteter i verksamheten hade en dubbel inriktning, att ge ny kunskap om det svenska samhället i jämförelse med respektive hemland. Varje flykting tänker självklart på sitt hemland och dem man lämnat där, men projektets ambition var även att hålla tankar om samhällslivet i hemlandet levande. Detta har sitt ursprung i projektets dubbla innebörd där återmigration är ett möjligt resultat av asylansökan. Projektdeltagarna gavs möjlighet att ha kontakt med sitt hemland genom Internet och tidningar. Målet var att behålla god hälsa och initiativförmåga till ett bättre liv både i Sverige eller i hemlandet. Detta var den allra svåraste kombinationen i projektet, ingen vill tvingas återmigrera och för vissa är sådana tankar helt omöjliga och traumatiserande. Ett bra resultat har vi definierat som att varje asylsökande har någon slags plan för vilka åtgärder man tänker vidta vid ett avslag, även om planen är ett överklagande.

Verksamheten i Ankomst Göteborg var ett sätt att bryta passivitet och/eller depression med aktivitet och gemenskap. Den erbjöd en viktig social samvaro som skapade mervärde för både individ och grupp. Gruppen hade genensamma mål, –individen fick ett forum att utveckla sina mål och diskutera sin framtid. Tillit och trygghet i gruppen tillhörde det som definierades som friskfaktorer, vilka skapades under introduktionen där fokus låg på att lära känna varandra, synliggöra varje individ, föra öppna samtal, få projektdeltagarna att börja prata och delta aktivt.

I Ankomst Göteborg försökte vi uppväga det som upplevs som brister i systemet: genom att ha en tydlig genomgång av asylprocessen. Genom att vara behjälpliga vid kontakter med handläggare och advokater då det behövdes, genom att tolka och diskutera brev och information från myndigheten till de asylsökande. 

Huruvida asyltiden kan upplevas som meningsfull är den tredje av Antonovskys KASAM komponenter. Få skulle nog definiera det så. Asyltiden är fylld av ovisshet och oro, den verksamhet som erbjuds behöver uppväga åtminstone en del av det man behöver, som Antonovsky uttrycker det, för att uppleva att livet har en känslomässig innebörd. Att åtminstone en del av de problem och krav som livet ställer en inför är värda att investera energi i. Utgångspunkten var att de asylsökande som deltog i Ankomst Göteborg fann det värt att vara med, mer värt än att stanna hemma, mer värt än att isolera sig.


Ankomst Göteborg ingår i det transnationellapartnerskapet ASPIRE! (Asylum Seekers Participation is the Result!).

Metod 5 t
Varje år kommer mellan 20.000 och 40.000 asylsökande till Sverige – och under ett antal månader, ibland flera år befinner sig dessa personer i en oviss väntan om ifall ska de få stanna i Sverige eller tvingas återvända till sitt hemland. I arbetet med asylsökande i projektet Ankomst Göteborg har Göteborgs-Initiativet utvecklat en metod som kallas 5T - vilket står för tid, tillit, tydlighet, tillgänglighet och tro på framtiden!

Uppföljning
Inom ramen för ett delprojekt inom NTG-asyl & integration föjdes de deltagare i Ankomst Göteborg som erhållit ett permanent uppehållstillstånd upp. En rapport om detta uppföljningsarbete publicerades vintern 2008. 

Återvändande
Göteborgs Initiativet, projektägare till Utvecklingspartnerskapet Ankomst Göteborg, redogör i rapporten Det dubbla perspektivet om återvändandearbete för asylsökande i Ankomst Göteborg. Rapporten betonar betydelsen av att ha kvalificerad verksamhet även för dem som fått ett avslag. Arbetet i Ankomst Göteborg visade också att det går att kombinera integrationsbefrämjande verksamhet med återvändandefrämjande verksamhet och att det med fördel kan utföras av en frivilligorganisation, gärna i samverkan med andra aktörer.

Skrifter utgivna av Göteborgs-Initiativet
Göteborgs-Initiativet, en av parterna inom utvecklingspartnerskapet Ankomst Göteborg, har gett ut två små skrifter som beskriver arbetet med frivillig återvandring - den ena en allmän beskrivning, den andra en mer specifik analys av IC5, Göteborgs-Initiativets metod i sitt arbete med frivillig återvandring. Skrifterna är framtagna för ett projekt inom Europeiska flyktingfonden.

Göteborgs-Initiativet har arbetat med frivillig återvandring sedan 1997, med ett specifikt uppdrag från Göteborgs kommun, och med flera olika projektinsatser för att stötta frivillig återvandring och återetablering i hemlandet. Under åren har Göteborgs-Initiativet utvecklats till en av de ledande operatörerna inom detta område i Sverige.

Skriften Jag vill kunna bestämma själv var jag ska bo! ger en översikt av det praktiska arbetet till stöd för frivillig återvandring med referenser till aktuell forskning i ämnet och vänder sig därmed till den allmänt intresserade.

IC5 En skrift om Göteborgs-Initiativets metod i sitt arbete med frivillig återvandring beskriver metoderna bakom Göteborgs-Initiativets arbete med frivillig återvandring.