Ömsesidig anpassning – multikulturalismens nya gränser testas i Kanada

Efter en serie händelser med konfrontationer mellan invandrare och majoritetsbefolkning, som bl a uppmärksammats i media, beslöt regeringen i Québec att tillsätta en kommission för att utreda hur samexistensen mellan olika etniska grupper i samhället kan förbättras och hur en rimlig anpassning kan åstadkommas mellan olika kulturer och religioner, seder och bruk. Kommissionens uppdrag som slutredovisades i maj 2008 bygger bl a på 13 forskningsrapporter och en omfattande kommunikation med olika grupper av innevånare i den kanadensiska, franskspråkiga provinsen Québec. Många av konflikterna som redovisas i rapporten påminner om vad som inträffar vid möten mellan majoritets- och minoritetsgrupper i Sverige eller i andra europeiska länder:  alltifrån kontroverser om religiösa symboler till diskriminering på arbetsmarknaden på etnisk grund.

Ett annat förhållningssätt

Kommissionens mandat handlade om att utreda bakgrunden till de aktuella händelserna, men också att ta ett bredare grepp om frågan om mångkultur, interkulturella möten och konfrontationer i Québec och bedöma vad som kan ses som en rimlig anpassning från olika etniska gruppers respektive majoritetssamhället och dess institutioners sida. I uppdraget ingick också att till regeringen i Québec ge rekommendationer om åtgärder och utvecklingslinjer.

En svensk läsare slås i första hand av den rättframhet och öppenhet med vilken problemen redovisas. En annan intressant skillnad – jämfört med motsvarande studier/utredningar i Sverige – är den optimism och pragmatism som präglar de lösningar och rekommendationer som kommissionen för fram. Utgångspunkter för förslagen är också de gemensamma värderingar, den gemensamma historia och, inte minst, den Stadga för mänskliga rättigheter och friheter som är grundvalen för provinsen Québec (och det kanadensiska samhället - även om det vad gäller integrationspolitik finns skillnader mellan det fransk- och det engelskspråkiga Kanada).  Majoritetssamhällets anpassning är inte gränslös; rättigheter och skyldigheter är ömsesidiga.

Interkulturalism med franska förtecken…

Samtidigt som man i kommissionens rapport är noga med att betona vikten – och värdet – av mångfald, diversity, slår man fast att franska är det för alla gemensamma språket, också i de interkulturella relationerna. Grunden för den sociala sammanhållningen är det gemensamma språket och den gemensamma värdegrunden: ”…interculturalism seeks to reconcile ethnocultural diversity with the continuity of the French-speaking core and the preservation of the social link.”

…för skapandet av en gemensam identitet

I kommissionens rapport finns åtskilliga intressanta resonemang om svårigheterna att bejaka ett mångkulturellt, pluralistiskt samhälle samtidigt med ett bevarande av vissa historiska, sociala och språkliga rötter. En interkulturell dialog gagnar skapandet av en gemensam identitet och värdegrund, och skall enligt kommissionen bygga på:

- franska som ett gemensamt språk; ett interkulturellt förhållningssätt har ingen mening om medborgarna inte kan kommunicera med varandra,

- utveckling och stärkande av en känsla av att tillhöra samhället Québec

- utveckling av de gemensamma värdena (bl a pluralism, jämlikhet och jämställdhet, sekularism, icke-diskriminering och icke-våld) för att tillsammans kunna möte framtida förändringar/utmaningar

- skapandet av ett gemensamt nationellt, kollektivt minne som tar hänsyn till den etniska mångfalden och gör Québecs historia åtkomlig för alla medborgare

- utnyttjandet av konstnärliga och litterära medel för att gestalta och därmed kunna förstå förändringsprocesser

-  engagemang från medborgarna i samhällsutvecklingen och i utformandet av policies och program

- att den interkulturella dialogen skall ske som ”handfasta”, vardagliga möten mellan medborgarna

- att uppmärksamma och referera till kollektiva, samhälleliga symboler som utvecklar och stärker en gemensam identitet.

Från mångkulturalism till assimilationism?

Tema asyl & integration har tidigare rapporterat om debatten om en ny kanadensisk integrationspolitik. En rörelse från ett i viss mån kulturrelativistisk synsätt  – mångkulturalism – till en mera assimilationistisk linje kan förmärkas även i den kanadensiska politiken. Ett tecken i tiden är kanske den studieresa som en kanadensisk delegation gjorde under våren till Nederländerna, ett av de länder i Europa som tillsammans med Danmark, driver en politik med krav på assimilation av invandrare.

Christian Råbergh, christian.rabergh@temaasyl.se